Krönika: Bäst i Skåne

SM-guld är givetvis drömmen. Bäst i Skåne känns bra det också.

Sedan 1999 har man föreställt sig ytterligare en fest på stans gator och torg, ett nytt SM-guld, ett nytt Champions League-äventyr. Vi lägger det scenariot åt sidan för en stund. För på vägen dit finns en annan viktig seger att bärga. Slaget om Skåne.

2000-talet började bra men sedan 6-2-förlusten mot Landskrona BoIS i premiären 2002 har det gått utför. Resultaten uteblev, ekonomin var körd i botten och drömmarna om guld och gröna skogar förblev en dröm. Men så en kylslagen novemberkväll 2006 vände den elaka trenden. HIF tog en titel och det andades en större optimism inom hela kommunen och dess invånare. HIF hade vunnit något. Och visst känns det som att det kan komma mer nu? Cupguldet kom lägligt, lite i en framgångsperiod där HIF gjort en av tidernas (?) starkaste höstar med en viss Henrik Larsson som förstärkning. Med honom och allsvenskans snabbaste spelare, Luton Shelton, i anfallet blev höstsäsongen mer en tävling mellan övriga lag om vem som släppte in minst antal mål mot detta anfallspar som fått en annan superduo, MFF:s Junior/Jonatan Johansson, att hamna lite i skymundan.

Ny anfallaskollega för Henke - tid är dyrbar men också ett måste

Det är minst sagt ingen rolig situation för nytillskottet Razak Omotoyossi. Att axla Luton Sheltons mantel tillhör knappast någon av de enklare uppgifterna för en fotbollsspelare. Givetvis är det för tidigt att utropa årets flopp och årets topp efter att man bara inlett den fjärde omgången. På samma sätt är det på tok för tidigt att ge upp hoppet om att Omotoyossi ska kunna bilda ett giftigt anfallspar tillsammans med Henke. Hela laget behöver tid, framförallt Razak och Henke. För visst är det så att HIF nosar på medaljerna om Henke och Razak får i gång ett bra samarbete? Beniniern är kanske inte lika snabb som Jamaicanen Shelton, men fysiskt sätt är Razak Hulk Hogan och Luton Shelton Peter Crouch. Razaks fysik och genomslagskraft kommer bli till besvär för många försvar i fortsättningen. Om, än en gång, tålamod och tid är ingredienser som finns med i arbetet att få Razak Omotoyossi till en allsvensk anfallare av klass. För att sticka ut hakan säger jag att Razak gör matchens enda mål mot Elfsborg på tisdag efter en drömpassning från "Henke".

Närmaste tre matcherna kommer visa försvarets klass

HIF har ett tufft program framöver. Efter Elfsborg bär det än en gång av till den kungliga huvudstaden och Råsunda för match mot AIK som i går blev totalt förnedrade av Malmö FF på Malmö Stadion. Skåningarna vann till slut med enkla 4-0, en match som jag själv såg. Därefter kommer just Malmö FF till Olympia för årets match (?). Vi får hålla tummarna för att MFF:s form fortsätter att svaja som den gjort inledningsvis. 1-2-förlust mot TFF för att sedan köra över AIK. Får man i gång ett liknande spel som man presterade igår, ja, då är det nog inte många lag som kommer kunna snuva MFF på poäng. Det är alltså tre mycket svåra matcher för HIF som står på schemat. Och det är faktiskt inte Razak Omotoyossi som ställs på prov mest av alla. Det är faktiskt försvaret. Det försvar som inlett darrigt och som inte varit samspelt utav huvudtaget sett till den senaste allsvenska matchen. Det är nu när de extra tuffa matcherna kommer som HIF:s försvar får se hur bra det egentligen är. Man ställs på tisdag mot en hyperfarlig James Keene, därefter är det Miran Burgic och Wilton Figuiredo som ska försöka sätta käppar i HIF-hjulet. Sen är det dags för derbyt med stort D. Malmö FF mot HIF, lillebror mot storebror, rivaler emellan, och även här ett prov för HIF-försvaret. Jonatan Johansson och Junior mot Miranda, Björck, Beloufa och Wahlstedt. Vem vinner kampen? Svaret får vi den 15 maj.

Kampen om Skåne viktig lokalt

Som sagt är det många som hoppas på SM-guld på 100-årskalaset. Precis som Stuart Baxter vill jag tona ner de förhoppningarna en smula och försöka se på en annan kamp som är lika skön att vinna. Slaget om Skåne. Den 15 maj är det dags för första akten av två. Att försöka tippa på hur det ska sluta känns bara som slöseri med tid då båda lagen hittills varit fågel och fisk. 2000-talet har med Skånska ögon sett gått i himmelsblå färger. Man har ett SM-guld och man har kommit före HIF i tabellen de flesta säsongerna. I fjol visade HIF att det är slut på tramset. I år ska man visa att fjolåret inte var en tillfällighet. När HIF och MFF var borta från guldet i fjol var det den enda allsvenska kampen kvar för åtminstone några av oss. Snacket om Royal League kändes lika viktigt som Beckhams nya frisyr känns i dag. Det är detta vi har att snacka om när båda våra lag inte är med i den absoluta toppen, ja, det är detta det snackas om ändå. Skånes verkliga stolthet. Åtminstone är det viktigt inom Skånes gränser, även om en del Stockholmare tycker det är löjligt då den bästa fotbollen enligt de spelas i huvudstaden.

Det är viktigt att ha den här hatkärleken till varandra. Det gör derbyna mycket mer spännande, mycket mer att kämpa för, mer än tre poäng och en skopa stolthet. De MFF:are jag känner har använt min, enligt de, kaxighet över HIF:s framgångar i fjol som tändvätska. När HIF förlorar terras det ordentligt, än mer när MFF vinner oavsett motstånd. Gissa vem som hade mobilen avstängd i går...

Örjan Briand2007-04-30 00:12:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen