Krönika: Iakttagelser från Sektion E, del 3
Fredrik Nordback är en riktig tävlingsmänniska som formligen hatar att förlora. Någon sådan person fanns inte på planen idag. I varje fall inte någon som hatar att förlora. Det närmaste vi kom en sådan person är väl Joel Riddez och Lars Larsen, men den där kämpaglöden som finns hos Fredrik Nordback hade inte herrarna Riddez och Larsen idag.
Så var första förlusten ett faktum. Att den skulle komma förr eller senare var väntat och det var mer frågan när och inte om den skulle komma. Att det sedan skedde på hemmaplan gjorde ju inte saken bättre. Förluster bör om möjligt endast inträffa på bortaplan. Att sen ÖSK blev totalt utspelade i andra halvlek var nog mer en vad en del supportrar tålde då det började troppa av folk i samband med 0 – 3 målet. Fast ÖSK var ju näst sist laget ut att hålla förlustnollan intakt till femte omgången.
Matchen började ungefär som Trelleborgsmatchen, det vill säga nervöst och trevanden och det blev inte bättre, tvärtom. För till skillnad mot Trelleborg lyckades IFK Göteborg göra mål och gick till halvtidspaus som ledare. Fast denna gång hördes inga burop från publiken. Lite synd det kanske för ÖSK kom inte alls ut taggade utan det var istället blåvitt som hade taggat till ordentligt.
Knappt hade domare Stefan Johannesson hunnit sätta pipan till munnen och blåsa igång matchen förens bollen rasslade in i nätmaskorna bakom ÖSK:s Peter Westman. Försvaret stod inte riktigt att känna igen idag. ÖSK: s försvar som legat till grund för dom fyra första förlustfria matcherna och som sett till att ÖSK släppt in 0,5 mål per match, det försvaret haltade kraftigt idag. Värst var det nog för nyförvärvet och hemvändaren Magnus Wikström som rörde sig i någon slags slowmotion kändes det som.
Det enda som fungerade hyfsat var Joel Riddez som höll skapligt rent på sin kant även om han tvingades att ta till utsparkningar över långsidan och kortlinjen med till hörande farliga inkast och hörnor som följd.
Fredrik Nordback hade lämnat ett sent återbud p.g.a. skada och det märktes att den duktige defensive mittfältaren inte var på plan. Nu ska vi inte på något sätt försöka bortförklara IFK: s vinst, det är bara att lyfta på hatten och buga. Men ÖSK var helt utan udd idag. I dagens matchprogram fanns det med en intervju med Fredrik där han på ett snyggt sätt sammanfattar vad det är som gör honom till den viktiga spelare han är.
Fredrik Nordback är en riktig tävlingsmänniska som formligen hatar att förlora. Någon sådan person fanns inte på planen idag. I varje fall inte någon som hatar att förlora. Det närmaste vi kom en sådan person är väl Joel Riddez och Lars Larsen, men den där kämpaglöden som finns hos Fredrik Nordback hade inte herrarna Riddez och Larsen idag.
Istället var det IFK Göteborg som fortsatte att mala ner ÖSK: s defensiv. 0 – 4 målet som IFK Göteborgs Andres Vasques gjorde ska tydligen vara en aspirant på årets mål har jag hört. Jag var på plats men såg inte målet. ÖSK: s spel var nämligen så under isen ett tag att jag inte orkade titta när dom blåvita killarna - för dagen i röd dress – anföll. Och då går man miste om att få se årets mål (?) live. Vet inte om jag sörjer allt för mycket över det om jag ska vara ärlig.
Finns det något vi kan skylla på då? Det var inte så där jättebehagligt i luften, men det tror jag mer att vi i publiken upplevde som besvärande än spelarna på planen. Visserligen blåste det lite grann också men det var ju lika för alla så det funkar inte heller. Domaren då, han är ju alltid på motståndarens sida och tar fel domslut hela tiden. Nej, inte idag inte, domaren kan vi absolut inte skylla på. Linjemännen förtjänar dock en liten skopa ovett då de fortfarande envisas med att inte hinna med i svängarna och ligga i linje med bollen. Åberopar ånyo skärpning på den punkten.
Men det var inte på något sätt avgörande för matchen utan mer upprinnelse till viss irritation från publiken. Som jag ser det återstår det bara en sak. Bollen var rund! Där har vi det, skönt då kan man sova ikväll.
Skämt åsido, det finns absolut inga bortförklaringar. Örebro SK gjorde en riktigt plattmatch och jag hoppas verkligen att samtliga spelare som var på planen gör en ordentlig självrannsakan över vad som gick fel. Det är en sak att förlora men det är en helt annan sak att förlora stort och framför allt att förlora på det loja sätt man gjorde. Det var först när det var en 12 – 13 minuter kvar av matchen som ÖSK började försöka anfalla, försökte fylla på med folk och framför allt. Försökte hjälpa varandra! Men, sent ska syndaren vakna som det så fint heter.
ÖSK fick till några halvfarliga chanser men det verkade som om det här inte var Örebros dag helt enkelt, nollan hölls intakt för Bengt Andersson och IFK Göteborg upp till serieledning. Grattis så länge det nu varar. Det är ju några matcher kvar att spela.
Fanns det några ljusglimtar då? Ja, den största var onekligen publiksiffran. För där har det verkligen hänt saker. 9 555 personer idag vilket ger ÖSK ett publiksnitt så här långt på 9 117 personer. Än så länge verkar det fortfarande råda fotbollsfeber i Örebro, men för att det ska hålla i sig krävs att ÖSK tar tag i situationen och vänder den fortast möjligt.
En annan kul sak var att vi fick se en spelare göra årsdebut idag. Nämligen Nordin Gerzic som möttes av stående ovationer när han sprang in på plan. Debuten gav mersmak tyckte jag men det är nog i otacksammaste laget att bli inbytt i en sån här match där merparten av spelarna redan befann sig i omklädningsrummet mentalt. Nordin försökte och gjorde det bra men var stundtals lite ensam på topp utan någon att passa till och så var brytningen från Göteborg ett faktum.
Ian Jeffs fick göra allsvensk debut på hemmaplan så att säga och det var också kul att se honom på plan igen. Jag fick en liten flashback från barndomen när jag såg Ian värma upp idag. När man var liten grabb brukade jag titta på tipsextra lördagseftermiddagarna. Inte för att man förstod så mycket om fotboll på den tiden men att se sändningarna från England och se och höra den där mysiga stämningen som råder på plan den var underbar. Och när man sedan som vuxen på plats ser en engelsman stå och värma upp då kommer den där känslan tillbaks till en.
Och med den stigande publiksiffran och det faktum att vi numera har två klackar på Behrn arena så tycker nog jag att stämningen har blivit bra mycket bättre även om vi har en bra bit kvar till den som råder i Premiere Leage. Fast idag på slutet av matchen då var stämningen inte alls så trevlig som man hade hoppats på. Men det är bara att ta nya tag och komma igen.
Och då förhoppningsvis med en taggad Fredrik Nordback på det inre av mittfältet, som kanske kan dela med sej lite grann av sin kämpaglöd. För ibland behövs det några spelare som det gör riktigt ont att möta, som ger allt i närkamper och dueller, som spelar tufft hårt och på gränsen till gult kort. Och så behövs det spelare som jobbar för laget som tar löpningar, gör sej spelbar och håller upp farten. Allt det där saknades idag.
Och sen snälla söta rara ÖSK, sluta upp med det där tjongandet. Bollen ska spelas efter backen och inte skickas iväg på måfå. Sånt håller man på med inom Korpfotbollen inte i Allsvenskan. När ÖSK lyckas spela boll efter backen och framför allt lyckas få fram passningen till rätt spelare som befinner sej på rätt plats. Då är det en riktig njutning att se Örebro SK spela fotboll. Sånt fick vi uppleva i ett antal matcher förra året. Visserligen hette serien Superettan och motståndarna hette Väsby United och Jönköping Södra men ändå. Det var så grymt kul att se bollen åka som på ett snöre genom plan, se spelare som spelade vägg med varandra. Sånt längtar jag efter att få se igen.
Inte en massa krampaktigt spel, spelare som får bollen och blir alldeles skärrade för att dom inte hittar någon att passa, spelare som snubblar eller trampar på bollen. Sånt förekom i alldeles för stor mängd idag.
Men som en liten avslutning på det här eländet, förlusten idag var i varje fall inte den största i årets Allsvenska. Vi är i gott sällskap av AIK och Brommapojkarna. Låt oss nu hoppas att årets plattmatch är avklarad och att vi kan lyfta blicken framåt istället mot nästa match. Som för övrigt spelas nu på söndag. Söderstadion är adressen och motståndarna heter Hammarby IF. Kubanerna ordnar bussresa dit. Undertecknad är redan anmäld till den resan, hoppas att jag får sällskap av fler på bussen. För det är grymt kul att åka ihop ett stort gäng för att sedan heja och sjunga för full hals på svartvitt.
Till sist, en liten fundering riktad till Niclas Alexandersson och co i Göteborg när jag säger som Johan Ejeborg lär ha sagt i tv ”And how are you going to fire this tonight?”
Vi ses på Söderstadion på söndag!
