Med bindel om armen #1 2003 - del 2
Fortsättning på intervjun med ÖIS lagkapten Dick Last.
[fortsättning från del 1]
Angående kommunikationen med backlinjen. Är det någon särskild som du pratar med i första hand?
Jag tyckte vi hade mycket skador i backlinjen förra året, men i år har det varit ännu värre... Det har varit svårt med kontinuitet både på träning och i matcher. Då uppstår vissa problem. Johan betyder en hel del i backlinjen. Han är den som tar tag i det. Han skriker och gapar och styr backlinjen på ett helt annat sätt än någon annan. Han är väldigt viktig för vårt försvarsspel. Jag och Johan förstår varandra klockrent. Han skriker om jag har någon i ryggen när jag går ut och det är många andra små detaljer som gör att man kommer överens på ett speciellt sätt. Vissa har inte det att man kan prata samtidigt som man ska spela utan vill bli styrda på ett helt annat sätt. Och skulle de börja prata så kanske de tappar fokusering på vad de ska göra. Men vi tränar naturligtvis mycket försvarsspel, normalt börjar vi två dagar före match och gnuggar lite extra.
Anegrund och Dahlin har ju varit väldigt framgångsrika tillsammans i år.
Dahlin har varit den klart största positiva överraskningen för mig i år. Han har tagit ett stort steg framåt i år, jag trodde faktiskt inte det. Han fick chansen och jag trodde att det skulle hålla 1-2 matcher max, men han har gjort det fantastiskt bra och kompletterar Johan och de andra mittbackarna bra. Han är inte snabb, har hyfsad teknik men läser spelet jäkligt bra. Riktigt kul att se, tillsammans med Edwin som också har tagit ett par steg fram.
Har Dahlin de egenskaper som Anegrund har, att kunna prata och agera samtidigt?
Det är fortfarande rätt nytt för honom allting, men bara han får fortsatt förtroende att spela och växa in rollen. Han har t ex inte mött alla lagen ännu, men han kan växa och bli en sån ledargestalt som Johan, det tror jag.
18 spelade matcher och 30 insläppta mål... Sämst i allsvenskan om man räknar bort bottenlagen...
Det är naturligtvis alldeles för mycket. Vi hade några i början av säsongen som stack iväg... Det är svårt att förklara, det var ju länge sen också, man försöker förtränga allt sånt där... Men visst är det för mycket och det vet vi om själva. Mitt uppe i säsongen finns det ingen anledning att älta sånt här heller tycker jag. Vi trodde kanske att vi var bättre än vi var inför säsongen, men om ett par tre spelare inte gör max så rinner det iväg. Man kan inte försvara sig en hel match om inte alla tar i. Det var nåt som knöt sig i början, så fort vi fick ett mål i baken så var det helt kört att vända matchen. Nästan krampaktigt, folk ville inte ha boll och gömde sig nästan istället för att ta ett kliv framåt. Det hängde i några matcher, men när vi väl fick tag i det så steg självförtroendet. Det kändes naturligtvis för jävligt att få stryk i derbyt och med såna siffror, men vi kunde släppa det ganska snabbt. Hade vi inte funnit det självförtroendet före blåvittmatchen så vete fasen vart det hade barkat, då hade det kunnat gå riktigt illa. Så det tyder på att vi är ett rätt duktigt lag med bra gemenskap och har respekt för varandra, då tyckte jag vi började repa oss igen. Sen började vi vinna och då tycker jag vi har gjort det riktigt bra. Det var ju ett par plumpar i protokollet med Djurgården hemma och Malmö... Det är inte godkänt att klappa igenom så. Inte när vi har klättrat upp så i tabellen och fått det självförtroendet... Men det händer ju faktiskt de flesta lag ibland. Hammarby nu senast som ligger tvåa klappar igenom med 0-6 mot Malmö. Ibland så händer det och det är väldigt svårt att förklara varför.
De matcher vi har fått storstryk i har inte Anegrund och Dahlin spelat ihop...
Det är nog inte hela sanningen. Naturligtvis hänger inte hela försvarsspelet på Johan Anegrund men han har en viktig roll i laget, helt klart. I längden måste han vara med om vi ska ligga högre upp.
Johannesson känns också som en väldigt viktig kugge.
Absolut! Han har gjort det riktigt bra i år också och kanske nu fått den status han förtjänat, han har jobbat väldigt hårt för det. Han gör mycket jobb i det tysta som ingen egentligen ser. Man såg inte det förra året heller när Källander var med, men han gjorde lika mycket bra jobb då med. Han är ju reserv i landslaget nu också. Han är viktig både för vårt försvars- och anfallsspel.
Du sa att det är jobbigt att få in nytt folk i backlinjen, men det måste ju vara jobbigt för backlinjen att få in nya målvakter?
Ja absolut. Det handlar om förtroende för varandra, man vet att målvakten går ut och tar de bollarna och kommer det en ny som kanske inte gör det... Det blir naturligtvis en osäkerhet: ska vi falla nu eller ska vi stå upp eller säger han nånting. Jag och Tommy har ju varit med hela året och så kommer Dime nu också med ännu en ny röst, hur reagerar han? Det tar också tid innan det sätter sig. Här tror jag är en orsak till att vi fick stryk mot Malmö, att inte det samarbetet fungerade riktigt mellan backlinjen och Dime. Men det är så det är, skador hör ju till idrotten tyvärr. Det är en ren träningssak att jobba ihop sig och nu har vi snart tre målvakter igång.
Ja, det gick ju bra på magnetröntgen i tisdags?
Ja, hela korsbandet var inte av. Jag har kört målvaktsträning en veckas tid och inte fått vara med i spelet ännu, men det känns bra och knäet håller så nästa vecka ska jag börja köra fullt.
Kan du som målvakt betygsätta Naurin?
Han är en väldigt ambitiös målvakt. Han vill lära sig, vill spela och har alla de egenskaper som krävs av en bra målvakt. Han är bara 19 år, jag gjorde min allsvenska debut när jag var 22. Han får ändå ha lite tålamod, Tommy vill spela och det vill alla målvakter i truppen. Han har tagit ett par kliv i år, inte minst som människa, och inte gömt sig bakom de där juniorfasonerna längre utan tagit för sig på träningarna och varit duktig i de matcher han fått spela. Mot Djurgården tycker jag han gjorde en riktigt bra match trots att vi fick stryk med 3-0. Han tog för sig i luften och gör ett par riktigt bra räddningar. Men om man inte får spela så kanske man tänker att då ska jag lämna föreningen, men som jag tycker och har sagt till Tommy att han ska stanna i ÖIS. ÖIS har en bra filosofi att släppa fram yngre folk och ge dem chansen att spela. Jag stod nästan 5 år bakom Ravelli och det har jag nytta av nu och har haft hela karriären. Man får ju också titta på vad man kan få för träning. Går man ner i seriesystemet kanske man inte får lika bra träningsmöjligheter, man måste ju hela tiden utbilda sig och lära sig saker hela tiden. Man blir aldrig fullärd som målvakt, det är därför jag fortfarande tycker det är väldigt kul att spela.
[fortsättning i del 3]
Denna text finns publicerad även på ÖIS.Online.
