Krönika: Ett haltande lagbygge med potential
Allt är som det ska vara i den del av världen som är Nordvästskånsk. HIF har en krass säsongsupptakt. HD:s sportkrönikör Marjan Svab inriktar sig på att Stuart Baxter och Henrik Larsson, eftersom de är så mycket större än klubben, inte trivs i densamma. De borde istället tillhöra en klubb i Premier League mot att harva i den soppa som heter allsvenskan.
Det är inte lätt att vara HIF:are idag, men än har inte alla broar bränts trots att det nu pratas om att McDonald Mariga är på väg till Ajax. HIF har ett stort sparkapital i spelare som Marcus Nilsson, Andreas Landgren, Imad Khalili och Mathias Unkuri. Man måste dock skapa en bra plattform för att få dessa spelare att utvecklas. Det går heller inte att kräva topprestationer direkt.
- Det var en tuff match. Marcus Nilsson visade orutin i uppspelsfasen men man kan inte klandra honom för detta, sa Stuart Baxter.
Huvudpersonen själv verkade lugn och saklig då han konstaterade att han hade vissa problem i passningsspelet med tanke på det ovana tempot samt att Elfsborg tog över initiativet i andra halvlek.
- Jag blandar och ger. Sen slår jag någon idiotpassning, konstaterade Marcus.
Hans kommentarer tyder på en god självdistans. Till sommaren anländer två afrikaner ytterligare. Med tanke på Cotonou-avtalets vara eller icke vara och HIF ungdomarnas framtid känns Bosse Nilssons Afrikaprojekt fortfarande något chansartat. Särskilt som vi redan vet de kommunikationssvårigheter som uppstått i laget redan i inledningen. Frågan är hur mycket lärdom HIF dragit av de sociala och språkliga problem som en ensam Thando Mngomeni hade då han kom till HIF i februari 2004.
Före matchen pratade Hans Eklund om att HIF skulle ”hålla i taktpinnen” och ta tillvara sina chanser. Baxter pratade om att inte släppa in mål i kritiska faser. Vi vet hur det slutade, Elfsborg prickade av de tre punkterna på listan och genomförde sin plan därefter. Magnus Haglund tyckte att man hade bra koll på första halvlek men att man var lite ”för låga” i andra halvlek. Elfsborgs försvar var dock också, precis som Magnus antydde, oerhört stabilt och därför var det bra av HIF att skapa de chanser man gjorde under framförallt andra halvlek.
HIF måste ha någon som gör ”enkla mål” på alla målchanser man skapar och jag tänker osökt på Olivier Karakezi, HIF:s bästa målskytt förra året. Både Baxter och Eklund intygade efter matchen att han verkligen är i bra form men att det var EU-kvoten som ställde till det. De menade att Razak Omotoyossi var en duktigare djupledslöpare samt att han skulle passa bättre med Babis Stefanidis.
Jag har ännu inte sett storheten i Razak. I löpningar man mot man är han ofta stark och har tendenser att komma runt på kanten men fortfarande ser teknik, bollbehandling och passningsspel inte bra ut. Han har även tyvärr egenskaper som kan tolkas som själviska. Baxter ångrade säkerligen i efterhand valet av forward i matchen. Enligt min mening är det är fortfarande besynnerligt att Razak värderas som en objektivt bättre forward än Olivier, oavsett spelartyp eller spelsystem. Eller för att något naivt citera den franske 1600-tals författaren François de La Rochefoucauld; ”Man skall inte bedöma människor efter deras egenskaper utan efter hur de använder dem”.
Framförallt behöver laget lugn, stöd och självförtroende. Inte en missnöjd Olivier Karakezi eller Marjan Svab på läktaren.
