Manchester U - Norwich1 - 2
ÖSK-Landskrona 0-0
ÖSK spelade för tredje gången på raken en mållös tillställning. Men denna match var verkligen märklig och slutresultatet en gåta med tanke på vilken mängd och typ av målchanser som skapades.
Får inleda med att be om ursäkt för denna sena författade matchrapport. Diverse dåligt mående efter alldeles för många söndagstimmar i solen innebar solsting och allmänt sängliggande.
ÖSK tvingades avvara Lars Larsen till denna match eftersom han ådrog sin sin tredje varning för säsongen senast på Landskrona IP. Detta avbräck var en viss källa till oro men lite av oron stillades då Per Gawelin kunde lämna klartecken för spel trots den tuffa holmgången i cupen på onsdagen. Flera spelare i ÖSK led av småskavanker och Lundin väntade in i det sista med att tillkännage startelvan. Matchen inleddes lite trevande och inget lag fick något större grepp om matchen. Svartvitt hade ändå två vassa målchanser i matchupptakten då först Fredrik Nordback avlossade stora kanonen som dessvärre valde att klockrent pricka stolpen. Strax efteråt avlossade Mikael Danielson stora kanonen men gästernas duktige målvakt, Mats I Svensson, var med på noterna och bjöd på en mycket skicklig räddning med fingertopparna. Micke Danielsom kom till ÖSK med ett rykte som offensiv vänsterback som gärna sprintade fram i banan. Tycker personligen vi sett alldeles för lite av attackerande ruscher från "Midas" men detta var precis ett sådan efterlyst rusch som vi gärna ser mer utav.
Landskrona arbetade sig in i matchen och kom till ett par vassa avslut. Mattias Eklund nickade över i bra läge från nära håll efter en typiskt snabb Landskronaitisk spelvändnign för att någon minut senare skjuta i stolpen i ännu bättre läge. Kändes som om BoIS tog över greppet om matchen när drygt halva första halvlek var spelade men så värst många ytterliga farliga avslut kom man inte till. När man var framme så var - för att citera den alltmer växande kubanskaran - "Sveriges bäste målvakt, John Alvbåge heter han" i vägen och avvärjde på ett eller annat sätt. Istället var det Patrik Anttonen som kom att vara i händelsernas centrum i slutet av första halvlek. Först vände bort han Audun Helgasson och knorrsköt förrädiskt i insidan av stolpen för att i momentet senare nicka Fredrik Nordbacks välavvägda inlägg i ribban. 0-0 i halvtid kändes som en skymf mot de flesta som beskådade matchen.
Andra halvlek var på intet sätt bra sett med ÖSK-ögon. Landskronas boss - Jan Jönsson - gjorde ett mästerligt byte då han lyfte in bollvinnande Jonas Olsson på mittfältet och tog ut en blek, trött och loj Johan Andersson. Detta byte innebar att matchen togs över av gästerna från Skåne som spelade klokt och inte alls var lika frikostiga i defensiven som i första halvlek. Landskrona skapade också ett knippe vassa målchanser men pricken över i:et saknades och återigen är det bara att lyfta på hatten - ursäkta om jag blir tjatig - för vårt fantastiska målvaktsförvärv från Frölunda som med tur och skicklighet höll nollan i intakt. Sportklubben hade inte mycket att komma med i offensiven och när Per Gawelin kom till läge inne i straffområdet räddades skottet av... Paul Oyuga.
Andra halvlek präglades annars av tekniska misstag, mängder av oförklarigla felpassningar och dåligt tempo. Konstgräset har tagit musten ur många lag men även den påtagliga värmen innebar att många spelare gick på knäna redan tidigt i andra halvlek. Gästerna fick en ypperlig målchans att avgöra på övertid. En längre boll hamnade hos Daniel Nannskog i straffområdet. Denne klackade in bollen perfekt för Hasan Cetinkaya som mötte direkt. Alvbåge reflexräddade och returen nickade samma Cetinkaya i ribban. En otäckt äcklig chans men detta läge kändes symptomatiskt för hela matchen. Man hade förmodligen kunnat spela ännu utan att något av lagen lyckats göra mål.
ÖSK var betydligt bättre än i de två senaste bortamatcherna (AIK samt Landskrona) men spelet lämnar fortfarande massor i övrigt att önska. Egentligen känns det lite konstigt att vi är så högt belägna i tabellen som vi de facto är men vad månde det bliva av detta lag när det verkligen lossnar. Alvbåge höll återigen landslagsklass mellan stolparna och tredje raka nollan säger det mesta om "Kung Alves" form. Backlinjen stabil om än något väl billigt överspelad vid ett par tillfällen. Gustaf Andersson var mycket duktig i den centrala defensiven och Micke Danielson imponerade som vänsterback. På mittfältet sprang samtliga spelare väldigt mycket men konstruktiviteten lös väldigt påtagligt med sin frånvaro. Per Gawelin främst i denna lagdel. På topp är det iskallt för tillfället. Ingen av Svartvitts anfallare hade ett avslut mot mål i denna match och Jon Lundblad, Nikola Budalic och Herish Kuhi har gett ett "ur form" ett trehövdat ansikte. Något måste defenitivt ske till bortamatchen mot Djurgården på måndag. Kanske lyfta upp återkommande Lars Larsen i en fri offensiv roll och spela med offensiva yttrar i form av Anttonen och Jelecák? Det skulle i sin tur innebära att Per Gawelin och Fredrik Nordback fick förnyat förtroende som central mittfältsduo, något jag skulle uppskatta.
Landskrona bjöd verkligen upp till kamp på ett helt annat sätt än vad ÖSK gjorde i Lanskrona. Man hade planens bästa utespelare i form av slitstarke Hasan Cetinkaya och Daniel Nannskog utgör ett ständigt orosmoment för de flesta försvar i allsvenskan. Söndagsmatchen på Eyravallen var inget undantag. Alexander Farnerud kan sannolikt betydligt bättre än så här, då han på intet sätt imponerande på undertecknad denna gång.
Noterat:
* I femtiotredje minuten fick ÖSK sin första frispark i matchen. Det måste vara någon form av allsvenskt rekord att ett hemmalag får vänta så länge på att "gynnas" av domaren.
... men Landskrona skulle defenitivt ha en straffspark i slutet av matchen då en ÖSK-spelare (missade vem) ägnade sig åt en sådan grov fasthållning av Mattias Eklund att inte ens Ulf Rådbjer blundat för en sådan trots det sena skedet av matchen.
* Var inte konstgräset grönare än vanligt?
* Axel Kjäll var riktigt duktig trots det otacksamma läget att återigen hoppa in i backlinjen efter dryga halvtimmen. Nog är det fördel "Kjälle" i kampen om rollen till höger i försvaret nu?
* I förra årets hemmamatch mot Landskrona blev Soffe Mokédé utbytt efter trettiofem minuter. I söndagens hemmamatch mot Landskrona blev Soffe utbytt efter trettiofem minuter. Lite småmärkligt inte sant?
* Landskrona spelar en rolig, teknisk och framåt fotboll. Hoppas de kan avancera i tabellen omgående. De förtjänar såväl en bättre placering som fler poäng.
