Örebro SK-Malmö FF 2-0
ÖSK spelade årets bästa fotboll mot ett Malmö som var riktigt svagt och i total avsaknad av ett fungerande mittfält.
Sportklubben tog tag i matchen redan från start och skapade chanser mest hela tiden men egen ineffektivitet och fint målvaktsspel av Jonnie Fedel förhindrade en tidig svartvit nätkänning. Malmö kom egentligen ingevart och anfallarna i det för dagen vinröda MFF fick inga vettiga bollar att jobba med överhuvudtaget varför gästernas målchanser den inledande halvtimmen gick att räkna på ena handens tumme.
Malmö verkade märkbart skärrade efter den senaste matchen och ÖSK:s inledande tryck gav resultat då man stressade MFF till mängder av misstag på egen planhalva. Något Johan Paulsson, Niklas Skoog, Per Gawelin, Patrik Anttonen och alla de andra svartvita så när kunde utnyttja. Bra chans att göra mål i första halvlek hade också Jonas Pelgander som tryckte av två fräsande långskott som dock gick rakt i famnen på en välplacerad Fedel.
Malmö hade en lite bättre period när trettio minuter spelats då Zlatan rann igenom ÖSK-försvaret, i misstänkt offsideläge, och avslutade mot en utrusande Anders Karlsson som parerade elegant. Zlatan fick sen tag i sin egen retur men hann inte få iväg ett avslut då Tomas Andersson visade kaptenstakter med ett mycket uppoffrande spel vilket ledde till att MFF "bara" fick en hörna ur situationen.
Efter 38 minuters spel fick ÖSK straff sedan Jimmy Tamandi legat alldeles för hårt på Johan Paulsson vid ett inlägg från högerkanten signerat Jonas Pelgander. Straffen slogs mycket säkert i mål av Tomas Andersson efter att denne lurat Jonnie Fedel att lägga sig i fel hörn. Rutinerat.
Gästerna lyckades sedan åstadkomma en tillstymmelse till målchans då Zlatan hittade löpvillige Peter Ijeh i straffområdet, dennes avslut täcktes dock undan till hörna utan att egentligen bli riktigt farligt.
Den första halvleken var därefter till ända och föga överraskande skickade Michael Andersson upp alla sina avbytare till värmningen i pausen då gästerna visat upp ett "spel" som var mer än lovligt torftigt. Ersättarna för de avstängda spelarna var svaga och det är säkerligen en stor lättnad för Malmötränaren att Mikael Roth och Daniel Majstorovic är tillbaka till nästa match då man å andra sidan saknar Peter Sörensen och Zlatan som i sin tur är avstängda då.
Hemmahjältarna inledde andra halvlek på samma manér som man spelat i första vilket vill säga med en kampanda och offensivlust som vi inte sett maken till tidigare i år. Till och med "Peggen" visat prov på attackfotboll och ökade så när på lednigen omedelbart efter avsparken men hans långskott smet strax utanför. Resten av halvleken förlöpte på samma vis, d.v.s. med fint ÖSK-spel och många målchanser varför vi satt lite till mans på läktaren, väl medvetna om fotbollens ologik och väl medvetna om ÖSK:s förmåga att hålla en ledning, och väntade på en kvittering.
Denna gång väntade vi dock, dessbättre, förgäves och istället kunde vi se Per Gawelin öka på ledningen då han på bästa sätt utnyttjade en retur från Fedel på Skoogs frispark. Malmö repade dock mod omgående och man skapade ett fint reduceringsläge då Kenneth Gustavssons långskott så när smitit in vid stolpen men "Ankan" hann ned och bjuda på en spektakulär enhandsräddning. Det kom också att bli gästernas enda målläge i slutet och istället var det nära att vinsten skrivits till ännu större siffror då Niklas Skoog, Mikael Steen och "Boniek" Maruti alla hade fina lägen att utöka.
Som helhet en mycket bra insats av Svartvitt där ingen spelare föll ur ramen. Speciellt glädjande att se att lirare som Peggen, Peter Karlsson och Per Gawelin verkar vara på uppåtgående formmässigt. Malmö bjöd på en slätstruken insats även om detta säkert var en fall framåt jämfört med förnedringen i förra matchen. Svårt att hitta några ljusglimtar hos skåningarna med Jörgen Ohlsson och Jonnie Fedel var minst dåliga och förhindrade en ännu större förlust.
Domaren Jonas Eriksson var en mycket trevlig bekantskap och kommer säkert få chansen i högsta serien fler gånger.