ÖSK - Brann 2-0
ÖSK vann rättvist mot Brann på Eyravallen. Efter en seg första halvlek dominerade man matchens andra hälft totalt och gav inte norrmännen någon chans. Bajen nästa.
Det var med spänning och förväntan jag knatade till Eyravallen för att se årets första "riktiga" match. Brann stod för motståndet och nu var det verkligen upp till bevis för de Svartvita eleganterna. Tyvärr mötte jag Ricardo Costa på läktaren vid 16-snåret vilket inte kändes speciellt bra då det var dags för avspark tre kvart senare. Mina farhågor besannades då det stod klart att brassen drabbats av en sträckning och inte kunde spela mot norrmännen. Christian Johnsen fick ersätta i anfallet och därmed var vår toppduo betydligt mer norsk än Branns forwardsduo.
Inledningen av matchen var snarlik de andra vi lirat på försäsongen. ÖSK inledde således något trevande, motståndarna fick ha bollen mycket medan svartvitt letade efter positionerna. Brann var dock skrämmande uddlösa och när man väl kom till avslut eller inlägg fanns alltid John Alvbåge där för att avvärja. Första halvlek var verkligen en bedrövlig tillställning och matchen var helt enkelt väldigt "osexig". En lagom dos felpass, långbollar och tekniska misstag fick suckarna att tillta och undertecknad att ägna mer tid åt SMS-rapporteringen från Highbury.
Kunde dock inte undgå att notera att ÖSK spelade upp sig ju längre halvleken led och man skapade ett antal fina lägen att ta ledningen utan att lyckas. Lars Larsen och Christian Johnsen fick ypperliga lägen in i straffområdet men avsluten var såpass svaga att målvakten i Brann inte ens behövde ingripa. Dansken hade också en halvhygglig frispark sedan Patrik Haginge fallit strax utanför straffområdet. Från min position högt uppe på pressläktaren kändes det som en solklar frilägesutvisning och ett rött kort på Brann-backen. Personer som befann sig närmare situationen kunde berätta att vi skall vara tacksamma att vi ens fick frispark. Haginge fick bollen för långt ifrån sig och föll billigt.
Dessa chanser för ÖSK ställdes mot Branns enda reella läge då lagets formidabla mittfältare Seyi Olofinjana (lite av en Vieira-typ) avfyrade ett kanonskott som Alvbåge elegant lyckades parera till hörna. Att det var 0-0 i halvtid kändes ytterst motiverat då inget av lagen gjort sig förtjänta av en ledningsboll. Därtill var anfallsspelet för svagt och ÖSK led alldeles uppenbart av att Ricardo Costa satt skadad på läktaren och drömde sig bort till Copacabana.
Andra halvlek var ett betydligt trevligare kapitel. Stefan Lundin hade helt uppenbart sagt ett och annat åt sina adepter och man kom att dominera matchbilden från första stund. Patrik Haginge var nämligen nära att göra ÖSK:s första mål i ÖNC då han fick ett inspel från höger redan efter tiotalet sekunder. Dessvärre kom han ur vinkel och målvakten hann sidoförflytta sig och avvärja utan större bekymmer. Brann försökte attackera men det för dagen alldeles superba ÖSK-försvaret höll kliniskt rent framför egen målvakt och "Alven" hade inte speciellt mycket att stå i.
Per Gawelin fungerade utmärkt som defensiv mittfältare och skapade många lägen till snabba omställningar för laget med sitt uppoffrande spel. Lars Larsen började dessutom hitta rätt i ytan mellan Branns mittfält och försvar och när sen Petter Furuseth Olsen och Christian Johnsen undvek att springa offside i tid och otid såg offensiven stundtals riktigt lovande ut. PFO hann nicka in en boll mot sin gamla klubb efter retur på skott från Lars Larsen men blev korrekt avvinkad för offside(!).
Mitt på halvleken klev Herish Kuhi och Fredrik Samuelsson in i handlingarna och man hann inte vara på plan många minuter innan man kombinerade till ÖSK:s första mål. Fredrik släppte ut en perfekt boll till Axel Kjäll som löpte som en furie längs högerkanten. Axel i sin tur slog ett inbjudande inlägg som Herish hann först på vid närmsta stolpen och skarvnickade i mål. Elegant så det förslår och det var en balja som Lundin lär vara extra nöjd med. Alla vi som bevakat en ÖSK-träning vet hur mycket tid man lägger på att nöta dessa "överlappslöpningarna" med ytterbackarna för direktinlägg. Kul att se det bar frukt.
ÖSK som tog över än mer efter målet utökade strax därefter målskörden då Magnus Samuelsson petade fram bollen till Per Gawelin efter hörna. Per avslutade pardonlöst och säkrade segern för de svartvita. Resten av matchen gick i makligt tempo och Brann tycktes inte orka gå för en slutforcering. I stället var ÖSK närmare 3-0.
En helgjuten insats av alla spelare där ingen föll ur ramen. Försvaret är ramstarkt och att Branns enda egentliga farlighet var ett skott långt utifrån är ett kvitto på att det defensiva fungerade optimalt mot Brann. På mittfältet måste främst Per Gawelin framhållas. Ruggigt läckert att se "Gawwe" så het och kompromisslös så tidigt på säsongen. Vi har ju vant oss med knä-skriverier om Per i februari men denna säsong tycks bli ett väldigt välkommet undantag. Han har ju spelat 270 minuter nu utan att få något bakslag. PFO var duktig, löpvillig och finurlig på topp. Är numer helt säker på att vi kommer få enorm nytta av den mannen. Så länge vi håller bollen på backen vill säga.
Matchfakta:
ÖSK - Brann 2-0 (0-0)
1-0 (76) Herish Kuhi (ass. Axel Kjäll)
2-0 (80) Per Gawelin (ass. Magnus Samuelsson)
Publik: 1686
Domare: Peter Fröjdfeldt
Varning ÖSK: Magnus Samuelsson
ÖSK: John Alvbåge - Axel Kjäll, Thomas Andersson, Magnus Samuelsson, Mikael Danielson - Fredrik Nordback (Fredrik Samuelsson, 66), Per Gawelin, Patrik Haginge - Lars Larsen (Gustav Andersson, 85) - Petter Furuseth Olsen, Christian Johnsen (Herish Kuhi, 69)
