Krönika: HIF kommer att skaka toppkollegorna
En del frågetecken rätades ut och HIF visade att man kommer att skaka sina toppkollegor även på deras hemmaplan.
HIF lyckades, som väntat, inte rubba starka Elfsborg på dörrma.. eh, konstgräset i Borås. Men man skakade Boråsarna ordentligt och visade att man blir svårslagna i allsvenskan. En del besked var skönare än en hel veckas ledighet, andra besked kändes lika jobbiga som att sitta barnvakt åt fem odrägliga sjuåringar.
Som jag sa igår så skulle vi få det svart på vitt. Och det fick vi. Visst, Razak Omotoyossis insats lämnar mycket kvar att önska, men han fick lite mycket kritik tycker jag. Någon kvick anfallsfotboll á la Luton Shelton kommer det inte bli, det kan vi konstatera. Men jag tycker att Razak stod för några bra saker, exempelvis när han gjorde två gubbar och kom till ett bra inläggsläge. Han visade vilja och var inte, som Luton ofta verkade vara, ointresserad och loj. Han gjorde sitt yttersta och det enda som fick mig att undra vilken typ av fotboll han spelat förr var när han helt oförstående klagade på domslutet när han sulade in bollen i mål trots att Wiland hade båda labbarna om bollen. Han gjorde en godkänd insats och är inte i bästa form. När han kommer i form kommer han göra ännu mer i från sig. Dessutom kommer inte HIF möta lika bra lag som Elfsborg i varje match. Något annat? Tja, måste hålla med Hasse Backe om att Franco Miranda, annars befogad hackkyckling, gjorde en mycket bra insats och kanske har han lyckats ta åt sig kritiken och gjort det till något bra. Gladast blev jag, och många andra HIF-själar, av Samir Beloufa. Detta är en tiopoängare och hans snabbhet och att springa upp i banan för att bidra till anfallsspelet är superbt. Är inte säker på att Granqvist, om han kommer hem, lyckas peta Beloufa. Granqvist är en ganska långsam mittback och hans självförtroende lär ha fått sig en ordentlig törn i England. Även om tränaren sagt varför han inte vill röra om i en för tillfället ganska besk Wigangryta.
Fyra nyförvärv har HIF fått in som fanns med i gårdagens trupp. Tre av de fick visa upp sig. Olafur Skulason var enda nykomlingen som inte fick visa upp sig på Elfsborgs "gräs". Jag är inte säker på att HIF riktigt vet vad man vill med islänningen. Mittfältet är för närvarande bra och Skulason bör kunna ta en ordinarie plats. Men på vems bekostnad?
Måste både rosa och risa Mariga. Beröm ska han ha för en bra första halvlek med fina dribblingar och ett gediget arbete. Negativt, ja faktiskt det som är skillnaden mellan allsvensk klass och Premier Leagueklass, är att han ,precis som HIF, bara spelar 45 minuter. Andra halvlek var från Marigas fötter inget att hurra för. I Sverige är det inte hållbart att spela en halv match och sedan mattas i andra. I Premier League är det direkt olagligt. Därför ska Mariga stanna och slipa på de detaljer som just nu stoppar honom från att hålla högsta klass. Han måste lära sig att spela en hel match. Och det är han inte ensam om.
Jag är rätt säker på att Baxter är ganska förvirrad. Helt plötsligt presterar Miranda och vad gör han om "Granen" växlar sina pund till kronor? Och hur snabbt kan han få Razak i form? Är Henke motiverad? Hur ska han förbättra resultaten utanför Helsingborgsområdet? Det var ingen som sa att det var en enkel uppgift att leda ett lag med en kravbild som HIF:s. Men förlusten igår var, även om förluster aldrig känns bra, en förlust med mersmak och som Henke sa, detta är lite av vad som komma skall.
En sak som oroar lite är om Mirandas match mot Elfsborg var en engångsgrej. Då måste Tamboura in, vilket innebär att någon av Razak Omotoyossi, McDonald Mariga och Olivier Karekezi får stå utanför matchtruppen. Att Mariga skulle petas är ungefär lika sannolikt som att Lars-Åke Lagrell blir HIF-publikens nya kelgris. Karekezi behövs med sitt målskytte och gör ofta bra i från sig. Omotoyossi är för tidigt att säga något om. Hur som helst höjs inte min puls när man säger "Fredrik Olsson" eller "Gustaf Andersson".
I morgon är det hur som helst exakt en vecka kvar tills det är HIF:s tur att sparka i gång säsongens första match i Allsvenskan. Och det är då vi börjar ta fram konfetti, tårta, ljus, presenter och gästerna kommer in på löpande band. Det är då dags för HIF:s förfest på sitt 100-årsfirande. Vem får första biten av den rödblå tårtan?