IFK Norrköping-Helsingborgs IF 1-1
På en urusel gräsmatta fick ett offensivt Norrköping bara med sig en poäng mot Helsingborg.
Vi fick igår ytterligare ett exempel på att Allsvenskans gräsmattor ännu inte håller speciellt hög klass, Idrottsparkens gräs var nämligen riktigt, riktigt dåligt. Detta skulle sätta sin prägel på matchen, åtminstone delvis.
Det var redan från början IFK Norrköping som tog kommandot, man använde sig av ett fyndigt men framförallt rörligt anfallsspel och kom runt på bägge kanterna, dock något överraskande allra mest på sin högerkant där HIFs Nicklas Persson hade uppenbara problem med att freda sig. Norrköping var också aggressivast i mitten av plan och vann i stort sett alla dueller mot de rödklädda Helsingborgsspelarna. Detta resulterade i flertalet numerära överlägen mot HIFs backlinje, och givetvis också i ett par riktigt feta chanser som dock Sven Andersson med bravur räddade.
Istället för ett Norrköpingsmål fick vi se en HIF-straff som säkert sattes i mål av skyttekungen Hasse Eklund. Han vet med all säkerhet att straffar som slås med kraft är svåra för målvakten att ta, för detta var hur han utförde sin straff. Otagbart.
HIF höll med viss möda undan till halvtidssignalen och då var det nog många Helsingborgare som andades ut och trodde att det skulle lösa sig. Det kändes också så när andra halvlek inleddes, matchen böljade lite fram och tillbaka men det var ändå ingen riktig fara när Norrköping anföll. HIF var tama framåt mest hela tiden, och använde sig alldeles för mycket av det så kallade "långbollskonceptet", något som givetvis inte lyckas när man har en liten spelare som Alvaro Santos som mottagare i många av fallen.
När folk började tro att HIF skulle lyckas hålla undan blev det dock hörna för Norrköping. Sin vana trogen, är Helsingborg direkt svaga på fasta situationer och det resulterade i ett praktfullt mål på halvvolley från unge talangen Patrik Jönsson. IFK fick ny inspiration och tryckte på mot ett HIF som allt mer såg panikslaget ut och mest hela tiden ägnade sig åt föga konstruktiva "rensningar" från egen planhalva. Anfallsspel var det inte tal om, men det hade det å andra sidan inte varit under någon del av matchen.
IFK Norrköping imponerade med sitt varierade anfallsspel, men inte med sina tama avslutningar. Kristian Bergström var mycket duktig liksom hela Norrköpings mittfält. Tomas Olsson var som vanligt en dominant figur på centrala delen av detta mittfält.
Helsingborg har mycket att jobba med, man hade under nittio minuter inte en enda renodlad målchans som var ett resultat av organiserat spel. Sven Andersson var stabil och kul var att Micke Gustavsson verkar komma in mer och mer i sin högerbacksroll. Annars var det slätstruket.
En ganska underhållande match, med ett lag som ska vara nöjt och ett som skall vara missnöjt. Vilka detta är, förstår ni kanske själv.
OBS: Spelarbetygen är ej satta av HIF-redaktionen.
