Tankar under det Allsvenska uppehållet.
Nu när det är lite stiltje i Allsvenskan tänkte jag samla några av mina tankar i skrift.
Det är uppehåll i Allsvenskan, och det känns lite trist. Landslaget i all ära, jag föredrar Allsvenskan framför VM-kval. Det känns som ett evigt väntande på matchen mot AIK, en match som jag för övrigt är helt säker på att HIF inte kommer att förlora. Dagarna går långsamt. Visst är det en tröst att man kan se lite landslagsfotboll men det är på något sätt inte tillräckligt. Jag vill till Olympia.
När HIF tar emot AIK i nästa omgång av serien så är det två lag som är i behov av tre poäng. Visserligen vann bägge lagen sina senaste matcher, men det känns ändå som om det finns mycket att bevisa. Nu är det alltid vanskligt att uttala sig om andra lag än "sitt eget", men nog tror jag att AIK hittills haft större problem spelmässigt än vad HIF haft. De senaste matcherna har det dock, för bägge lagen, sett ut att ljusna lite (okay, vi glömmer Norrköpingsmatchen för HIFs del) och jag tror att toppformen börjar närma sig. För både HIF och AIK alltså. Ändå är jag säker på att HIF tar minst en poäng. Det är dags att bryta de senaste årens trista tradition med förlust mot de svartklädda från Solna.
Åter till landslaget. Det ska faktiskt bli ganska intressant att se morgondagens match mot Moldavien. Mycket på grund av att landslaget i matchen mot Slovakien visade upp ett positivt spel. Många tyckte efter den matchen att Sverige var underbara och strålande. Inte jag. Jag tycker bara de gjorde precis vad som krävdes. Kul att man kan göra det på ett bra sätt, men strålande eller underbart var det inte. Imorgon blir det säkert vinst, nu när vi har Allbäck och Larsson på topp. Får vi hoppas på att Ljungberg snubblar i straffområdet så att vi får en tidig straff? Då gör vi det.
Annars är det mest dramatiska som hänt mig den senaste tiden att jag drömde att HIF vann över Djurgården med 8-3 på Olympia. Lars Bakkerud gjorde hattrick. Men det mystiska är att HIF redan mött Djurgården på Olympia. Månne det var AIK min dröm egentligen menade? I så fall får vi väl hoppas att Bakkerud spelar.
Förresten trodde jag att Öster skulle ligga ett par platser högre upp i Superettan efter sju omgångar.
Dessutom förstår jag inte hur Christoffer Andersson kunde bli uttagen i landslaget med tanke på den form han varit i den senaste tiden? Vi får väl se om han rent av får spela något?
