Gästkrönika: Heder och ambition

Sven räddar straffen på San Siro, HIF storsatsar, men intäkterna matchar inte alls de stegrade utgifterna. Spelarmarknaden självdör, men HIF väljer ändå att bygga en inomhushall. Banklån tas som kommunen går i borgen för. Löpande driftskostnader äter upp detta kapital och man får ta ett nytt lån, återigen med kommunal borgen. Våren 2003 behöver HIF ytterligare miljoner. Kommunen lånar HIF dessa som ett s.k. efterställt lån och elitlicensen räddas på formella grunder.

Kommunens motkrav: lönetak, inga nya spelarköp med föreningens pengar och ekonomiska neddragningar i verksamheten. Ny styrelse tillsätts och agerar: Spelartruppen sänker lönerna 20 %. Hansa Rostock slutbetalar Rade Prica och Alvaro Santos säljs. Pengarna används till avbetalning på det efterställda lånet. Åtta högt avlönade spelare släpps, går själva eller säljs. Dessa har ersatts med 4 juniorer och 6 nyförvärv, antingen genom Bosman, lån eller genom extern finansiering


Mycket kan sägas om HIF: s förra styrelse och dess agerande - eller snarare brist på agerande. HIF hade dragit på sig en kostnadsnivå, som var ohållbar utan inkomster genom spelarförsäljningar och regelbundet spel i cuperna. Spel i cuperna blev det, som vi alla vet, inte mycket av för HIF: s del åren som följde. När sedan spelarmarknaden drog sin sista suck, borde det ha stått klart för den dåvarande styrelsen att handlingens tid var kommen. Det är nu dessa herrar, som en gång var så villiga att satsa, faller igenom. De förmår inte inse att det är nya tider och att det är dags att dra hårt i bromsen. Istället fortsätter HIF med full fart rakt ut över ruinens brant. Resten vet vi. Helsingborgs kommun, tillsammans med tre banker, går in och räddar HIF: s havererade ekonomi.

Dåvarande ledningen har i efterhand hela tiden framhållit att de haft HIF: s bästa för ögonen. In i det sista hoppades de på att spelarförsäljningar skulle lösa problemen. Det är bara att konstatera att deras vilja vida översteg deras förmåga. De saknade helt handlingskraft att driva igenom obehagliga beslut och att vända utvecklingen medan tid var. Istället fick det ekonomiska vansinnet fortsätta in i det sista hösten 2002. Självklart skulle inte inomhushallen ha byggts under denna tid. Gustaf Andersson skulle inte ha värvats från IFK Göteborg. Även om nu Göteborg till sist fick sina pengar, var detta bara ett exempel på oviljan att inse att festen var över och att den bistra verkligheten väntade.

Hur mycket jag än älskar HIF, går det inte att försvara HIF: s agerande mot Helsingborgs kommun. Givetvis skulle alla fakta ha lagts på bordet redan före första borgenslånet beviljades. Det är inte lika säkert att kommunen i det läget valt att rädda HIF. Det går att argumentera för och emot, både från moraliskt och ekonomiskt perspektiv, huruvida kommunen valde rätt. Som supporter kan jag bara konstatera att jag är allt annat än opartisk.

Priset som HIF nu betalar, för avsevärd tid framöver, utgörs inte bara av pengar utan även av förlorat anseende. Vi HIF: are skall vara glada att sponsorintäkterna trots allt fortsätter att öka, för det räcker inte endast att minska utgifterna. Inkomsterna måste samtidigt öka för att vi skall kunna göra rätt för oss. Om HIF: s nya styrelse fortsätter att lyckas i sin föresättning, är det ett tydligt bevis på att HIF fortfarande har stor attraktionskraft.

Jag vill dock försvara de nyförvärv, som gjorts med hjälp av externa finansiärer. Det är en sund tanke att lyfta bort riskerna med den oförutsägbara spelarmarknaden ur HIF: s ekonomi. Det blir mycket lättare att upprätta både budget och en långsiktig ekonomisk plan, när det finns färre osäkerhetsmoment. Om en externt finansierad spelare i framtiden skulle komma att säljas, kommer HIF: s del av pengarna konsekvent att gå till att betala av lån, inte till nya spelarköp.

Det är snart årsmöte och jag kommer att ägna både årsredovisning och verksamhetsberättelse stort intresse. Däremot ser jag redan nu en handlingskraft och en röd linje i dess agerande, som gör att jag känner hopp inför framtiden. Hopp om att HIF skall göra rätt för sig. Hopp om att HIF inte skall stagnera som en kraft inom svensk fotboll.

Skulle föreningen lägga sig ner och självdö kan inga skulder betalas. Alla i Sverige, som vurmar för HIF: s långivare, borde jubla över nyförvärven. Ett nej tack till denna hjälpande hand är oansvarigt. Styrelsens uppgift skall alltid vara att se till klubbens bästa, såväl ekonomiskt som sportsligt. Det tror jag att dagens styrelse gör. HIF 2004 handlar om heder och ambition.

Christopher Sjöstedt2004-02-08 19:00:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen