Gästkrönika: Guldchans
När Åge Hareide lämnade HIF hände något med HIF. Vi tappade känslan av att vara vinnare, och av att faktiskt vara bättre än motståndaren. Detta följdes av 6 år med mer och mer mediokra resultat och ett spel som präglades av krampaktighet, samtidigt som klubben från ledarhåll misshandlades ekonomiskt.
Den 19 augusti i år var det något som hände med detta Helsingborg, en match som vi under annat ledarskap, med en annan ledning eller med en mindre fanatisk hemmapublik hade förlorat. Laget vek inte ner sig trots de ofattbara vändningarna utan stod upp och lät oss supportrar jubla åt Anders Svenssons inkompetens. Eller Daniel Anderssons kompetens, välj det roligaste.
Ska inte påstå att allt som var dåligt tidigare är bra nu, ska inte heller påstå att det som förändrats blev förändrat över en natt. Vad som skedde på Olympia mot Elfsborg denna fantastiska lördag var att den sista tröskeln forcerades, idag är vi återigen ett vinnande lag! Det ska ingen skitmatch i Göteborg få ändra på.
På lördag spelar vi cupfinal, och vi spelar för guld. En valör vi inte kunnat drömma om sedan ehh… Ja, sedan vi hade en toktacklande Ola Nilsson i mittförsvaret, sedan vi hade en kryllig norrman som tryckte in omöjliga bollar och sedan vi hade en mindre hårfager, men väl så bestämd, norrman på bänken. Samtidigt!
Detta är något som inte får missas, Helsingborg behöver ditt stöd! Se nu till att dyka upp i det övertagna Solna på lördag, så ser vi till att det inte dröjer längre tid.
Vi är tillbaka där vi hör hemma!
//Dan Ekberg
