Hammarby - GIF Sundsvall 2-0

GIF förlorade träningsmatchen mot Hammarby med 2-0 efter en mycket blek insats där glädjeämnena var få.

Hammarby tog kommandot i matchen redan från start och släppte sedan aldrig taget om taktpinnen. Båda lagen saknade fyra-fem ordinarie spelare, vilket märktes mycket mer hos Sundsvall än Hammarby. Hemmalagets unga ersättare på mittfältet bidrog till att stundtals kvickt anfallsspel med bra passningsspel och rörelse. Haris Laitinen till vänster firade triumfer på vänsterkanten under den första halvleken, där Nylund hade mycket svårt och agerade riktigt dåligt i många lägen. Backlinjen i övrigt lyckades ganska bra defensivt medan mittfältet gång efter annan enkelt passerades. Under de första tolv minuterna har Hammarby två hörnor, ett par anfall där de så när kommer igenom med sista passningen samt ett skott över av Petter Andersson från nära håll efter att Sundfors slagit en dålig utspark rakt på Laitinen.

Alldeles för få spelare vågade vårda bollen och slarvigt/dåligt passningsspel och bortslagna bollar bidrog än mer till de grönvitas dominans. Peter Olofsson visar mest i anfallsväg men är alldeles för ensam mot en aggressiv och väl försvarande Hammarbybacklinje. I den artonde minuten lyckas ett av de sällsynta försöken till GIF-kontringar komma så långt som till ett två-mot-tvåläge efter att Eriksson brutit och spelat fram Wallerstedt vars inlägg inte hittar Olofsson.

Efter hand börjar Hammarby även ta sig fram på den andra kanten och Svenning utsätts för några två-mot-en-lägen då Östlund ofta följer med offensivt. Redan i det här skedet av matchen syns den matchbild som egentligen råder i 90 minuter: Hammarby vinner bollar centralt när GIF börjar röra sig lite framåt, spelar sig effektivt igenom eller runt det allt annat än kompakta Sundsvallsmittfältet och skapar farligheter. Under den första halvtimmen kommer man inte till många farliga chanser då en hårt ansatt backlinje får undan det mesta.

Under den första halvleken är nämnde Olofsson bäst tillsammans med Kalle Ljungberg som hade en tuff uppgift i att ha Karl-Oskar Fjørtoft emot sig. En uppgift han klarade bra, han märktes under hela matchen med sitt slit och sina försök till kreativa lösningar. Paret Svenning-PEO var de enda spelarna i övrigt som vågade och kunde vårda bollen någotsånär.

I den 28:e minuten kunde GIF ha fått en straff med mycket god domarvilja: Olofssson vände bort Marteinsson på högerkanten efter uppspel av Nylund, vände inåt mot straffområdet där tre Hammarbyförsvarare kom till. Den ene vinner bollen på vad som ser ut som ett regelrätt sätt, men det blir en benskyddssmäll som hörs upp på läktaren och kanske är det bara Olofssons mycket teatraliska fall som gör att domaren självsäkert friar. På den efterföljande kontringen misslyckas PEO att få bort en boll ur straffområdet och Micke Andersson skjuter ett bra skott som Sundfors räddar till hörna. På hörnreturen skjuter Laitinen ur usel vinkel hårt i gaveln. Två minuter senare touchar ett Östlundinlägg Svennings arm och domaren blåser straff. Sundfors går tidigt mot sin vänstra stolpe och Marteinsson slår säkert in bollen i den öppna halvan av målet.

En minut efter målet får GIF sin första hörna, där Näsholm skjuter långt utanför på returen. Hammrby fortsätter därefter med ständiga nya anfall, medan Sundsvalls fåtaliga försök stoppas tidigt. Svenning rycker i minut 37 fram själv och slår ett inlägg som leder till giffarnas andra hörna, som med efterspel och bra hög press leder till ett misslyckat långskott av Olofsson. Denne får två minuter senare en ny chans i Sundsvalls enda egentliga bra målchans före paus. PEO slår en långboll när Hammarby ligger högt, Wallerstedt bröstar ner den till Olofsson som sprungit in bakom Marteinsson. Skottet strax över. Hammarby har ytterligare tre bra avslutslägen som borde ha resulterat i mål. Halvtidsresultatet är i underkant.

Enda bytet i halvtid är Olofsson mot Hermansson, som fick stående ovationer innan matchstart. Giffarna inleder den andra halvleken något bättre. Svenning slår en frispark till inkast(!) till hemmapublikens jublande glädje. Svenning ler och applåderar publiken. Sex minuter in i halvleken skapar giffarna en het chans när Ljungberg dribblar sig inåt efter ett inkast, serverar Hermansson en kort stickare till höger i straffområdet. Hermans skott hårt i burgaveln via en hemmaspelare. Hammarby sätter sedan tryck under en femminutersperiod med inlägg, hörnor och en situation där Östlund stängs av PEO och Svenning i straffområdet. Runström har dessförinnan försökt placera in bollen i fritt läge efter en fin anfallskombination, men Sundfors enhandsräddar.

Därefter avtar speltempot och i viss mån spelkvaliteten. Det närmaste giffarna kommer en chans är ett inlägg från Näsholm (som bytt kant med Eriksson) som nickas utanför av en uppvaktad Wallerstedt. En del byten görs i Hammarby och Sundsvall byter in Brännström för Wallerstedt.

Det dröjer till den 74:e minuten innan gästernas första skott på mål är ett faktum. Näsholm skjuter en studsande fartlös boll på en inläggsretur. Med elva minuter kvar ytterligare ett hyfsat läge inklämt mellan de frekventa Hammarbyanfallen. Ålander slår en djupledsboll till Hermansson i sannolik offsideposition, Covic är ute och bryter. Bollen hamnar hos Ljungberg 25 meter från det vidöppna målet, men han får inte kontroll på nedtagningen.

Hammarby kunde ha fått ytterligare en straff när PEO onödigt drar i Micke Andersson, men de gör istället mål i slutminuterna när Ståhl rensar undan rakt i gapet på Petter Andersson som placerar in 2-0. Dessförinnan har Svenning bytts ut; Gidlund in som högerback och Nylund över till vänster. Med ett par minuter kvar kommer giffarnas bästa anfall: En långboll stoppas upp, Ljungberg tar ner på bröstet och spelar Hermansson, denne väggar med Brännström men avslutar sedan med ett lamt markskott rakt på Covic. På stopptid slarvar PEO och Micke Andersson kommer fri mot Sundfors men stormar in i denne.

Giffarna saknade spelbredd i offensiven, passningsspelet var långa stunder dåligt och mittfältet överspelades alldeles för enkelt gång efter annan. Skillnaden i kvickhet hos de båda lagens mittfält var påtaglig, liksom förmågan till att få ett bra bolltempo. Eriksson och framför allt Ljungberg kan knappast kritiseras, men Näsholm och Ålander borde man kräva väldigt mycket mer av. Deras avsaknad av speed avslöjades rejält. Hammarby var anfallsmässigt totalt överlägsna i alla lagdelar. Defensivt var de också klart bättre men Sundsvallsbacklinjen var till tre fjärdedelar ändå klart godkänd med tanke på hur ofta Hammarbys klart bättre mittfält enkelt tog sig förbi giffarnas dito.

Igor M Hedman2004-02-15 22:37:00

Fler artiklar om Sundsvall