Arenafrågan
Även denne skribent vill förstås säga sitt i den just nu så heta och så infekterade frågan om framtidens fotbollsarena i Göteborg.
Brasklapp: Denna text uttrycker en hel del åsikter i den göteborgska arenafrågan. Alla dessa åsikter är skribentens egna, om inte annat uttryckligen påpekas. Detta är alltså på inget sätt något officiellt uttalande från ÖIS Supporterklubb!
De vill flytta oss till Nya Ullevi. Jag kan förstå det, det kan jag faktiskt. Det är inte vettigt att den stora arenan skall stå tom större delen av året, den kostar för mycket pengar för det. Att riva den är inte heller ett rimligt alternativ. Det har investerats enorma summor i den, och den är ju bra att ha ibland. Jag kan förstå, och kanske till och med dela, den lokalpatriotiska stoltheten över att Göteborg kan arrangera stora mästerskap som VM och EM i friidrott eller UEFA-cupfinaler i fotboll, att kunna stå värd för Finnkampen eller hålla enorma konserter med artister som Bruce Springsteen.
Jag kan också förstå resonemanget att det vore onödigt och slösaktigt att bygga en ny arena, alternativt rusta upp Gamla Ullevi, med allt som en modern fotbollsarena behöver vad gäller omfattande och kostsamma faciliteter för media, för sponsorer och framför allt för den vanliga publiken, som har lite andra prioriteringar av vad som är viktigt på en arena än vi fotbollsfanatiker; slösaktigt alltså att skaffa fram allt detta, när det redan finns på Nya Ullevi.
Nya Ullevi är en fin arena, estetiskt tilltalande med sina kurviga former och sin konstnärligt havsinspirerade färgsättning, bekväm med sina skålade sitsar, välplanerad med täta gångar för bra framkomlighet ute bland stolarna, med toaletter och kiosker på nära håll från alla platser, välutrustad vad gäller sån't som strålkastare, högtalare och andra centrala funktioner, och rikt försedd med mediafaciliteter, loger, restauranger och liknande "överkurs" som allt mer börjar bli ett direkt krav, och som Gamla Ullevi saknar.
* * *
Men - naturligtvis måste det komma ett men efter en sådan lovsång - Nya Ullevi har inte vad som behövs för att vara en allsvensk fotbollsarena. Fotbollen har särskilda krav, de för fotbollens och klubbarnas överlevnad helt livsviktiga supportrarna har särskilda krav, och dessa krav måste tillmötesgås om Sveriges och hela världens största sport skall kunna återta sin starka ställning i Göteborg, det som i alla år tills alldeles nyligen har varit Sveriges fotbollshuvudstad. Utan supportrar dör fotbollen, så enkelt är det.
Det är i huvudsak på tre punkter Nya Ullevi brister som fotbollsarena:
1) Det finns inte tak över alla platser. Kring detta självklara krav kan förstås supportrarna och den vanliga publiken enas, och det finns ingen anledning att tro annat än att detta kommer att prioriteras, vilken arenafrågans slutgiltiga lösning än blir.
2) Supportrarna kräver ståplats - och vad mera är, denna ståplats skall vara på långsidan. En eller annan, framför allt bland de yngre supportrarna, kan säkert tänka sig en flytt till kortsidan, för "så gör de ju i Europa", men för väldigt många är det otänkbart att se matchen från denna usla vinkel. Förvisning av de allra mest intresserade och engagerade åskådarna till arenans sämsta platser skulle leda till minst en halvering av klackarna, med för atmosfären på matcherna förödande resultat.
3) Arenan är inte "tät" nog. Detta gör dels att man helt enkelt ser dåligt, det är för långt till planen. Dels gör de stora vidöppna ytorna att det inte går att skapa den riktigt täta och laddade atmosfär som är så viktig, som i så hög grad har bidragit till att just fotboll blivit världens största sport; det som kan sammanfattas i det ofta använda men svårdefinierade ordet "stämning". Inte ens när det är fullsatt blir det riktigt optimal stämning på Nya Ullevi; när det är halvtomt blir det helt värdelöst.
Men - jäpp, dags för ett men igen - om, jag säger om, dessa tre problem gick att lösa, då vore Nya Ullevi den bästa lösningen för fotbollen i Göteborg. Om samma arena kunde vara både den intima allsvenska fotbollsarenan och samtidigt jättearenan för de skrytevenemang som vi vill se i Göteborg (inte minst för att emellanåt knäppa Stockholm på näsan, vilket tycks vara så centralt i den göteborgska idévärlden), då vore det den ideala lösningen. Att, som de tre allianslagens supporterklubbar just har gjort i ett gemensamt ställningstagande (se länk ute till vänster), kategoriskt avfärda alla tankar på Nya Ullevi är inte konstruktivt. Det är självklart att alla i sina önskedrömmar vill ha en helt nybyggd arena; varför inte egen till varje klubb när vi ändå drömmer. Men man kan inte få allt man pekar på, det finns ekonomiska realiteter att ta hänsyn till också. Så länge Nya Ullevi finns så måste den vara första alternativet. Först om man kan visa att det verkligen inte går att anpassa Nya Ullevi så att alla krav tillgodoses samtidigt - intim allsvensk arena, skrytarena, bra för supportrarna, bra för den vanliga publiken och bra för sponsorerna - först då är det dags att börja diskutera andra alternativ.
* * *
De första två punkterna ovan där Ullevi brister går naturligtvis att lösa om bara viljan finns. Ståplatserna görs lämpligen som s k "kombiplatser", vanliga t ex på tyska arenor, som enkelt kan ställas om till sittplatser på internationella matcher där ståplats inte är tillåten. Nej, det är den tredje punkten som är kruxet.
Hur gör man denna vidöppna jättegryta mer intim? Hur bär man sig åt för att få publiken närmare planen och täta till atmosfären, men samtidigt kunna återställa arenan i nuvarande skick för storevenemangen? Själv kan jag bara komma på två möjliga lösningar. Det första är det förslag som presenterades i somras, och som belystes här på sidan i en omfattande intervju med alliansens ordförande Lars Ranäng (se länk ute till vänster); att vrida planen nittio grader och bygga nya monterbara läktare på långsidorna. Detta förslag har senare förkastats, men jag har inte hört mer än vaga antydningar om varför; för dålig sikt från nedre delen av kortsidorna och för dyrt med monterbara läktare är två varianter som nått mina öron.
[fortsättning i del 2]