Elände
Torsdagen den 17/7 var ingen bra dag! Att vi förlorade med 0-3 mot DIF var bara den naturliga avslutningen på en riktigt trist kväll.
I går var en sådan där dag som man nog hellre hade klarat sig utan. Det var inte mycket som gick rätt denna torsdag. Här är min långa litania:
* Regnet #1
Trots att vi är mitt inne i sommarens hetaste högtryck så nog fasen ser det till att regna just när vi behöver solen som mest. Skyfallet, som började vid pass halv fem på eftermiddagen och varade till sisådär kvart över sju, kom precis lagom för att skrämma bort massor av marginalåskådare. Att det "bara" kommer 25 000 när över 20 000 sålts i förköp är inte normalt, inte i Göteborg i alla fall. Min (ganska löst grundade) uppskattning är att vädret kostade oss 5000 pers. Jag har tyvärr glömt exakt hur mycket nettointäkter man brukar räkna med per åskådare, men höftar vi till med en 50-lapp så kostade detta oväder alltså ÖIS 250 000 kr, pengar som vi illa kan avvara.
* Regnet #2
Skuren inföll lagom för att hindra mig från att se ÖIS P15 spela 1/32-final i Gothia Cup. (Att cykla iväg till Kviberg i det hällregnet var inte att tänka på.) Killarna fick dessutom stryk med 4-1 av norska Nardo FK. Att döma av det lagets tidigare matcher borde ÖIS ha haft en klar chans, men gjorde gissningsvis en dålig match. I och med detta är alla tre ÖIS-lag utslagna ur cupen. (Men Chiparamba är kvar!)
* Matchprogrammet
Väl inne på Ullevi, i god tid för en gångs skull, bänkade jag mig med programmet - bara för att se att största delen av Hamrén-intervjun bestod av hans förutsägelser inför Nice-matchen! Ni minns, den där som spelades i lördags... OK att pressläggningstiden är lång, men då får man väl för höge farao strunta i att alls nämna den matchen! Hur svårt kan det vara? Detta gjorde ett mycket amatörmässigt intryck. Vidare i programmet var det en ledare på första sidan, precis som vanligt. Dessa brukar vara författade av någon ÖIS-person, typ klubbdirektören eller ordföranden, och var det kanske den här gången också. Jag vet inte. För vem f-n är Klas Johansson? Det kanske jag egentligen borde veta, såpass ofta som jag ränner på ÖIS-gården, men man kan inte begära att genomsnittåskådaren skall veta det. Är det verkligen för mycket begärt att skriva ut snubbens roll i ÖIS under namnet? Missförstå mig rätt, det mesta i programmet var alldeles utmärkt. Bl a fick vi veta att Johan Elmander har ett ÖIS-hjärta, vi fick en intressant (om än språkligt något invecklad) utvikning om split vision av Conny Winge och en bra krönika av Stefan "Jungman" Jansson. Men det är detaljerna som gör det, och helhetsintrycket blev, som sagt, amatörmässigt. Tyvärr var det inte det sista sådana intrycket som gavs under kvällen...
* Korven
Jag vet förstås bättre än att köpa korv på Gamla Ullevi. Något har man väl lärt sig på alla dessa år. Men nu när vi spelade på Nya, då kunde det vara intressant att se hur mycket bättre matfaciliteterna är där, något som brukar nämnas som ett av skälen till varför vi måste flytta tillbaka från Gamla förr eller senare. Jag såg därför till att vara rejält hungrig och stegade förväntansfullt fram till kiosken. En hamburgare kanske? Det har jag med välbehag tryckt i mig på just denna arena tidigare, på landskamper och på Gothia Cup. Men nej då! Tror ni inte att de hade specialimporterat Gamla Ullevis patetiska matutbud! Allt som fanns i matväg var den sedvanliga usla kokkorven. Det är rent oförskämt att prångla ut en "korv" så likblek, så mager, så smaklös, så fesljummen, så vattenfylld som denna.
* Konferenciern/speakern
Göran Landqvist, konferenciern, har lyckats bli något av ett stående skämt bland ÖIS-supportrarna genom sina ständigt lika usla halvtidsintervjuer. Tyvärr var han i högform den här kvällen. Är det verkligen helt omöjligt att komma på några andra frågor än "hur känns det"? Flera gånger i rad till samma person dessutom! Det är inte förbjudet att förbereda sig lite, Landqvist. Påpassligt dock att fixa dit Dime Jankulovski, det var en bra idé. Men vad har Daniel Alfredsson över huvud taget med fotboll eller ÖIS att göra, vad gjorde han där? Och även han fick förstås tala om hur det kändes. Det är svårt att så här på papperet göra Landqvist rättvisa, han måste nästan upplevas på plats. Men tro mig, om jag återigen använder ordet "amatörmässig", då är jag nog nästan för snäll. De ohyggliga försöken att dra igång läktarna i "Hey baby" var bara grädde på moset. Och när sedan speakern i andra halvlek kallade Djurgården för Hammarby (!), då var amatörernas afton komplett.
* Rekordet
Det sattes tydligen någon form av publikrekord i går. Men vad det än var för något så var det inte vad speakern sa, nämligen "största publiken på ett icke-derby". Inte på långa vägar, inte ens i närheten. Det rekordet innehas av matchen Djurgården - IFK Göteborg 1959, som drog 48 894 åskådare. Och det har varit tjogvis med andra matcher som dragit långt mer än 25 281. Kanske var det största publiken på ett icke-derby i år som menades? Eller rent av sedan vi gick tillbaka till ett rakt seriesystem 1993? Hur som helst så borde det ha framgått. Nu lär en stor del av publiken ha gått från arenan med helt fel uppfattning.
* ÖIS-klacken
Det gnälls ofta över att vi är för få. Det gnälls ännu oftare över att många inte sjunger. Men det är inte där felet ligger. Vi har alldeles för få, alldeles för tråkiga och alldeles för dåligt framförda sånger. Det tror sjutton att många tröttnar och slutar sjunga när "Kom igen Rödblått" eller "Vi älskar Rödblått" dras igång för fyrtioåttonde gången. Som vanligt dessutom i ett vanvettigt accelererande tempo. Det kan paradoxalt nog vara så att det finns för mycket god vilja i klacken. Vi tar var och en i för mycket, vi skriker snarare än sjunger, vilket ökar volymen ganska marginellt men istället förstör melodin och omedvetet drar upp tempot. Djurgårdarna hade knappast en av sina bättre klackkvällar, även om de var många - förmodligen var det bristen på motstånd som dämpade deras entusiasm - men de sjöng oss ändå av banan. Det var intressant att kunna jämföra på samma arena, och notera hur mycket mer DIF:arna lät än IFK:arna på derbyt senast, trots att stockholmarna var betydligt färre. Men IFK-klacken har ju samma sångproblem som vi har. Det handlar om bra sånger och bra sångteknik, det är det som är nyckeln. Melodiska sånger låter mer än skanderande, och håller man nere takten så varar de mycket längre och många fler sjunger med. Så enkelt är det, i teorin. Men hur fasen går det till att nå dit i praktiken? Jag har inte en aning, tyvärr. Kanske ett första steg är att vi kasserar alla nuvarande sånger, eftersom de är ohjälpligt fel inlärda. Hur som helst bör problemet tas på allvar. Jag tror faktiskt, och nu är jag allvarlig, att avsaknaden av en riktigt stämningsskapande och fantasifull klack kan ha så mycket som halverat våra publiksiffror. Med nuvarande lag och spel har vi potential att ha dubbelt så mycket folk. En bra klack kan rädda hela klubben!
[fortsättning i del 2]