Efter moln kommer solsken?
Öis har börjat Allsvenskan katastrofalt. Vad har gått fel? Vad kan förbättras, och på vilket sätt? Jonas Svahn delar med sig om sina tankar.
Så var ännu en förlust inkasserad. Det värsta är att man knappt blir besviken längre. Kunde ”tyvärr” inte se matchen mot HBK på plats men när man hör fraser som ”Öis har inget spel” och ”Öis spelare spelar var och en för sig” förstår man att det ser ut ungefär som det gjorde mot Elfsborg senast. I årets allsvenska har jag sett Öis spela bra fotboll i en halvlek. Det var den andra mot Malmö FF. Resten har varit halvdant eller rent ut sagt dåligt.
Inte för att säsongen började speciellt bra. Dåliga resultat i träningsmatcherna och inte direkt lovande spel fick man dras med. Inte blev det mycket ljusare när Aílton fick halta av derbyt i premiären. Man kan ändå tycka att allting inte ska hänga på en spelare. Men uppenbarligen är så fallet. Eller vad är det egentligen som är fel? Jag har svårt att tänka mig att ens den mest inbitne Ur-Öisaren i dagsläget kan säga att vi förtjänar epitetet ”Lirarnas Lag”. Snarare är väl ”Slirarnas Lag” som någon fyndig skribent på GP skrev för något år sedan en mer rättvisande beskrivning.
Jag har tidigare varit väldigt positiv till Zoran Lukics ledarskap, och jag tycker fortfarande att han bör få fortsatt förtroende. Inte för att Öis skulle ha råd att sparka honom, men i alla fall. Men de senaste matcherna har det varit ny startelva varje match. Ingen kontinuitet att tala om. Det senaste har Zoran också valt att frångå vårt intränade 4-3-3-system för att istället spela 4-4-2. Självklart måste man som tränare vara öppen för nya idéer och spelsätt men att byta spelare hela tiden från match till match gör knappast att de redan pressade spelarna känner sig tryggare och får bättre självförtroende.
Efter varje förlust får man också höra att ”spelarna blir ängsliga” och ”spelarna tror inte på det vi gör”. Men det är väl ändå ledningens uppgift att se till att spelarna tror på sig själva och vågar spela ut? I dagsläget verkar det som om en bunt psykologer hade varit den bästa investeringen på Öis-gården. Sedan kan man också sätta ett frågetecken för om det finns någon utarbetad strategi och taktik inför varje match. Som det ser ut just nu vet varken de spelare som har bollen vart de skall göra av den och de spelare som inte har bollen vet inte vart de ska löpa. Att frångå vårt 4-3-3-system i dagsläget vore ett stort misslyckande och felbeslut. När Aílton blir frisk har vi bra material för detta system. Även nu har vi en bra ersättare på den positionen i form av Alexander Mellqvist.
Vidare är jag kritisk till att vår tränare går ut i medierna (som med all säkerhet har förvrängt hans uttalanden en aning) och säger saker i stil med ”vinner vi inte denna match blir vi fast i botten”. Förmodligen vill han sätta press på spelarna för att få ut så mycket som möjligt av dem. Detta kanske fungerar i ett vinnande lag i toppen av tabellen, men helt klart fungerar det inte hos Öis. Istället låser det sig totalt hos spelarna som agerar krampaktigt. Som ett alternativ borde Zoran försöka underlätta för spelarna och ta bort fokus från det dåliga spelet (i alla fall i medierna) och försöka lösa problemen internt. Denna metod fungerar utmärkt hos lagen i t.ex. Italien.
Det kanske kan vara svårt att försöka ändra sin ledarstil, men i detta fall tror jag att det skulle vara till stor nytta för Sällskapet. Vad vi också behöver göra är att ändra målen för säsongen. Nu är det att hänga kvar som gäller. Royal League är bara att glömma och alla i organisationen måste inse att det var en misskalkylering. Den gamla klyschan ”en match i taget” har väl sällan varit mer lämpad än just i detta fall. Full fokus på nästa match är vad som gäller. Nu råkar nästa match vara en av de viktigaste på säsongen för oss supporters och även om jag har väldigt låga förhoppningar på onsdagskvällen vill man ändå tro på en seger.
Om detta skall bli möjligt krävs det dock en rejäl uppryckning hos Sällskapet. Det är nu som moralen och lagandan (kanske också psykologerna och en frisk Aílton) skall plockas fram ur garderoben. Och med en rejäl portion jävlaranamma ska vi i alla fall kunna få med oss en poäng. Det är vad man får hoppas på. Avslutningsvis ett litet budskap till alla er Öisare som gråter er till sömn inatt: Det är i dessa svåra tider vi skall visa att vi älskar vårt lag. Det är i dessa svåra tider vi skall kämpa tills rösten tystnar, trots ett stort numerärt underläge på läktaren. Det är i dessa svåra tider vi ska visa att vi inte är ett gäng själlösa medgångssupporters. Det är nu, om någonsin, spelarna behöver just dig. It ain’t over ’til it’s over, som det så vackert heter. Vi har fortfarande chans att nå en hyfsad placering.
Visa nu spelarna att åtminstone vi supportrar är beredda för att kämpa för vår plats i Allsvenskan. Och jag hoppas verkligen att spelare och ledare också är det. Kom igen nu för fan, Öis!
/Jonas Svahn
Notera att åsikterna är skribentens personliga och måste inte nödvändigtvis överrensstämma med uppfattningen hos övriga medlemmar i Balders Hage.