ÖIS värmde i kylan
Egentligen handlade det bara om en vanlig träning, en kylslagen dag sent i mars. Men eftersom Örgrytes färskaste tillskott från Brasilien skulle vara med för första gången fick den en speciell inramning.
Undertecknad var där först av alla, klockan tio. Vad jag möttes av när jag körde in på parkeringsplatsen var ett fält fullt av tomma fotbollsplaner och inte en människa inom synhåll. Luften var kall och dimman låg som ett lock över området. Efter fem minuter rullade den första bilen in. Fylld av Häckenspelare... Bil på bil med svartgula lirare anlände och medan jag inväntade de första öisarna påbörjade laget sin träning på en av planerna. Några minuter senare kom nästa karavan av bilar in på parkeringen. "Härligt", tänkte jag. "Nu kommer de." Men icke. Nästa gäng som kom var våra blåvita rivaler med Ijeh och Mild i spetsen.
Klockan halv elva rullade så äntligen den första rödblå bilen in. I den satt Johannesson, Prytz, Last och Lohm och alla såg ut att vara på gott humör. Några bilar till parkerade och truppen blev mer och mer fulltalig. Men fortfarande inga brassar. Tanken slog mig några gånger att de kanske inte skulle komma. Med tanke på att de landade sent kvällen innan och förmodligen var dåligt utvilade kanske de skulle vänta med sin debut. Lyckligtvis hade jag fel. Tio minuter efter att den första bilen anlänt kom så Ailton och Robério tillsammans med tolk Paulinho och Jukka. De såg bra vilsna ut när de steg ur bilen och jag skulle gärna vilja veta vad de tänkte när de kände kylan och såg den gula gräsmattan. Med allas blickar på sig gick de ned på planen och tog var sin boll. Direkt visade de prov på en mycket fin teknik genom att behandla bollen på det sätt man förväntar sig att brasilianska spelare skall göra. Med andra ord trixades det med alla kroppens delar och jag kunde inte annat än imponeras.
Att brassarnas ankomst var en stor nyhet visade den förhållandevis stora mediabevakningen. GP och GT var där, liksom Västnytt och även andra journalister.
Uppvärmning
För att komma igång och få upp värmen började hela laget, förutom målvakterna, att jogga med varsin boll. Burväktarna tog huvudtränare Jukka själv hand om vid ett av målen. Övriga lirare fick lyssna till Sörens och Jespers röster.
Målvaktsuppvärmningen började med att Jukka sköt skott efter marken som killarna skulle slänga sig och ta. Något som Axel Wibrån inte "kände för" vid ett tillfälle utan i stället sträckte ut benet likt en hockeymålvakt. "Axel, släng dig!" ropade Jukka med ett leende vilket fick Last, Naurin och vi andra runt målet att skratta gott. Efter markskotten var det högre skott och riktigt höga bollar att plocka ned som gällde. "Vilken målvaktscoach vi fått! Nya grejer detta", utbrast Naurin, vilket bara kunde tolkas som att Jukkas målvaktsövningar skilde sig från de som killarna var vana vid.
Övningarna
Efter uppvärmningen delades lagen upp i två grupper för varsin övning.
Övning 1
Två grupper med fyra i varje tog ett mål i besittning. Den ena gruppen bestod av Valter, Dahlin, Marek och Prytz som försvarare. Den andra bestod av Johann Gudmundsson, Tryggvi, Mentor och Hemberg som anfallare. Övningen startade med att Jukka spelade ut bollen på vänsterkanten till Johann som utmanade högerbacken Marek, antingen för att finta honom och gå på avslut eller för att komma runt och slå inlägg. Nästa gång rullades bollen ut till Mentor som utmanade Prytz. Efter det var det de centrala anfallarna Tryggvi och Hembergs tur att få bollen och var för sig utmana sin mittback. Sedan började det om igen på vänsterkanten. Reflektioner från denna övning var framför allt att Mentors teknik verkligen är imponerande och att han vid några tillfällen lurade Prytzan ordentligt. Dessutom slogs jag av Tryggvis härliga inställning. Jag vill gärna jämföra honom med Jonas Esbjörs i Frölunda Indians. Rivig, aggressiv, tuff och så där härligt elak när det behövs. Blir säkerligen en stor tillgång för laget.
Övning 2
Ur spelarens perspektiv låg det först ett antal mycket låga häckar framför honom som han skulle springa med snabba steg över. Dessa följdes av tre koner som han skulle springa slalom runt. Efter konerna fanns en boll som han tog med sig, slog ett pass till Sören, fick tillbaka och avslutade direkt på mål. Denna övning byggdes sedan på med att avslutet skulle ske på volley. Här fick jag och alla andra åskådare chans att få en första blick av vad brassarna kunde prestera. Ailton var först ut av de båda och det första han gjorde var att få kalasträff på Sörens väggpass och bollen for som en projektil rakt upp i Lasts högra kryss. "Honom skall vi ha!" utbrast Johannesson i förtjusning över vad han såg. Nu ska vi nog inte dra för stora växlar över den brasilianska anfallarens första avslut på svensk mark för senare under övningen sköt han skott som for långt upp på parkeringen. Men mitt intryck så långt av både Ailton och Robério var att de var duktiga bollbehandlare och spelade bra med båda fötterna, vilket man inte kan anklaga svenska spelare för att vara bra på. Markus Johannesson hann även med att, genom tolk Paulinho, tala om för killarna att de skulle vänta med att skjuta tills målvakten var beredd. Visserligen var övningen lika mycket till för målvakterna som för utespelarna men om de under säsongen fortsätter skjuta när motståndarnas målvakt inte är beredd så är det helt OK för mig...
Övning 1 och 2 fortsatte sedan med nya grupper. Nästa fyra-grupper var Johannesson, Paulinho och de nya brassarna i ena och Lohm, Karlefjärd, Atli och Gustafsson i den andra. Under övning 1 träffade Paulinho Last med ett hårt skott på vänsterhanden och han grinade illa en stund efteråt. Men det var inte värre än att han kunde fortsätta.
Tvåmål
Efter dessa övningar avslutades träningen med tvåmålsspel på liten plan där man kunde se att högt tempo, snabbt passningsspel och många avslut var målet. Killarna delades in i tre lag.
Lag Gul: Karlefjärd, Prytz, Gustafsson, Atli och Marek
Lag Grön: Lohm, Paulinho, Ailton, Robério, Valter och Johannesson
Utan västar: Mentor, Hemberg, Dahlin, Tryggvi, Johann G
Boyd deltog inte i tvåmålspelet utan körde löpning och bollövningar vid sidan om.
Fem i varje lag och matcherna höll på i ca fem minuter. Jag tror att ledartrojkan var nöjda med vad de fick se. Killarna spelade snabbt och behandlade bollen väl. Tempot var också bra och målvakterna sattes på prov gång på gång. Återigen imponerades jag av Tryggvis inställning. Han är temperamentsfull och visar känslor och började till och med smågräla med sin namne Johann efter en av matcherna. Dock pratade de isländska med varandra så vad de sa kan jag tyvärr inte rapportera om.
Marcus Dahlin gjorde det snyggaste målet under matchspelet men efter stort jubel från sina lagkamrater fick han även pikar för att han inte gjorde någon målgest. Han höll stenansiktet hela vägen tillbaka till ...
[fortsättning i del 2]
