En genuint stark laginsats
Tankar från matchen ÖIS-HBK 3-1; bl a om Valter och Johannes, Fredholm och Fantomen, domaren och Bror Duktig.
ÖIS gjorde sin kanske bästa match för året, även om cupsegern mot Helsingborg nog ligger bra till också. Men cupen är cupen, det är lätt hänt att motståndarna viker ner sig om det går emot eftersom de inte bryr sig så mycket. Det här var en stentuff allsvensk match, dessutom en som vi de senaste åren haft för vana att förlora. (Vi förlorade tre raka hemma mot HBK 2000-2002, på snöpliga sätt dessutom.) Det var därför riktigt skönt att se en genuint stark laginsats från Sällskapet, där samtliga spelare kvitterar ut ett väl godkänt betyg.
Mittbacksparet Anegrund-Dahlin går från klarhet till klarhet och var i den här matchen rent strålande. Det är bara att inse att så länge de här båda håller sig friska så kommer Valter Tomaz Jr aldrig att sätta sin fot på mittbacken igen.
Desto mer glädjande då att han istället tycks ha funnit sig till rätta på mittfältet. Jag skulle vilja utnämna Valters insats till den största enskilda anledningen till ÖIS fina spel. Vi har ju förlorat mittfältskampen i match efter match i år, då Johannesson fått kämpa nästan ensam. Detta har blockerat hela vårt spel och lett till ideliga långbollar och lycka till-passningar. Men nu låg Valter lite längre bak i banan, mer som central mittfältare än vilsen släpande anfallare, och han och Johannesson hade ett mycket bra samspel och skiftade också position emellanåt, precis som Johannes och Källa på den gamla goda tiden. Resultatet av denna (medvetna?) ändring blev att även yttermittfältarna hittade mer rätt i positionerna och att ÖIS på ett solklart sätt vann kampen om det centrala mittfältet. Inte heller försvagades offensiven, då Valter (eller ibland Johannesson) lik förbenat kom fram i anfallen, men med mer fart då framstöten utgick längre bakifrån i banan.
Med ett mittfält som levererade vettiga bollar blev vårt anfallsspel också vassare. Afonso har fått väldigt mycket beröm efter matchen, men faktum är att Fredholm var betydligt bättre. Putte får min röst som matchens lirare. Han sprang något alldeles kopiöst, vann rubb och stubb i luften och kom till en hel del avslut. Hans ständiga löpningar vände helt ut och in på HBK:s villrådiga mittbackspar, Tommy Jönsson och "Fantomen på Operan" (Joel Borgstrand med en tjusig ansiktsmask som skydd för sin skadade näsa.)
"När Fredholm rör sig står Fantomen stilla" - gammalt djungelordspråk.
Afonso var betydligt mer ojämn, glimtade till med briljanta nummer ibland (t ex det vackra första målet, eller aktionen där han sköt i stolpen med vänstern) men var långa stunder alldeles för loj. Dels tog han återigen, som mot Zalgiris, ofta för lång tid på sig, vände några varv för mycket och fick anfallen att tappa fart (men han lyckades i den här matchen betydligt oftare hitta rätt med riktigt vassa framspelningar också). Dels stod han mest och tittade på när Fredholm vann höjddueller, vilket ledde till att nickskarvarna omöjligt kunde nå honom. Hade Fredholm i den här matchen haft en anfallskollega som sprang lika mycket som han själv, eller som Paulinho brukar, så hade denne blivit friställd ett otal gånger, så totalt som Putte dominerade luftrummet. Observera dock att Afonso trots sina klara brister gjorde två mål och hade ett par riktigt bra avslut till! Vad månde bliva när han väl är i form?
Alla var som sagt bra i ÖIS denna afton. Martin Ulander började likna landslags-Ulas igen, och David Marek var den här matchen mycket bra trots sin placering till vänster. Riktigt synd att han inte fick sätta dit något av sina två frilägen! Vidare var ytterbackarna bra både defensivt och offensivt. Det är svårt att tro att Edwin Phiri bara är 19 år, så klokt och säkert som han spelar. Och Prytz visade att hans felinställda fötter från Zalgiris-matchen bara var en tillfällighet, nu träffade hans passningar och inlägg betydligt mer rätt. Sist men verkligen inte minst förtjänar Dick Last ett omnämnande för ett antal riktigt vassa räddningar. Reflexräddningen på Robert Anderssons hårda nick från nära håll i andra halvlek var alldeles makalös!
En del finns trots allt att kritisera också. Det var ytterst onödigt att ÖIS så totalt tappade farten efter Torbjörn Arvidssons utvisning. Inte direkt efter, i början blev Sällskapets dominans ännu större, så som det borde bli med numerärt överläge, och man kunde med lite tur ha punkterat matchen. (Ulander missade ju bl a öppet mål!) Men istället slutade man springa och lät Halmstad ta över. Vi kunde faktiskt mycket väl ha tappat hela matchen, så många chanser som hallänningarna skapade ett tag. Men Dick och inte minst turen räddade trepoängaren. Och till och med HBK:arna kan nog erkänna att ÖIS har jobbat ihop till en del tur efter hur det har sett ut i de här matcherna de senaste åren!
Lite förvånande var det också att anfallsbytena kom så oerhört sent. Afonso fick en smäll i 69:e minuten och gick sedan och småhaltade resten av matchen, och blev ännu lojare än förut. Och Fredholm hade sprungit så mycket så mot slutet hade han inte mycket kvar. Ändå dröjde det till 84:e minuten innan Fredholm byttes av av Eric Gustafsson, och ända till 89:e innan Christian Hemberg äntligen fick ersätta Afonso. Varför vänta så länge, Erik?
Även domaren Jonas Eriksson förtjänar en känga. Att det blir fel ibland i enskilda situationer är inte mycket att säga om. (Dessutom tenderar besluten ofta att inte se lika fel ut på repriserna som i stridens hetta.) Men herr Eriksson visade vid upprepade tillfällen bristande spelförståelse, misstolkade situationer och visade att han i största allmänhet inte riktigt var med i matchen. Dessutom var han uppbackad av ett par fega linjemän, som sällan vågade lägga sig i något annat än offsiderna, även när de var placerade så att de såg bättre än domaren. (Att vinka av Igor Sypniewski var för all del ett heltidsjobb i den här matchen.) Domaren avgjorde på inget sätt tillställningen, han var fel ute åt båda håll, men åtta gula kort, varav fem dessutom till ÖIS trots att det var HBK som hade svårast att hinna med, speglar inte alls matchbilden. Det är synd om någon nyckelspelare skall bli avstängd längre fram bara för att vi råkat ut för en Bror Duktig med en helt annan bedömningsnivå än sina kollegor.
Nåväl, nog gnällt. Matchen mot Halmstad var riktigt positiv! Segrarna borta mot Giffarna och Öster var lite svåra att värdera då motståndet inte var det bästa, men HBK är ett riktigt bra lag (även om de inte hade någon riktigt bra dag), så det här var värt mycket. Nu väntar härnäst franska Nice på lördag. Då lär vi få se ett till största delen annat ÖIS-lag, men vår trupp är så bred i år att det faktiskt inte alls känns svårt att få ihop en slagkraftig formation av bänknötarna. Spännande blir bl a att se om Fredholm får spela igen, vilket i så fall visar att han inte är med från start mot Djurgården i nästa vecka då Paulinho är tillbaka. Och så gör ju Jeffrey Aubynn comeback! Och Lohmen får nog spela, och Atli, och Hemberg... Tack och lov för Intertoto-cupen, så att man får chansen att njuta av hela den fina ÖIS-truppen.
Vi ses på lördag!