Införkrönika: Seb - Det räcker!
En text i den långa väntan på Falkenbergsmatchen.
28 augusti i fjol. Falkenberg - ÖSK 2-1.
Efter ett sent mål av David Svensson föll ÖSK på matchens sista spark. Då gjorde Lars Larsen sin första match någonsin i Superettan då han ersatte Paul Munster i andra halvlek. Nu kommer vi med en formtoppad (nåja, han är i alla fall på väg upp ur sin svacka) dansk och ett ÖSK på andraplats i tabellen.
För att återgå till fjolårets match på Falkenbergs IP så ställde ÖSK upp på följande vis:
Peter Westman - Axel Kjäll, Fredrik Jansson, Thomas Andersson, Magnus Samuelsson (Patrik Haginge, 76) - Patrik Anttonen, Angel Carreño, Mirza Jelecák, Joel Riddez - Paul Munster (Lars Larsen, 46), Jon Lundblad (Emra Tahiri, 64).
De enda spelarna som behåller sin plats från startelvan på samma position är med andra ord Peter Westman, Thomas Andersson, Patrik Anttonen och Joel Riddez. ÖSK har nog lärt sig en och annan läxa vid det här laget och likaså Falkenberg. Släppa in mål i 92:a minuten som ÖSK gjorde då och som faktiskt Falkenberg gjorde mot Ljungskile i senaste omgången vill nog båda lagen gärna undvika igen.
På matchdagen kommer jag sitta med nerverna utanpå som vanligt och lida av min skrockfullhet och glömska. Drack jag ur ÖSK-muggen i morse? Vart är 2006 års matchtröja? Har jag nu gjort exakt samma saker som vid senaste bortavinsten, dvs mot Mjällby på Strandvallen? Kommer säkert resonera lite för mig själv och gå igenom allt två-tre gånger innan det sitter där. "Svartvit är vår kärlek" måste förstås också spelas innan avspark. Uppenbarligen måste jag gjort något fel vid Umeå-matchen. Får helt enkelt ta och slipa på vissa detaljer i förberedelserna.
I fjol var det, även om det alltid är härligt att vara ÖSK:are, lite extra jobbigt ur svartvit synvinkel då man såg att spelarnas självförtroende sjönk i takt med poängtappen. I år har mungiporna mestadels varit uppåt, med undantag för några matcher och nu tar vi oss till Västkustens Riviera som vice-serieledare och på jakt efter tre nya pinnar.
Målsnålt verkar vara receptet när lagen möts. På fem matcher står lagen med en målskillnad på 4-4 och vi kommer väl ihåg hur långt inne det satt åt att på hemmaplan ha 0-0 innan Patrik Anttonen nickade in bollen i slutminuterna. Samme Anttonen som träffade virket två gånger i fjol i Falkenberg kunde nu, via en försvarare, nicka in segermålet. Det känns som att det är ÖSK:s år i år.
Försvarare, se upp med skytteligaledaren Stefan Rodevåg. 13 gånger har han hittat rätt och det är respekt. Han har god hjälp från David Elm som sliter, river och kämpar på topp. Dessa herrar kan skapa en egen matchbild och målchanser från ingenting.
För egen del säger jag bara att det är elva hårt arbetande ÖSK:are som försöker vinna tre poäng till Närke på söndag, men vill framhålla en spelare: Seb - Det räcker!
