Inför derbyt, del 3
"Alexander Farnerud, tunn som en kyckling, vann en nickduell mot Jesper Jansson och kvitterade. Sedan gjorde en stel mittback det avgörande målet för BoIS." Krönika av Martin Falkman inför derbyt.
Jag brukade kunna gå på derbymatcher utan att må illa. Jag brukade faktiskt kunna njuta av dem. Men sedan hände något, det blev nämligen två förluster mot Landskrona förra året. Sedan dess har jag letat efter derbyglädjen men ännu inte riktigt funnit den.
Upplevelserna förra året var speciella. Premiärsmällen på Landskrona IP tog faktiskt inte så hårt som man skulle tro. 6-2 var liksom inte sant, det var sagosiffror för landskronapubliken och man kunde ganska snabbt skaka av sig det resultatet. Något som var tyngre var däremot hemmaförlusten. 3-2 till BoIS efter att HIF haft ledningen med ungefär tio minuter kvar. Alexander Farnerud, tunn som en kyckling, vann en nickduell mot Jesper Jansson och kvitterade. Sedan gjorde en stel mittback det avgörande målet för BoIS.
Runtomkring mig fanns ett hav av BoISare. Märk väl att jag satt på pressläktaren. Men vart man än vände sig verkade det som om det var svartvitt som tagit över. Illamåendekänslan började komma smygande när jag såg folk kramas på pressläktaren. När det sedan var dags att bege sig till presskonferens minns jag dessutom att puben var ockuperad av randiga galningar. Det var helt sjukt, och hela denna upplevelse har lämnat djupa spår hos mig.
Jag kan inte längre njuta av en derbymatch mot Landskrona.
Folket i Landskrona är nämligen speciella. Det finns en anledning till att de vann bägge matcherna mot HIF ifjol, och det är även denna anledning som gör att jag är smygskeptisk även i år.
I Landskrona finns det ingenting som smäller högre än att slå HIF. Ingenting.
HIF-spelarna kan vilja vinna hur mycket som helst, de kommer ändå inte upp i samma nivå av fanatism och hängivenhet som BoIS. Inte i derbymatcherna. För i Landskrona är det religion att hata Helsingborg. Spelarna gör det och folk på stan gör det i ännu större utsträckning. Om det funnits kyrkor där man kunde tillbe anti-HIF-guden så skulle de funnits i Landskrona. Jag vet dock ingenting om några bisarra ritualer som BoIS-spelarna utför före match, men man kan ju undra. Jag vet inte varför jag börjar tänka på Deliverance.
Sedan finns det ju till slut ytterligare en aspekt av illamående. Denna framkallas när man ska läsa forumet (som är avstängt i väntan på nytt, red anm.) på vår sida. Under hela fjolåret var det mängder av BoIS:are som var inne och skrev skit. Det fanns ingen hejd på hur mycket skräp enskilda människor kan få fram om de bara försöker. Somliga individer verkade viga sina liv åt att skriva skit på vårt forum. Visst fan finns det många som håller på MFF, Göteborg, AIK och Bajen som skriver puckade inlägg på vårt forum men ingen kommer upp i den nivå och den frekvens som BoIS-anhängarna gjort.
Men, men, på måndag sitter jag där igen. Pressläktaren. Jag ber till vem som nu kan tänkas lyssna om att det inte ska bli förlust. Snälla, kan inte bästa laget bara få vinna?
