Veckans funderingar
Mitt i säsongen, bristande skrivglädje, tankar kring Santos och kanske aningens tuffare attityd.
Det känns ibland som att vi är lite väl hyggliga mot spelarna här på HIF E-zine. Men jag vet inte riktigt vad alternativet är. Att man ska pissa på dem när det går dåligt? Att man ska håna dem, eller hänga ut individuella spelare för olika misstag? Jag vet inte. Det känns som att man tröttnat på allt det negativa som skrivits kring HIF.
Det har varit lite si och så med motivationen att skriva under den sista tiden. Kanske inte så konstigt, med tanke på de labila resultat som HIF visat upp. Prozac, någon? Skrivlusten dyker upp och försvinner igen snabbare än man kan stava till John Gurney och ofta hinner man inte med så mycket under de korta inspirerade perioderna. Men nu har det ändå blivit en del skrivet och ordnat. Det är mest intervjuerna som jag känner att jag borde lägga ner lite mer tid på.
Hur som helst har det varit en ganska absurd säsong. Eftersom resultaten varit oberäkneliga har också humöret varit det. Det är en av nackdelarna med att vara så pass insatt i och brydd om ett fotbollslag. Man kan må otroligt dåligt, och ibland får jag dåligt samvete för att jag låter HIF:s missöden gå ut över familj, flickvän och även vänner som kanske inte bryr sig det minsta om HIF eller fotboll. Jag kan nog ha varit ganska olidlig stundtals i år. Jag skärmar av omvärlden och tror att hela världen består av bara fotboll. Jag antar att det inte är så. Det finns ju TV också.
Därmed inte sagt att jag kan förstå folk som inte älskar HIF. Eller åtminstone fotboll.
Folk verkar tro att allting kommer att lösa sig så fort Alvaro Santos är tillbaka. Jag hoppas att det blir så, och det går verkligen inte att förneka att han kommer att betyda mycket. Men vi får väl se om han påverkar försvarsspelet också, för det inte bara framåt det varit problem. Förhoppningen är att Santos kommer att ingjuta nytt självförtroende i en sargad trupp. Det kanske blir en nytändning för hela laget. Risken är väl att spelarna dumpar över för mycket ansvar på honom, och att det på så vis låser sig på andra håll. Vi får se. Himmel eller helvete. Norra Hamnen eller Filborna soptipp.
Pågår en del annat i HIF, utöver Santos återkomst. Självaste Micke "Inter" Hansson är ju åter, om nu allting flyter som det skall. Comeback mot Trelleborg i B-laget. Vore oerhört skönt för honom om han fick en lyckad comeback så att han på allvar vore att räkna med igen. Utöver detta har ju Bakkerud lämnat. Han har varit i klubben i över tre år, utan att jag format en åsikt om honom. Ganska lustigt.
Micke Hanssons comeback klår till och med den Ulrik Jansson gjorde. Nu väntar jag bara på att Hasse Eklund ska göra årets första mål. För han måste ju få spela som centralmittfältare snart, känner jag.
Om han inte gör mål, så lovar jag att jag till och med ska börja bli lite elak. Jag kan föreställa mig hur HIF-spelarna darrar i omklädningsrummet.
Sommarens musiktips:
The Pogues & Dubliners: The irish rover
VNV Nation: Kingdom (restoration)
Morrissey: You're the one for me, fatty
Lars Winnerbäck: Katt över taken (Dublin)
TISM: All homeboys are dickheads
