Ned som en pannkaka - upp som en sol
Trelleborg var det klart bästa laget i första halvlek på Behrn Arena men man lyckades inte göra mål. I andra halvlek tog ÖSK över fullständigt och efter mål av Haginge och Larsen kunde man ta samtliga poäng i nykomlingsmötet.
Det är lika bra att säga det direkt. ÖSK:s första halvlek mot Trelleborg på Behrn Arena var verkligen klapprutten. Det fanns ingen vilja, det fanns ingen glädje, det var stillastående på de flesta håll och nästan samtliga av de kråkfötter jag förmått att plita ned i anteckningsblocket under de första fyrtiofem minuter avslutades med ett frågetecken.
Gästerna kanske inte hade något skott på mål eller de där hundraprocentiga målchanserna men man hade full koll på tillställningen, man bjöd på ett par fina kombinationer på mittfältet och det kändes inte så lite bittert att vi blev utspelade i vår egen borg av ett lag av Trelleborgs kaliber. Satt och funderade kring den oerhörda skillnaden på matchkvalitet mellan denna valborgstillställning och hemmapremiären mot Elfsborg. Inte kan det vara så att våra svartvita favoriter redan börjar känna att man hamnat i den jämngrå vardagslunken i allsvenskan. Kom också på mig själv med att tänka på - lätt skadad av gårdagens NHL-match på dumburken - att det vore skönt om någon spelare gjorde något för att försöka väcka lagkamraterna och få dem att inse att detta inte accepterades. I NHL kan någon spelare ta ett helvetesbyte och tackla allt som rör sig, man kan provocera fram ett slagsmål (nej, jag vill inte se slagsmål på Behrnabeu) eller så kan coachen ta en time-out för att signalera att det som pågår inte är acceptabelt.
Jag hade tyckt det vore så välkommet om Larsen, Westman eller Riddez skällde ut sina medspelare. Om Henriksson, Haginge eller Wikström gjorde något för att mana på sina lagkamrater. Om Patrick Walker levde rövare på sidlinjen. Om Samuelsson eller Rodevåg tog en tuff - inte ful - tackling för att "tända till" det svartvita gardet som tycktes bli lojare ju längre halvleken led. Men inte. Det var ett gäng tysta, stillastående gamnackar som sprang - nej fanns - på konsgräset första halvlek och man tyckte chockade över att TFF bjöd upp till spel. Det stod klart ännu en gång att det saknas en verklig ledargestalt i Sportklubben anno 2007. Thomas, är du redo för comeback?
En stillbild har mer rörelse än vad ÖSK-offensiven (Nedim undantagen) hade under fösta halvlek tyvärr. Buropen när spelarna traskade ut för pausvila var förtjänta och högljudda.
Till andra halvlek blev det en helt annan fart på ÖSK och redan efter fyrtio sekunder hade man skapat mer än man gjort under de första fyrtiofem. Främst skall Larsen och Näfver tillskrivas förvandligen då man tog löpningar, man gjorde sig spelbara och ville ha boll och man även närkamper högt upp på planen då man stressade TFF hela tiden. Det blev ett par distansskott - dåligt kalibrerat sikte dock - och några andra halvchanser men duktige Fredrik Persson höll så gott som ensam ÖSK stången. Både publiken och laget andandes morgonluft och det fantastiska målet i den sextiosjätte minuten var inte alls oväntat. Patrik Haginge bröt en passning på egen planhalva, dribblade sig förbi TFF-mittfältetet, sökte passningsalternativ, höll i bollen, avancerade och sköt.
Spontant kändes det som ett felaktigt val då passningsalternativ fanns men vår mittbacksgeneral hade - till skillnad från mittfältare och anfallare - finjusterat siktet till perfektion. Skottet från långt håll gick in perfekt intill Fredrik Perssons högra stolpe och ett förlösande målvrål från drygt sextusen strupar ekade över Örebros östra och centrala delar. Förmodligen har vi redan fått bevittna årets mål på Behrn Arena och maken till soloprestation var det länge sedan jag skådade (live).
Efter Haginges målskott handlade det ännu mer om ÖSK. Precis som vi spekulerade om på pressläktaren hade inte TFF kunnande nog att vara spelförande och man är inte helt enkelt tillräckligt bra i ett scenario där man tvingas jaga ett mål. Man skapade ett par hörnor men faktum är att Sveriges sydligaste elitfotbollslag inte hade ett enda avslut mot mål under hela matchen. Sålunda fick inte allsvenskans bäste målvakt chansen att förbättra sin räddningsprocent denna match. På stopptid sprintade sig Johan Pettersson till ett friläge men blev nedriven och fick straff. Ett felaktigt beslut då förseelsen skedde utanför straffrområdet. Dagens domare Sven-Martin Åkesson var dock obeveklig och pekade på straffpunkten. Lars Larsen var säkerheten själv och väntade ut Persson innan hann placerade in lädret i det hörn dit TFF-målvakten inte slängt sig. Iskallt och det sista av vikt som hände i matchen.
Säsongens första trepoängare bärgad och ÖSK är fortfarande obesegrade. Segern känns rättvis trots den svaga första halvleken då man tog över så markant efter paus och skapade chanser i parti och minut. Härnäst väntar IFK Göteborg hemma på måndag och känner jag mitt ÖSK rätt kommer laget göra en betydligt bättre helhetsinsats då. Laget gillar inte att spela under favorittryck, något man inte kommer att behöva göra mot Blåvitt även om vi skulle ligga före Ullevi-löparna i tabellen för tillfället.
Spelarkritik:
Peter Westman är felfri men hade samtidigt inte något att göra i stort sett. Några hörnor att boxa undan och några bakåtpassar att hantera var allt vår ångermanländske keeper hade att stå i. Backlinjen är stabil med extra plus för årsdebuterande hackkyckligen Fredrik Samuelsson och målskytten Patrik Haginge. Vid närmare eftertanke får även Joel Riddez och Magnus Wikström med beröm godkänt. Backfyran var mycket solid helt enkelt. På mittfältet handlade det mycket om Lars Larsen som var den största anledningen till den formidabla andra halvleken. Dansken hittade helt rätt ytor och fick mycket boll och det är alltid en lyckad kombination för ÖSK. Kul också att notera att Kristoffer Näfver kom igång ordentligt och att han orkade hela matchen. Nedim Halilovic är återigen mycket bra och tycks ha en magnet vid fötterna då han alltid får med sig bollen även om han redan tycks ha tappat den. Stefan Rodevåg gjorde ett hästjobb för laget men jag efterlyser lite mer egoism och att han vågar ta mer avslut.
Spelarpoäng:*
3p Patrik Haginge (8)
2p Lars Larsen (2)
1p Fredrik Samuelsson (1)
Utvalda av Johannes Avenbrand.
Matchfakta: ÖSK-Trelleborg 2-0 (0-0)
1-0 (66) Patrik Haginge
2-0 (91) Lars Larsen (straff)
Varning ÖSK: Magnus Wikström
Varningar Trelleborg: Thommie Persson, Micheal Mensah
Domare: Sven-Martin Åkesson, Kode
Publik: 6605
ÖSK (4-4-2): Peter Westman - Fredrik Samuelsson, Patrik Haginge, Magnus Wikström, Joel Riddez (K) - Sebastian Henriksson, Fredrik Nordback, Lars Larsen, Kristoffer Näfver - Nedim Halilovic, Stefan Rodevåg (Johan Pettersson, 86)
*Siffran inom parantes anger totalt antal poäng denna säsong.
