Örgryte IS-IFK Norrköping 1-2
Så tungt å va Öisare... Hur kan man förlora en match som man dominerar så totalt i första halvlek? Enkelt, genom att inte göra fler mål på chanserna och genom att göra en usel andra halvlek.
Två skott på mål = två mål, så lätt är det att vinna en fotbollsmatch. ÖIS spelade mycket bra fotboll under första halvlek, men målskörden stannade vid ett mål. Efter ett snabbt anfall på vänsterkanten kom Joachim Karlsson ned till kortlinjen , där han spelade snett inåt/bakåt till Magnus Källander som direktsköt 1-0 trots att Eddie Gustafsson var på bollen.
Källander var inblandad i de flesta farligheterna. Han spelade fram Joachim Karlsson och Jeffrey Aubynn till var sitt friläge, men där stod den där målvakten i vägen. Magnus Källander hade också ett fräsande skott precis för paussignalen, men det resulterade bara i hörna.
1-1 kom i 47:e minuten. Thomas Olsson sköt ett skott, som touchade Atli Thorarinsson. Dick Last kunde bara stöta ut bollen med en hand och där kom Mattias Flodström och rullade in returen. Två minuter senare kunde Sällskapet ha återtagit ledningen. Markus Johannesson fick bra träff på en frispark, men Eddie Gustafsson fick upp en hand och tippade bollen till hörna.
I 67:e minuten gick ridån ned. En kontring från Norrköpings sida ledde till att Mattias Flodström skarvade fram Kristian Bergström, som från förlängda mållinjen spelade in till Mattias Östberg och denne kunde lätt passera Dick Last, som hamnat på mellanhand.
Efter målet skapade ÖIS inte speciellt många chanser, trots att man övergick till att spela 3-4-3 den sista kvarten.
Den bästa möjligheten var en vändning och skott av Jeffrey Aubynn i straffområdet, men han fick tyvärr ingen riktig fart på kulan.
***
Man kan fråga sig vad som egentligen hände i pausen. För i första halvlek spelade ÖIS riktigt, riktigt bra. Framför allt efter Källanders mål lossnade alla nervknutar och Lirarnas Lag gjorde bättre skäl för namnet än någon gång tidigare i år. Vissa sekvenser, ofta med Källa inblandad, var direkt gåshudframkallande. Chanser skapades också i rikt mått, men tyvärr lämnade avsluten en del att önska. Visst, Eddie Gustafsson var riktigt bra, men många gånger kunde den Öisare som var sist på bollen också ha gjort betydligt bättre ifrån sig. Det finns nog en risk när spelet flyter så kanonbra att lite av skärpan försvinner. "Äsch, det är inte så noga om jag missar den här chansen, vi sätter nästa istället."
Men förr eller senare kommer det ingen mer nästa chans, förr eller senare ebbar liret ut om det inte resulterar i mål. Ett slumpmål i baken direkt i andra halvleks inledning, på en av Pekings första chanser över huvud taget (och det var inte mycket till chans egentligen), och så var den dagen förstörd. Det där är något vi känner igen från ifjol. Sällskapet dominerar och skapar massor av chanser, men kommer det ett billigt baklängesmål, som det så ofta gör för ÖIS, då rasar allting som ett korthus. Det är den där lilla extra mentala hårdheten som verkar saknas, Rödblått har ohyggligt svårt att komma igen efter en kalldusch. Efter kvitteringen var det fina spelet som bortblåst, som i ett trollslag blev allting krampaktigt, nervöst och rent förtvivlat svårt.
Utan tvekan låg det psykologiska faktorer i botten, men de manifesterade sig fysiskt på planen främst genom att Norrköping gradvis vann kontroll över mittfältet. Det uppstod ett rejält glapp mellan försvar och anfall, ett tomrum som vi inte längre orkade fylla. Detta kändes uppenbart redan ganska tidigt i halvleken, och vi var många som efterlyste ett byte för att åtgärda problemet innan matchen gled oss helt ur händerna.
Hetaste kandidaten för utbyte var Aubynn, som inte ens var bra i första halvlek när alla andra var det, och som i andra var direkt dålig. Det hade varit ett utmärkt tillfälle att äntligen ge Daniel Lohm chansen på sin rätta plats. Tyvärr valde Hamren istället att avvakta till sista kvarten och sedan gå över till 4-3-3 genom att ta ut Marek, dra ner Ulander på backen och sätta in Fredholm som tredje anfallare. Ett offensivt byte för all del, men det kändes som om det missade målet. Mittfältet var största problemet, men den lagdelen försvagades bara ytterligare genom bytet.
Visst, det medges att ÖIS skapade några chanser även i andra halvlek. Men de var inte så mycket frukten av ordnat spel som slumpchanser uppståndna ur ett frenetiskt men planlöst matande av bollar framåt i banan. Det är en stor tragedi att ÖIS som har ett så fantastiskt spel i sig inte kan plocka fram det på beställning, att vi är så känsliga för psykologiska svängningar. Men om vi också skall leta mer konkreta fysiska orsaker till tappet så kan det vara så enkelt att Källander och Johannesson inte orkade dominera mittfältet på egen hand i två halvlekar. Vår uppställning med bara två man på centralt mittfält ställer, som konstaterats i kommentarer från tidigare matcher, oerhörda krav på dessa båda herrar och det är kanske för mycket begärt att de skall kunna leverera hela tiden. Om så faktiskt är fallet så behövs ett byte av spelsystem för att förstärka mittfältet.
Bra i ÖIS denna deppmatch var hur som helst mittbackarna, som trots två ganska billiga baklängesmål måste sägas ha skött sig riktigt bra. Atli Thorarinsson gjorde återigen en bättre match än man egentligen kan begära av en sån ungtupp, och Anegrund verkar tillbaka i gammalt gott slag trots sin förstörda försäsong. Vidare stod Jocke Karlsson återigen för ett imponerande slit och är oerhört nyttig i anfallet. Plus också till David Marek, som framför allt i första halvlek gjorde det mesta rätt på sin högerback.
***
David Marek, en av ÖIS bästa spelare, var besviken över förlusten.
- Vi skulle ha avgjort i första halvlek, det borde stått 2- eller 3-0 i paus. Man får inte förlora på hemmaplan om man ska vara ett topplag. Det här liknade många matcher förra året.
Du gjorde i alla fall en bra match
- Tja, det gick bra före paus, man försöker så gott man kan. Det hade känts bättre om vi vunnit.
Vilken är egentligen din favoritposition?
- Jag trivs lika bra på högerbacken som på höger mittfält.
Erik Hamrén sade lite ironiskt efter matchen:
- Det här är tjusningen med fotboll, bara det inte drabbar en själv.
Tor-Arne Fredheim höll med om att fotboll kan vara mycket orättvist.
- Första halvlek vill jag helst dra ett stort streck över. Jag var heligt förbannad i halvtid, det fanns ingen aggressivitet alls. Vi gjorde några förändringar av rollfördelningen på mittfältet och fick sedan tid att bygga upp spelet bättre.
Erik ansåg ändå inte att ÖIS varit ineffektiva.
- Det var mer Eddie Gustafsson som räddade Norrköping, som höjde sig efter 1-1. Vi spelade inte bra i andra halvlek och skapade inte lika många chanser som i första.
Tor-Arne tyckte också att Eddie Gustafsson avgjorde matchen.
- Ja, han räddade oss. Vi kom in i matchen efter den tidiga kvitteringen och fick sedan kontra in 2-1, det är glädjande att få den vändningen av matchen.
