Rubrik saknas
Med 14 inspelade poäng när halva serien är gången, tangerar HIF sin egen sämsta prestation sen återkomsten till allsvenskan. Om inget drastiskt sker är det läge för klubben att förbereda sig för allsvenskt kval till hösten.
HIF har i flera år legat i topp såväl publikt som när det gäller sponsorintäkter. Detta kryddat med Bengt Adolfssons miljoner har gett HIF möjligheten att genomföra värvningar i mångmiljonklassen gång efter annan, även att man samtidigt befinner sig i ett ekonomiskt stålbad. Ett bad upptappat av förra styrelsen. Trots dom ekonomiska förutsättningarna har HIF floppat rejält dom tre senaste åren. Sexa, tia, sexa är inga smickrande tabellpositioner. Vad är än värre, är att absolut ingenting talar för att 2006 kommer att sluta bättre. Snarare tvärt om.
Det är halvtid för HIF i och med att match nummer 13 i årets allsvenska är avklarad. Tyvärr blev olycksnumret inget lyckonummer för HIF, utan ytterligare en förlust kunde inkasseras i och med 1-2 mot Djurgården. Med tre vinster, fem oavgjorda samt fem förluster stannar HIFs poängsnitt på 1.08/match när det är dags för halvtidsboklsut. Givetvis inget annat än katastrofala siffror med tanke på klubbens ambitionsnivå samt förutsättningarna man har för att nå sina mål. En poäng per match ger inga titlar eller spel i Royal League. Däremot, allt som oftast, en enkel biljett till rafflande kvalspel under hösten. I alla fall om statistiken får tala.
Fortsätter HIF i samma banor under hösten hamnar man på 28 poäng när serien är färdigspelad. Sett till dom senaste tio åren har 28 inspelade poäng i hälften av fallen lett till en kvalplats i allsvenskan, i fyra fall av tio till en elfteplats och i ett fall av tio till en tiondeplats. Med andra ord befinner sig HIF i en väldigt prekär situation. Ett kvalspel för ett lag som haft betydligt högre ambitionsnivå slutar lätt i katastrof när man möter en hungrig utmanare som kommer underifrån.
För vissa verkar det lätt att säga att HIF inte löper någon risk att hamna i denna utsatta position. Med ankomsten av Henrik Larsson, Bosse Nilsson, Stuart Baxter (när han nu än må dyka upp) och Franco Miranda ska tydligen klubben vara på rätt väg. Dessutom har spelet blivit så mycket bättre sen Hans Eklund tillträde som tillfällig tränare. Tyvärr talar statistiken än så länge emot det resonemanget. På fem allsvenska matcher med Eklund vid rodret ligger poängsnittet på en poäng per match. Till och med bespottade Peter Swärdh mäktad med ett högre snitt under sina åtta matcher som tränare 2006. Hans snitt landade åtminstone på 1.125 poäng per match. Visst ser spelet bättre ut nu än vad det gjorde i början av serien, men inga matcher vinns på ren skönhet och än har Eklund & Co mycket kvar att bevisa. Det hade varit försmädligt om vi i höst tvingas konstatera att spelet varit bra men poängskörden fortsatt skral. Det hade varit som en lyckad operation där patienten dog.
Även om spelet sett bättre ut på slutet är varningssignalerna för en mörk HIF-höst många. Efter att halva serien är avverkat kan följande konstateras:
· HIF har ännu inte vunnit på bortaplan. Denna pinsamma fakta delar man enbart med bottenkollegorna Halmstad och Örgryte.
· HIF har ännu inte lyckats vinna två matcher i rad.
· Bara tre lag har släppt in fler mål än HIF. Givetvis återfinns dessa lag på kval- eller nedflyttningsplats.
· HIF har fått sin beskärda del av märkliga domslut emot sig. Som det bottenlag man är får man helt enkelt kämpa hårdare för poängen. Det är sällan avstigningskandidaterna får något gratis.
I och med dom 14 inspelade poängen på 13 omgångar tangerar HIF sitt bottenrekord sen den allsvenska återkomsten. Endast 2004 har man inlett lika dåligt, och då slutade HIF på en tiondeplats. Allt är dock inte statistiskt mörker. Även år 2000 inleddes miserabelt med endast 17 inspelade poäng i halvtid. Det året svarade HIF för en rejäl uppryckning och slutade på en andraplats i tabellen. Det finns med andra ord hopp. Än så länge…..
