Gästkrönika: Motgångssupporter, jag?
"Däremot så kan man som medlem och supporter kräva att saker sköts på ett rimligt och bra sätt där realismen får prägla verksamheten."
Vi är ganska många även om vi sällan är de som märks. Vi som håller på Sportklubben. Själv har jag stått på kortsidan sedan slutet av 80-talet och upplevt storheter som Kuba, Sahlin och inte minst Arnor hålla den svartvita fanan högt i Fotbollssverige.
Numera sitter jag bekvämt på nya läktaren. Under dessa år har jag och många med mig också fått uthärda spelare, tränare och en organisation som inte alltid stämt överens med den egna uppfattningen om hur mål skall göras, spelet skall läggas upp eller hur skutan skall seglas. Så långt är det förmodligen ganska lika för supportrar över hela landet. Min undran är dock om det skall vara speciellt svårt att hålla på ÖSK, om det finns någon gömd klausul i något kassaskåp som berättigar alla möjliga konstigheter för att hålla oss sura närkingar på mattan?
Debatten om tråkigt spel på närkeslätten har rasat länge. Till viss del är den helt klart befogad. Vi har inte spelat speciellt rolig fotboll i alla lägen. Vi har faktiskt spelat ganska tråkig fotboll, även om jag aldrig tar de orden i min mun i diskussioner med kamrater som har den dåliga smaken att lägga sin energi på något lag med kortare riktnummer till kansliet. Ni vet säkert hur det kan låta på arbetsplatsen eller i skolan:
- Det är inte bättre fotboll för att ni lirar snyggt, det är målen som räknas och var det inte så att vi vann matchen med 1-0?!
- Jaja, men fotboll går ut på att göra fler mål än motståndaren och 1994, då tog vi faktiskt stora silvret och var hur bra som helst. Faktum är att det inte är år 1994.
Det i dubbel bemärkelse stora året för fotbollssupportrar från Örebro ligger tio år tillbaka i tiden och sedan dess har vi inte direkt rosat marknaden med varken skönlir eller effekt. Det faktum att vi konstant blir anklagade för att lira trist och vara fotbollsmördare tar jag dock med lugn utåt, det gör oss kanske till och med lite starkare som grupp. Internt så borde det diskuteras huruvida Sportklubben skall lira både attraktivt och effektivt i framtiden och vilka målsättningar föreningen har. Varumärket ÖSK står inte pall hur länge som helst. Inte ens i Örebro. Trots detta ämnes ständiga aktualitet så rubbar det inte mitt supporterskap. Snarare tvärtom.
Diskussionen om den trista och tysta publiken i Örebro har pågått minst lika länge som ovanstående diskussion. Tröga gubbar och tysta barn i en röra där man knappt vågat skrika ut sin glädje vid ett hattrick, än mindre göra något så dumt som att ställa sig upp under ett anfall eller ha matchtröja på. Uppfattningen ute i landet om ÖSK-supportrar är nog mest en stilla undran om det fanns några, i alla fall fram till dess att ett gäng sköna Kubaner klev fram och tog taktpinnen. Nu vet i alla fall vi som frekventerar Vallen att det går att spisa sköna sambatoner och fyndiga ramsor på en decibellnivå som ökar för varje match.
Spelarna visar också sin tydliga uppskattning för Sveriges långt ifrån största eller mest rutinerade men med säkerhet en av de fyndigaste klackarna. Vem vet om vi inte snart är 500 i bortaklacken mot exempelvis DIF eller Hammarby? Den som lever får se och andra supportrars argument kring bristen på supportrar i Örebro blir likt Magnums skivor lite blekare för varje gång. Jag blev ÖSK-supporter när det knappt gick att bli det. Nu är det i jämförelse en dans på rosor.
Ekonomin i föreningen har varit ett sorgebarn under lång tid. Utökat arbete med sponsorer, sålda rättigheter till träningsytor och tilltänkta VIP-loger lyckas i mina ögon endast bristfälligt avleda uppmärksamheten från den dystra sanningen. Ekonomin går uppenbarligen inte ihop. Kostnader upplevs som orättvisa eller slumpartade och vikande intäkter som oförutsedda. Visst kan man ha överseende med en vågad värvning eller en dyr tränare någon gång ibland. Det är ju saker som kommer en supporter tillgodo men det är ju inte det som det handlar om.
Föreningen måste väl kunna göra en någotsånär rimlig kalkyl och sedan rätta mun efter matsäcken? Gör inte de flesta andra verksamheter det? Om inte så finns man inte kvar speciellt länge. Vi är ingen rik förening och det behövs inte. Däremot så kan man som medlem och supporter kräva att saker sköts på ett rimligt och bra sätt där realismen får prägla verksamheten. Detta är sorgligt men hindrar en inte från att skänka pengar, betala abonnemang, vara medlem eller köpa halsduk. Man är ju van.
Tänk den dag som Sport går med vinst, spelar fotboll som är kul, värvar och fostrar färgstarka spelare och samtidigt vinner matcher med en stor publik som aktivt stöttar och följer sitt lag... Vad skall man sura över då?
