Gästkrönika: Stil och klass...
Adam Sjöstedt har synpunkter på HIF:s agerande gentemot Fredrik Larsson.
Stil och klass är två begrepp jag gärna förknippar med min klubb. Döm därför om min förvåning när HIF för en tid sedan offentligt förnedrade Fredrik Larsson. De här raderna är lika mycket en del i min terapi för att komma över chocken, som den är avsedd att förhoppningsvis öppna ögonen på de bland oss som anser att klubben i grunden gjorde rätt.
Tiderna förändras och nuförtiden får vi supportrar regelbundet se hur spelare, som vi så gärna vill tro känner lite extra för just Vår klubb, lämnar för några kronor extra i lönekuvertet. (Det ömmar inte mindre i bakändan av att spelarna vanligtvis brukar smörja in sina svek med verbalt vaselin; vanligast är någon hänvisning till sportslig utmaning.) Vi ställer höga krav på spelarna och lojalitet är ett centralt begrepp. Våra krav på lojalitet sträcker sig längre än kontraktet; en lojal spelare förnyar sitt kontrakt så att klubben får sitt vid en övergång. Med tanke på HIF:s agerande på sistone undrar jag om inte kraven på lojalitet nått nya höjder: Spelare som inte anses ha någon framtid i klubben förväntas tydligen frångå sitt kontrakt och inte belasta klubbens ekonomi.
Fredrik Larsson och HIF har varit varandra trogna under 11 år. I många år stod Fredrik på tillväxt i San Siros skugga. Väl i rampljuset infriades inte de högt ställda förväntningarna. Det började illa med 2-6 i den allsvenska premiären 2002 på Landskrona IP och blev sedan aldrig riktigt bra. I ärlighetens namn kan inte Fredrik lastas till fullo för debaclet i premiären; hela laget svek. Min känsla under 2002 och halva 2003 var att HIF var darrigt bakåt. Fredrik är den som, rätt eller fel, fått axla en stor del av ansvaret: Inför årets säsong valde HIF att lyfta upp Oscar Berglund i A-truppen. Tre målvakter i truppen är en för mycket och ingen blev förvånad när Larsson således provspelade för Lyn. Så långt allt väl. De flesta fans önskade Fredrik all lycka (även om några säkert tänkte mer på att minska HIF:s lönekostnader snarare än på Fredriks personliga väl). Av någon anledning valde Larsson att tacka nej till Lyns kontraktserbjudande och det är nu den här historien börjar lukta.
Kort därefter släpper HIF nämligen en pressrelease där man tydligt anger att Fredrik Larssons tjänster inte är önskade i klubben. Vidare framgår det med all önskvärd tydlighet att andra klubbar, vilka som helst, är välkomna att signa Larsson. I releasen finns inga hårda ord, ingen uttalad kritik, men i praktiken är det en grym förnedring av en människa. Rimligtvis vet hela fotbollsnorden att Larsson nyligen provspelade med Lyn och att HIF var villiga att släppa Larsson utan transfer. Likaledes bekant är att HIF föredrar såväl Rosén och Berglund framför Fredrik Larsson. Vanligtvis brukar övergångar skötas mer eller mindre (om agenterna får råda) diskret. Trots att det torde vara allmänt känt på marknaden, valde HIF:s ledning att offentligt annonsera efter en ny klubb - vilken som helst - för Fredriks räkning. Läser man mellan raderna är det glasklart att HIF sågar sin egen spelare. Genom att visa hur desperat HIF vill slippa Fredrik har man hissat en fet pestflagg och frågan är om ens klubbarna i superettan skulle röra Fredrik i detta nu. Glöm stil och klass - här har vi ett akut fall av en avskjuten fot. Hur samarbetsvillig (för att inte nämna lojal) är en förnedrad Fredrik Larsson?
HIF:s ekonomiska bekymmer är väl kända vid det här laget. Många fans har hyllat styrelsens resoluta insatser för att minska klubbens kostnader: så även jag. Fredrik har vetat sedan i höstas att han inte är en del av den sportsliga satsningen. HIF har ett naturligt intresse att minska lönekostnaderna. Borde då inte Larsson ha accepterat Lyns bud istället för att sitta ut kontraktet med HIF? Så resonerar många och jag förstår dem. Men orsakerna till Larssons nej tack kan vara många; Familj, geografi, personkemi, sportsliga eller ekonomiska. Visst är lojalitet viktigt, men det är naivt att tro att spelare går till en ny klubb och en situation som upplevs sämre av ren och skär lojalitet till HIF.
De romerska kejsarna befallde ibland undersåtar att spetsa sig själva med sina svärd för att bevisa sin lojalitet. En sådan befallning framstår som helt absurd för nutiden. Jag kan inte låta bli att jämföra det med den situation som HIF satt Larsson i. Straffet för att Larssons vägran att falla på ledningens svärd blev följaktligen den beryktade pressreleasen. Lojalitet är något vi supporters gärna vill se hos spelarna. Har inte spelarna motsvarande rätt att förvänta sig lojalitet från klubbens sida? Den klubb som endast hyllar sina stjärnspelare och behandlar spelare som inte bedöms kunna bidra som skit, är inte värd någon lojalitet från spelarnas håll. Behandlar man spelarna som legoknektar skall man inte vara förvånad när spelarna agerar därefter. Fotbollssverige är mycket litet. What goes around comes around.
Graulund sade uttryckligen att han värderade Kenneths omdöme om HIF mycket högt när han valde att signa med HIF. Lägg stil och klass åt sidan, det ligger i klubbens intresse att behandla sina spelare väl! OK, HIF handlar om elitidrott och Fredrik är vuxen nog att hantera att Conny och Oscar tagit hans plats. Jag var en av dem som otåligt ville ge Conny chansen förra säsongen, men ändamålet får inte helga medlen. HIF insåg givetvis att pressreleasen avslöjade hur desperat man ville bli av med Larsson - och därmed gjorde Larsson lika attraktiv som en korvgubbe på militanta veganers årsmöte. Därmed kan vi slå fast att HIF knappast agerade i sitt egenintresse. Antingen är man inkompetenta - och det tvivlar jag på - eller så var syftet med den beryktade pressreleasen att försvåra för Fredrik att hitta en ny klubb! Glöm stil och klass, glöm HIF:s egenintresse. Det här luktar personlig konflikt och hämnd lång väg. Oavsett om det är Fredrik, eller någon i klubben som fallit ur ramen, är både HIF och Fredrik Larsson värda mer. Mycket mer.
Fredrik Larsson, tack för 11 år, på gott och ont. Tack för straffräddningen på Malmö Stadion: Jag stod på läktaren bakom dig då - jag står bakom dig nu. All lycka i framtiden!