Kamratpoolen tömd på nyttiga reserver?
En av våra nya skribenter lanserar en krönika om kamratpoolsreserven, kan den redan vara tömd?
Johan Anegrund, en av mina absoluta favoriter i ÖIS-tröjan under de senaste åren. Tillsammans med Valter Tomaz Jr bildade han ett numera klassiskt rödblått mittlås. Nu lämnar de båda ÖIS, Valter går vidare i karriären och Johan tackar för sig då de många skadorna tagit ut sin rätt. Johan Anegrund har haft en föredömlig inställning och har många bra matcher att se tillbaka på.
Jag minns hur jag lyssnar på bortamatchen mot Assyriska 2005 på landet. Nervositeten är i topp och Johan räddar matchen och till synes hela säsongen med att nicka in en hörna i slutet av matchen. Jag minns från ståplats ett härligt kvitteringsmål mot GAIS. Jag minns hans självklara spelstil, spelförståelsen och följsamheten på plan och hans tillmötesgående och generösa sätt utanför planen. När han nu fått lägga skorna på hyllan kan han se tillbaka på en fin karriär som en av Allsvenskans bästa mittbackar under flera år. Jag önskar honom allt gott i hans framtida arbete hos ÖIS.
Johan Anegrund är ett bra exempel på en spelare som berikat ÖIS som man hämtat från Kamratgårdens avbytarbänk. Vissa IFK:are som inte blivit tillräckligt uppskattade har kommit till rätta på ÖIS-gården. Förutom Anegrund tänker man på Dick Last och Martin Ulander (den sistnämndes tillbakagång till IF Kamraterna blev dock inte lika lyckosam).
När nu ÖIS har fått ta steget ner i superettan har flera spelare droppat av. Nu är frågan ifall truppen håller för toppen av superettan, eller superettan överhuvudtaget. Finns det några potentiella ÖIS-profiler på bänken hos våra alliansbröder/konkurrenter? Svaret är ett rungande: Kanske. Det blåvita laget känns så pass under isen just nu så att det är svårt att se någon direkt kvalité hos reserverna som skulle kunna vara en tillgång för ÖIS. Nu ryktas det om 35-årige ”Ölme” Johansson, en rutinerad back som knappast är en framtidsvärvning och det är svårt att föreställa sig Ölme i en dress annan än IFK:s. Kanske skulle det vara en lösning över en säsong men Ölme kommer absolut inte skapa sig en egen ÖIS-karriär på samma sätt som Anegrund eller Dick Last. Han är helt enkelt för gammal och för blåvit. Risken är att ett sådant klubbyte skulle få en plojkaraktär som Glenn Hyséns sejour i GAIS.
En spelare som skulle vara intressant är Magnus Kihlberg, en gång i tiden uppskattad mittfältkämpe. Han skulle kunna fylla Toumas Uusimäkis rutinerade roll på mittplan och är knappast för bra för superettan. Blåvitt vill inte förlänga men hans tycke för norsk fotboll, eller om det är norska pengar lär dra honom norröver istället för till Delsjömotet.
Tittar man på resten av änglareserven så är det svårt att tänka sig någon som dels skulle tänka sig att ta steget ner i superettan och dels som skulle passa vår spelfilosofi. Det ständiga långbollandet, där eleganta spelkombinationer får stå åt sidan för ett forcerande tryck med inläggsmåttning är ett symptom på en färglös spelidé som man dock vinner många poäng på. ÖIS-epitetet ”Lirarnas Lag” är något man måste värna om och även om de vunna poängen lyste med sin frånvaro denna säsong så ska man akta sig för att gå in för en fantasilös fotboll som tråkar ihjäl motståndare och publik trots en möjlig vinst med 1-0 på hörna i 88:e.
Jag kommer ihåg Erik Hamréns ambition att bli Allsvenskan bästa lag på passningsspel. Två tillslag, vi skulle spela på två tillslag. Denna filosofi tillsammans med det rätta spelarmaterialet skördade fina framgångar men den tycks vara som bortblåst. Kan en nygammal ambition bringa tillbaka det fina ÖIS-spel som vi alla älskar att beskåda? Kan Erik Johannesen, Robin Ganemyr, Ivica Skiljo, Dominic Yobe och Magnus Källander samt en önskat hemvändande Erik Johansson slipa till detta till säsongsstarten? Vi har potentialen att spela skjortan av de andra lagen i superettan men då kanske det är dags att börja drilla ”två tillslag” redan nu.
Erik Hamrén berättade också om svårigheten att lära Johan Anegrund den nya passningsstilen eftersom han gärna skickade iväg ballongbollar upp i banan. ”Men det vet vi ju var han har lärt sig det någonstans,” sa han och syftade på Kamratgården.
ÖIS lär få allmosor av andra klubbar i form av spelarlån under säsongen, Elias Storm och Martin Strömberg var välkomna förstärkningar i år men de är för bra och för dyra för superettan och Valhalla IP. Om några blåvita eller grönsvarta söker sig till ÖIS för en nystart i karriären är de välkomna om de håller måttet. Jag hoppas däremot att svaren finns ibland de unga talangerna i de egna leden och runt om i Göteborg och Västsverige. Spelarlån är alltid kortsiktiga och när man hör ÖIS:arnas strävan efter långsiktigt arbete så förefaller dessa lån vara mer nödlösningar än delar i ett framtidsbygge. Värvningen av Iheb Hamzeh är på förhand både lovande och lysande och jag hoppas innerligt att det kommer att gå bra för honom i rödblått samt att vi kan se fram emot fler värvningar av den här typen.
