Örgryte IS - Helsingborgs IF 1-0
Med en riktig kämpainsats, och ett mål av Hemberg, visade ÖIS vilka som för dagen var det bästa rödblåa laget. Matchen var stenhård, jämn och i högt tempo, och båda lagen markerade att de har i toppen att göra.
Innan matchen var frågan hur Sällskapet skulle klara av kvalificerat motstånd, efter att i några matcher ha känt sig för mot förment enklare opponenter. Första kvarten tycktes svaret stå klart; vi klarade inte av det alls! Helsingborg verkade numret större och ÖIS hann helt enkelt inte med i deras högre tempo. En hel del blottor hittades i vårt virriga försvar och bara ett högklassigt målvaktsspel av Big Dick och oskärpa från deras anfallare räddade oss. I en av chanserna var till och med Dick överspelad, när Rade Prica liggande i straffområdet fick till en fösning mot bortre stolpen, men Mike Owusu kunde rensa på mållinjen. I anfallsväg hade vi ingenting, så fort vi fick bollen blev vi av med den igen.
Hade Helsingborg fått ett mål i det här skedet hade det kunnat bli en riktigt dyster eftermiddag. Det hade kunnat bära iväg rejält, som det ofta gör när HIF får medgång. Men Dicken storspelade som sagt, och sakta, sakta kämpade sig ÖIS in i matchen. Största äran för detta tillfaller tveklöst Joachim Karlsson. Han kämpade, han slet, han svettades och krigade på ett helt fantastiskt sätt. Tack vare att han lyckades hålla bollen inom laget lite grann, tack vare att han störde Helsingborgs uppspel och skapade tid för de andra rödblå att hämta sig lite, kunde ÖIS äntligen börja lyfta upp laget och hitta ett eget spel.
När den utvecklingen väl hade börjat var den ostoppbar. ÖIS mittfält rycktes med av Jockes exempel och jobbade stenhårt, och backlinjen utnyttjade andrummet till att hitta sina positioner och täppa igen bakåt. Andra halvan av första halvlek var matchen jämn, med mycket kamp på mittfältet, högt tempo men kanske inte alltid så ordnat spel. En del chanser skapades åt båda hållen. För ÖIS del minns vi bäst en hörna från höger, slagen av Jeffrey förstås, som Jocke sprang fram och mötte och skarvnickade, mycket snyggt, i Sven Anderssons högra stolpe. Där bredvid stod en HIF-back och kunde rensa stolpstudsen en bit, men inte längre ut än att Storken (Björkqvist) kunde försöka sig på en bicycleta som smet strax utanför. Hörnvarianten känns igen, den användes även mot Örebro senast. Den gången nickade Jocke strax över.
I andra halvlek tog ÖIS över matchen. Framför allt var det Aubynn och Källander som höjde sitt spel till samma höga nivå som Jocke och Dick och fick vågskålen att tippa över. ÖIS mål i 56:e minuten kom därför inte alls ologiskt. Efter en farlighet med bl a Källander inblandad rensades bollen ut till Johannesson mitt på offensiv planhalva. Han spelade ut till vänster till Prytz, som direkt lade fram den till Aubynn längre fram på samma kant. Jeff sköt ett hårt, lågt inlägg som Hemberg mötte vid vänstra straffområdesgränsen och med en snygg skarvning, som såg fullt avsiktlig ut, lade in i bortre burgaveln. 1-0, välförtjänt i det läget, och Hemberg var riktigt, riktigt glad! Det syntes tydligt hur han längtat efter att få spräcka sin nolla i årets allsvenska.
De följande 20 minuterna hade ÖIS ganska bra kontroll på. Helsingborg hade mycket boll men skapade nästan inga riktiga farligheter, medan ÖIS däremot hade ett par chanser. Men sista tio minuterna blev väldigt långa för den nervösa ÖIS-publiken. HIF pressade hårt. Sällskapet stred som lejon men pressades längre och längre tillbaka. Då visade Jeffrey Aubynn lite av sin storhet, då han ett antal gånger vågade ta tag i spelet, höll i bollen och passade dessutom på att skapa några riktigt vassa målchanser när han ändå höll på. Tydligast minns man hans frispelning av inbytte Daniel Lohm alldeles i slutet. Lohms avslut var inte dåligt, men han fick inte upp bollen riktigt och Sven Andersson kunde göra en bra räddning. Men Jeffs oförvägna attacker fick tiden att gå och HIF hann aldrig komma riktigt nära en kvittering. Den efterlängtade slutsignalen kom till slut och vi kunde notera tre friska poäng till Sällskapet!
Spelarkritik:
Dick Last var som sagt mycket bra. Inte bara för sina många fina parader - bl a en riktig "Buster-räddning" i andra halvlek där han slängde sig raklång och klistrade bollen - utan också för att han var trygg och säker och spred lugn omkring sig.
Backlinjen började virrigt, men spelade upp sig betydligt. Mittbacksparet Björkqvist-Anegrund var i det närmaste felfria efter första kvarten. Dock fallerade samspelet mellan Anegrund och Owusu lite grann, det var oftast där HIF kunde komma fram. Mike slog också bort lite för många passningar. Prytz var helt OK, gjorde sitt i defensiven och följde också med framåt på ett bra sätt. Men även han skulle kunna förbättra sina passningar och inlägg.
Mittfältet hade skyttegravskrig mot sina kollegor i HIF och avgick till slut med segern efter en beundransvärd kämpainsats. I andra halvlek fanns det också utrymme för en del finlir, då främst från Aubynn och Källander. Johannesson har haft bättre dagar, liksom Ulander, även om ingen av dem var dålig.
Jocke Karlsson har jag nämnt. Riktigt bra, bäst på plan enligt mig! Synd att han inte orkar en hel match, men det är förståeligt efter allt det slitet. Hemberg var ganska osynlig i första halvlek, men kom in i matchen på ett annat sätt i andra, fick en märkbar kick av sitt mål och lade dessutom ner ett helhjärtat jobb hela matchen. Fullt godkänt! Inhoppare Fredholm får också godkänt, men utan att glänsa, och någon fullgod ersättare för Jocke var han inte. (Mission impossible!) Det känns som om han inte riktigt har fått i översta växeln än, men det kommer nog.
Sammanfattningsvis var detta en riktig kämpaseger. Hamrén pratade redan efter Hammarbymatchen, där ÖIS ju segade sig ikapp i slutet, om en match som vi hade förlorat förra året. Det har var ännu en sådan. Inte så mycket skönspel men desto mer jävlaranamma! Den typen av seger som gör oerhört gott för lagmoralen, som visar att vi kan klara vad som helst om vi bara vill. Och mycket svårare motstånd än så här är svårt att hitta i allsvenskan. Helsingborg är ett mycket bra lag, vilket de visade bitvis, och ÖIS å sin sida visade att vi kan mäta oss med vem som helst. Det lovar mycket gott för fortsättningen!
