HIF-Gefle 3-1
Det blev tre poäng i hemmapremiären på den nylagada Olympiamattan. Men solen sken starkare än HIF-spelet denna måndagkväll.
HIF-tränaren Stuart Baxter berättade efter matchen om en fråga han inte tyckte om som han fått av en journalist inför matchen. Journalisten hade beskrivit matchen som en "måste-match" efter HIF:s premiärförlust. Baxter som hela tiden gjort allt för att tona ner guldsnacket med tanke på att förutsättningarna idag inte är desamma i HIF som i höstas när laget vann cupguldet gillade inte alls beskrivningen av Gefle-matchen som en måste-match. Istället betonade han att han förbjudit allt snack om guld i omklädningsrummet.
Om spelarna såg det som en måste-match eller inte bör väl kanske vara osagt, men med tanke på de kommande fyra motståndarna för HIF (Djurgården, Elfsborg, AIK och MFF) hade ett poängtapp förmodligen stått HIF dyrt när säsongen summeras i Oktober. Nu fick HIFarna ändå lite råg i ryggen inför stundande möten efter att det blev proppen ur i andra halvlek då matchens alla fyra mål föll.
HIF började annars piggt under den första halvlek men var ack så ineffektiva på sina chanser. Med tio avslut på mål borde HIF gått till halvtidspaus med en bekväm ledning, men ett offsidebortdömt Razak-mål, en Henke-stolpträff och en duktig Hugosson i Gefle-målet gjorde att HIF (precis som Gefle) fick gå till halvtidsvila mållösa.
I andra halvlek gav dock HIFs spelmässiga övertag resultat och HIF kunde till slut kämpa ner Gefle efter mål av Andreas Jakobsson och Henrik Larsson. Däremellan hann en Gefle-back med att göra ett självmål.
3-1 och allt frid och fröjd? Knappast. De tre poängen må ha gett HIF tillfällig arbetsro, men spelar man lika slapphänt försvarsspel mot kommande tippade topplag kan vårsäsongen blir riktigt ruskig för alla HIF-supporters. HIF:s ytterbacksspel har hittills varit under all kritik och än så länge funkar samspelet mellan Samir Beloufa och Fredrik Björck helt klanderfritt. Bättring krävs om det inte ska bli en HIF-vår i moll.