Krönika: Svårtippat var HIF slutar
Årets upplaga av HIF är minst sagt oförutsägbar och det kan gå exakt hur som helst.
Så var då första matchen på Olympia avklarad. Som jag har längtat. Hela jag var en vandrande nyfikenhet och det var inte bara jag som var otålig inför årets hemmapremiär.
Kom till Olympia halvtimmen innan match och ställde mig i folkhopen som dominerades av äldre herrar. När klockan passerat 18.00 och grindarna fortfarande var stängda, blev ett par av herrarna otåliga och började rycka i grinden och skrika "släpp in oss". Någon har längtat. Man kunde nästan lukta förhoppningens, förväntningens och glädjens arom. När väl grindarna öppnades efter att en yngre kille i HIF-keps sagt "Sesam öppna dig" sjutton gånger (jag räknade), spred sig jublet i folkmassan. Sjutton gånger sa killen Sesam öppna dig... Sjutton skulle också bli numret för dagen. Lillkillen öppnade kanske inte bara grinden utan även asken där en viss nr. 17 förvarar sin fotbollsglädje, form och all sin intelligens. Vem nr. 17 är? Ja, vet du inte det så förstår jag inte vad du gör på denna sida.
Det var så gott som tomt på Olympias läktare när jag bänkade mig framför en gräsplan som såg väldigt fin ut. Vi återkommer till den. Kändes först lite konstigt att folk inte kommit när det är hemmapremiär, ny plan och perfekta förutsättningar vad gäller väderleken. Strax senare kom det människor från alla håll och kanter och det kändes mycket bra att se arenans stolar börja ta slut. Och det ska sägas att det inte var en dålig publiksiffra även om Olympiapubliken var mindre positiv när siffran lästes upp. Gefle är väl ingen publikmagnet så vitt jag vet? Allt var perfekt förutom att det var arbetsveckans första dag (vilket inte HIF kan rå för). Till och med solen försvann ur ögonen en kort stund in på matchen. Perfekta förutsättningar.
Ni kommer med största sannolikhet kritisera mig, men matchen i går var, enligt mig, ett styrkebesked. Ja, jag vet, HIF:s försvar var lika öppet som Fredin är hatad av Kärnan. Alltså var försvaret obefintligt, åtminstone emellanåt. Styrkebeskedet är att man vinner trots att man inte spelar på topp. Det var ju inte allt för övertygande från HIF:s sida och att man var illa ute är i underkant. Man hade tydliga problem med Makondele som på Gefles mål fick promenera hur fritt som helst. Gefle var mycket bättre än man kunnat ana och när deras polack, Tomas Stolpa, tränat avslut blir han livsfarlig för försvaren. Han var finurlig och försökte hela tiden hitta lägen och kom till ett par bra lägen.
Ingen är perfekt, det vet vi. Jag vet att planen invigdes och så, men det luktade konstgräs lång väg. Först trodde jag att man vattnat planen, men det var ju bara jord som stänkte upp. Bollen fastnade vid några tillfällen och det påminde om hur en match borta mot Örebro kan se ut. HIF:s urusla passningsspel kan dock inte skyllas på planen, det vill jag poängtera. Tänkte efter lite när jag satt på tåget och jag tror aldrig att jag hört min omgivning på Olympia sucka så många gånger pga HIF:s passningsspel. Om filmen Scream är en video om hur man lär sig ett bra passningsspel så var HIF:s passningsspel Scary Movie. Parodi, parodi, parodi. Gefle fick bryta oroväckande nära HIF-målet och kunde med lite mer kyla förändrat matchbilden och tagit med samtliga poäng till Norrland. Nu tog ju HIF hand om de istället. Det är bara att smälla ihop nävarna och be för att Baxter gnuggar och repeterar försvarsspelet. För även om Djurgården presterar det man gjorde i premiären mot underskattade Brommapojkarna, kommer man att utnyttja de bjudningar som ges bättre än vad Gefle gjorde.
För att komma tillbaka till nr. 17. Svaret är förresten Henrik Larsson, om du mot alla odds inte redan visste det. Jag vill först säga att Henke inte är en av mina favoritspelare. Han har aldrig varit det heller, mest för hans lite tråkiga stil. Men sedan Henke kom till Helsingborg igen har jag börjat förstå honom mer. Mycket mer. Jag förstår varför han inte läser tidningarna, jag förstår varför han inte jublar och firar varje gång det drar ihop sig för intervjuer. Men. Framförallt. Jag förstår också hur stor han är, hur bra han är och hur oförskämt intelligent han är. Låt oss säga så här. Ska man jämföra Henkes "syn" rent fotbollsmässigt, hur han läser situationerna och hur han hela tiden ser vad som händer, med de övriga HIF-spelarna är det som att jämföra en superman med röntgensyn med Stevie Wonder. För första gången har jag accepterat det faktum att Henke var, är och förblir större än övriga spelare. Aldrig kommer hela Sveriges journalistkår samlas runt någon annan i HIF som man gjorde när Henke kom hem från England och Manchester United.
I går var Henke magnifik. Det har jag väl sagt? Något som var mindre bra? De staket som fick två personer att svimma. Jag kan inte mer än ansluta till den kör som skanderade: "Fredin, Fredin, ditt jävla...". Vi får hoppas att man på dagens möte med Kärnan, polisen och HIF kom fram till en lösning som gynnar alla parter. För inte ska folk behöva vara rädda för att gå på fotboll? Jag tar Kärnans parti även om jag har mitt på det torra, där på Östra läktaren vid mittlinjen. Matchen? Som jag sa till syrran på matchen minst 40 gånger. Högst medioker.
