Matchrapport: ÖSK - IFK Norrköping 2-1
En bedrövlig halvlek och en riktigt bra var scenariot när Norrköping kom på besök för ännu ett försäsongsmöte. Det krävdes 5 byten och säkert en hel del skäll från tränare Walker för att vända på steken.
ÖSK mot IFK Norrköping, en märklig historia. Inte för att de båda lagen möts många gånger och har en lång historia utan för hur dena här matchen artade sig. Den slitna klyschan om en match med två halvlekar har sällan varit med användbar.
ÖSK ställde ett ganska ungt och orutinerat lag på benen då spelare som Moses Reed James Frempong, Kevin Walker och Robert Walker lirar från start. Med tanke på att Kevin och i viss mån Frempong hört till försäsongens ljusglimtar kändes det inte oroande och senast mot Sundsvall klarade bröderna Walker skivan på innermitten på ett godkänt vis trots sin ungdom och orutin.
2 saker varslade dock om problem; dels tog jag på mig fel strumpa först (mycket slarvigt på en matchdag!) och dels äntrade Kevin planen utan mössa neddragen till axlarna. Vi trodde det var ett vårtecken men det verkar ha varit ett dåligt omen.
När matchen rullat igång tar Norrköping tag om taktpinnen omgående och släpper den sedan inte på hela halvleken. Östgötarna spelar helt OK och bjuder på en del fina kombinationer så när de tar ledningen i den femtonde minuten känns det allt annat än överraskande. Målet kommer efter en tveksamt dömd men fint slagen frispark som efter ett besök i stolpen skickas in i öppet mål från nära håll. Westman gjorde nog vad han kunde men på andrabollen var han chanslös.
Det som därefter följde gjorde just ingen glad. Våra svartvita spelare tog liksom inte fighten och det såg trögt och slarvigt ut. Ett tag undrade vi om det var Bajens tränar-Tony som varit framme och skruvat dit 60 kilos GPS-ryggsäckar på de våra.
Som kollega Hjortsberg påpekade såg det ut som ett Fussball-spel med ett spikrakt mittfält som låg mitt emellan försvar och anfall. En Nordback eller Larsen som vågar sig ner i ytan framför egen backlinje för att hjälpa backarna med uppspelet eller ta bort den ytan för motståndarna saknades enormt. Det verkade oklart mellan Robert och Kevin vem som skulle bringa djup åt mittfältet och när. Samma stelhet syntes i offensiven där utrymmet mellan mittfält och anfall inte utnyttjades och det var fruktlöst för anfallsparet att agera target player och lägga bollar i den ytan.
Ju mer Norrköping tog över desto darrigare verkade ÖSK agera, med några få undantag. Det var tydligt att publiken inte var de enda som var missnöjda; spelarna visade det också och Walker sände ut Haginge och Näfver att värma upp redan runt 30:e minuten. En tydlig signal om att förändringar var på väg. Den synen lär väl inte ha stärkt Reeds och Frempongs självförtroende men att röra om i grytan och göra byten i halvtid var ofrånkomligt.
Mot slutet av halvleken hamnade Fredrik Samuelsson i en löpduell mot eget mål och trampade snett. Det ledde fram till ett kalasläge för Norrköping men Westman räddade skottet och hela laget. Fredrik byttes ut kort efteråt och verkade halta.
Under pausen kände undertecknad lättnad att det ännu bara stod 0-1 och när även Larsen värmde upp kom en känsla av hopp. När lagen ställde upp sig för andra halvlek hade tränare Walker gjort fyra byten (plus att Jeffs ersatt Fredrik Samuelsson). Glenn flyttades ut som vänsterback då Reed utgått, Hagninge kom in och gjorde Wikström sällskap i mittförsvaret och Anttonen tog sig an högerbacken. På mittfältet tog Näfver över efter utbytte Frempong och Larsen och Jeffs fick agera innermittfält istället för brödraparet Walker och Johan Petterson klev ned från anfall till högerytter. Nedim fick ny partner på topp nämligen debuterande nyförvärvet från Falkenberg Stefan Rodevåg.
Stefan Rodevåg som gått skadad länge har knappt kommit igång på allvar med träningen skulle enligt förhandsuppgifterna spela 30 minuter men med tanke på hur det sett ut i första halvlek valde alltså Patrick Walker att skicka ut nyförvärvet direkt efter paus.
Nästan det första som händer i andra halvlek är att Larsen slår en pass som skär som en varm kniv i solvarmt smör, Rodevåg hoppar smart över den och en framstormande Johan Pettersson möter upp bolleni inläggsläge. Det blev inget av just det inlägget men den passen var soma tt vakna ur en mardröm. Eller som att äta enb bit choklad när sötsaksuget är enormt, eller som första klunken öl en varm sommarkväll medan grillkolen tar fyr. Den passen sa oss att nu var det andra bullar som gällde.
Det nykomponerade mittfältet visade omgående att laget lagt i en helt annan växel och nu förde ÖSK spelet och fortsatte göra det matchen ut. Samarbetet mellan lagdelarna blev enormt mycket bättre och kampviljan hade infunnit sig. Jag har sagt att jag velat se Jeffs på innern men då ihop med en Nordback som kan stå för mycket av det defensiva, nu blev det två kreatörer centralt men det fungerade ändå. Kanske inget för Allsvenskan men ändå positivt. Jeffs och Larsen ordnade djup på mittfältet, agerade bollplank åt både anfall och försvar och förde spelet.
På högerflanken har Johan Pettersson inte riktigt lyckats förut enligt kmin ringa mening men den här gången stämde i princip allting. Johan var inblandad i nästan allting som hände, direkt eller indirekt och matade på en rad fina inlägg. Han fick god hjälp av Anttonen som även han bröt fram och slog inlägg.
Rodevåg gjorde en fin debutinsats, särskilt om man har hans skadeperiod i åtanke. Det som saknades va förstås ett mål för chanser fick han. Både sådana han bjöds på av andra eftersom han sprang väldigt rätt och sådana han skaffade sig själv (snurrfinten...). Stefan stod också för en radda fina skarvar till lagkamraterna och med mer matchtempo och timing kan det bli riktigt bra.
Kvitteringen kommer tio minuter in i andra halvlek och det är Nedim som står på rätt plats efter ett inlägg från Näfver. Det kom knappast oväntat efter ÖSKs dominans under andra halvlek så långt och att det var Nedim som stod för avslutet kändes också logiskt. Han är dock inte bara målskytt, han är en hårt arbetande spelare som vi fick se ta defensiva löpningar långt in på egen planhalva när så behövdes. Nedim blev tvåmålsskytt sedan han elegant rundat Norrköpings keeper och behärskat rullat bollen i mål. Den briljanta frispelningen stod Johan Pettersson för.
Så, det var en match med två rejält olika ansikten. Första halvlek kunde ledigt slutat med en ledning för IFK på en 3-0. medan andra halvlek de facto slutade 2-0 till ÖSK men sett till alla chanser borde det kanske blivit två mål till men avsluten gick lite för ofta rakt på målvakten. Men som sagt, det där tror jag blir bättre när Rodevåg hittat matchläget ordentligt för han hittade fram till chanserna.
Att i en träningsmatch vaska om så rejält och byta ut hälften av utespelarna efter en halvlek visar att Patrick Walker ogärna förlorar. Kan tänka mig att det sades ett och annat ilsket ord under halvtid för ävend e spelare som fick spela vidare kom ut som pånyttfödda. Spelare som Larsen och Haginge och för all del även Näfver visade hur viktiga de är för ÖSK. Det är svårt att veta om jag ska vara nöjd eller missnöd med matchen som helhet, den gav i alla fall hjärtat en rad starka upplevelser om än inte alla av den sköna sorten. Mycket skönt att spelarna fick vandra av planen som vinnare till slut även om ett par säkert har lite svårt att skaka av sig den egna insatsen.
ÖSK – IFK Norrköping 2-1 (0-1)
Mål: 0-1 Simon Omekanda, 1-1 Nedim Halilovic (ass. Kristoffer Näfver), 2-1 Nedim Halilovic (ass. Johan Pettersson)
Publik: 627
