Mattias förspel och eftersmak
Svartvitts Mattias Östman ger sin syn på förlusten mot Trelleborg.
"Är det här början på en ny mållös period med dåligt självförtroende som vi sett tidigare år?"
Skit, piss och elände!
Sitter framför datorn, nyss hemkommen från Behrn Arena och ÖSK har just inkasserat säsongens första förlust på hemmaplan. Det här var en match som gav lika mycket behållning som en avslagen Cola. Jag hade verkligen förhoppningar innan matchen. Ljungskile hade lyckats spräcka deras förlustnolla och visat att även Trelleborgs FF var mänskliga. Men det visade sej bara var tillfälligt.
Jag som redan hade rubriken klar för min krönika. Traditionens makt är stor hade jag tänkt skriva om. Det började ju så bra, inte en Trelleborgsseger så långt tabellerna räckte, jag hade gått och pinkat på rätt toa på nya läktaren innan jag gick och satte mej. Hade halsduken och ÖSK-tröjan på mig. Min svåger som sitter bredvid mig på nya läktaren hade köpt Djungelvrål som han brukar göra. Kort sagt, vi hade gjort nästan som vi brukar göra och det har ju funkat förr. Och så var det där med traditioner, dom är ju till för att bevaras. Kalle Anka på julafton, dans kring midsommarstången, Englands oförmåga att vinna över Sverige osv. ÖSK har ju av tradition haft lätt för Trelleborg. Varför fick vi inte fortsätta på vår fina tradition?
Förlusten borta mot Qviding betraktar jag fortfarande som olyckfall i arbetet. Men att förlora mot ett lag som inte ville anfalla och som har tur med ett slumpskott. På fotbolldirekt.com hade klubbdirektören Lasse Larsson uttalat sej om Trelleborgs chanser att gå upp i Allsvenskan och sagt att ” klubben är inte redo för det” och ”vi har ett alldeles för ungt lag” När jag först läste artikeln så tänkte jag att antingen så mörkar Trelleborg eller så är det hans personliga åsikter som ventileras i artikeln. Efter kvällens match undrar jag om det inte lutar åt det första.
Trelleborg har ju klagat över att det kommer för lite publik på deras matcher och att det ekonomiska haltar p.g.a. det. Tacka för det! Det är ingen vidare behållning att se ett lag som petar in ett mål och sen kämpar för att försvara den ledningen. Innan matchen så hade jag en del funderingar kring vad det var som hade fört Trelleborg så högt upp i tabellen som dom nu ligger. Hade dom seriens effektivaste försvarsspel eller var det ett lag som kontrade in ett ledningsmål och sen spelade med 11 man i straffområdet? Lite fördomsfull kände jag mig allt och beslöt mig för att ge Trelleborg en chans att visa vad dom gick för.
Jag blev ganska så snart besviken. Dom första 5 minuterna var ÖSK uppe vid Trelleborgs mål och formligen matade hörnor, inkast och inspelningar mot deras mål utan resultat. Och så kom deras slumpmål. Andra halvlek anföll dom nästan motvilligt, på slutet såg det till och med ut som om dom passade fel med flit för att låta ÖSK göra sina fruktlösa försök att få nätet att rassla på andra sidan spelplanen.
ÖSK försökte i varje fall. Och jag hade förhoppningen om att ständiga försök på mål till slut skulle ge resultat men bollen ville inte gå i vår väg. Saknaden av Thomas Andersson var stor ikväll. ÖSK hade behövt honom att stöka och böka framför mål på hörnor och komma där med skallen när det som bäst behövs. Likadan saknade jag Joel Riddez. Nu fick ju Moses Reed hoppa in med kort varsel då Magnus Samuelsson tyvärr fick lämna planen skadad. Moses gjorde en mycket bra insats och hade faktiskt ett lurigt långskott som med lite tur hade kunnat överlista Fredrik Persson. Men bollen ville inte in i mål den här kvällen.
Är det här början på en ny mållös period med dåligt självförtroende som vi sett tidigare år? Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag har i varje fall inte sett ÖSK inleda serien så bra nåt år och på något sätt känns det som om ÖSK kan ta sej i kragen och fortsätta kriga. Det finns fortfarande många sköna poäng att spela om. Som det tabell-freak man nu en gång är kunde jag inte låta bli att titta bakåt på tidigare års resultat för att söka lite tröst och förhoppning.
Säsongen 2003 när Östers IF och Enköpings SK tog klivet upp i Allsvenskan så vann Öster serien på 54 poäng, 16 vunna och 6 oavgjorda av 30 matcher. Enköping knep andraplatsen på 52 poäng, 15 vunna och 7 oavgjorda. Tredjeplatsen det året gick till Västra Frölunda med 51 poäng, 14 vunna, 9 oavgjorda och en bättre målskillnad än fyran BK Häcken som hade samma antal vunna och oavgjorda matcher. Så än är inte loppet kört på långa vägar.
För att återvända till kvällens match. Det finns ett antal personer som jag skulle vilja skicka tillbaks till skolbänken igen. Vi börjar med huvuddomare Miro Ukalovic. Herr Ukalovic kanske var sjuk den dagen dom gick igenom vad en hands var för något på grundkursen för domare? Han missade i varje fall ett antal givna sådana ikväll. I ett par fall verkar det som om samtliga personer förutom domartrion såg att det var hands till och med.
Sen har vi Trelleborgs målvakt Fredrik Persson. Ska inte seriens bästa målvakt kunna ta en enkel utspark? Det övergår nästan mitt förstånd varför det hela tiden var Thommie Persson som fick jogga ner till målgården för att bistå med den sysslan? Det kanske ingick i Trelleborg strategi i hur man får tiden att gå vid inslaget ledningsmål?
Siste man tillbaks till skolbänken blir fjärdedomare Peter Broberg. Teknikinstutitionen på Örebro Universitet kanske kan bistå med en sommarkurs i hur man sköter avbytartavlan. Något fumligare har jag aldrig sett på en fotbollsplan! Det var till och med så att speakern kom av sej när Herish Kuhi skulle in. Pinsamt va, Broberg?
Avslutningsvis vill jag ta med ett litet citat från förre ÖSK-tränaren Rolf Zetterlund. Och det är riktat till killarna i ÖSK att ta med sej till nästa match. ”Nu grabbar går vi ut och tar på oss plåtstället”.
