Krönika: Betraktelser från bortasektion del 2
Tuff kamp som sånär räckte ända fram

Krönika: Betraktelser från bortasektion del 2

Först och främst vill jag gratulera Hammarby till segern, den måste kännas extra skön. För enligt egen erfarenhet är det dom orättvisa segrarna som känns skönast.

Först och främst vill jag gratulera Hammarby till segern, den måste kännas extra skön. För enligt egen erfarenhet är det dom orättvisa segrarna som känns skönast. Jag tror nog inte att IFK Göteborgs fans njöt lika mycket då slutsignalen ljöd som Hammarbyarna gjorde ikväll. Själv minns man ju hur glädjen liksom började ebba ut innan slutsignalen ljöd då ÖSK sopade banan med Jönköpings Södra och Qviding förra året med 6 – 0 respektive 6 – 1. Någonting liknande måste nog IFK supportrarna ha upplevt i måndags.

För Hammarby IF: s supportrar började istället det roliga när slutsignalen ljöd och det något orättvisa resultatet 1 – 0 fastställdes. 1 ordenligt skott på mål och ett mål, det säger väl en hel del om matchen. Till mitt stöd har jag också tidningen Aftonbladet som delar min uppfattning om det orättvisa resultatet.

Matchen ikväll var mitt första besök på Söderstadion och jag måste säga att anläggningen var gemytlig och stämningen var oerhört mäktig. Men trots det var det några saker som var till det sämre. För det första hade en av Hammarbys supportrar gått in på bortasektion och ställs sej mitt bland ÖSK: s supportrar och sedan försökt starta ett bråk med några av Hammarbys supportrar som befanns sig på kortsidan genom att skrika glåpord. Allt detta i förhoppning om att få med sej några av ÖSK: s supportrar på en stormning så att Örebro skulle få skulden. Situationen löstes dock fint av ordningsvakterna som bryskt avvisade bråkmakaren från arenan.

Sen i den 63: e matchminuten går Hammarbys Emil Johansson för hårt in i en duell med ÖSK: s målvakt Peter Westman, så hårt att Johanssons knä träffar i huvudet på Westman som faller ned medvetslös och blir liggande så en kort stund. När Westman äntligen kommer på fötter igen är det på mycket vingliga ben och i det läget skanderas det för fulla halsar från vissa delar av Hammarbys klack ”stå upp som en riktig man”. Att skrika något sådant åt en spelare som tvingas lämna planen utburen på bår med en lättare hjärnskakning tycker jag är väldigt lågt. Lågare än Glocalnet till och med!

Till sist, i den 91: a matchminuten blir Hammarbys Heidar Geir Juliusson fri med den inhoppade ÖSK-målvakten Richard Richardsson och kan enkelt lobba in 1 – 0. Återigen är det då Hammarby-klacken på kortsidan som beter sig underligt. I ett kort ögonblick jublas det över målet men sedan vänder sej merparten av supportrarna och skriker åt ÖSK-klacken, hånskrattar, pekar finger och har sig. I det läget frågar jag mej, vad får man ut av att håna och förnedra andra istället för att lägga sin energi på att applådera och stötta sitt lag?

För mig handlar mitt fotbollsintresse om att stötta det lag jag håller på inte håna och göra mig lustig över andra människor. Människor jag inte känner, i många fall heller aldrig har träffat tidigare i mitt liv och framför allt människor som inte har gjort mig någonting ont alls. Men det är väl som någon lär ha sagt, skadeglädje är den enda sanna glädjen.Nog sagt om supportrar vars mentala mognad förmodligen har stannat av i utvecklingen ganska så rejält.

Fredrik Nordback och Patrik Antonnen fanns åter med i startelvan och det var ett helt annat ÖSK som startade dagens match. Spåren efter den förödande hemma-matchen mot IFK Göteborg var som bortblåsta. ÖSK startade piggt och oroade ständigt Hammarby-försvaret med sina attacker.

Brytningarna var åter sådär fina som dom var i Elfsborgsmatchen och det kändes som om ÖSK skulle kunna kriga sig till ett oavgjort resultat minst. Det fina samarbetet mellan Joel Riddez och Kristoffer Näfver verkar vara på gång igen. Att vi ska förvänta oss samma underverk på vänsterkanten som vi fick se förra året i Superettan är nog inte realistiskt då motståndet håller en mycket högre klass. Men ändå så verkar det som om kantspelet kan bli ett fint vapen för ÖSK.

Defensiven fungerade mycket bra idag. Ett fint exempel på det är anfallaren Stefan Rodevåg. Dom flesta anfallare brukar ju bli uppmärksammade för sitt offensiva spel men Stefan deltog mycket fint i defensiven idag och gjorde det på ett strålande sätt. Framåt var det lite sämre och vi väntar fortfarande med spänning på det första Rodevågska allsvenska målet. Stefans försäsong var ju lite tung med skador så vi kanske ska ge honom ett par matcher till innan vi kan säga om han är en bra eller dålig värvning. Personligen tycker jag att det börjar se bättre ut i varje fall.

Nedim Halilovic försökte lite mer framåt än sin anfallskollega och oroade ständigt Hammarbys backlinje och målvakt. Framför allt tvingade Halilovic till diverse stressade passningar och utsparkar. Något som i varje fall undertecknad uppskattar väldigt, att stressa motståndaren brukar för eller senare ge resultat och det är bara fortsätta och inte ge upp, förr eller senare kommer utdelningen.

Centralt på mittfältet slet och rev herrarna Nordback och Larsen. Fredrik Nordback hatar ju som bekant att förlora och det var mycket mer kämpaglöd i hela Örebro idag något som vi säkert kan tacka Fredrik för. Många fina brytningar på mittfältet, lite sämre med passningsspelet, något jag har efterlyst i tidigare krönikor men det börjar bli bättre. Fast fortsätt träna på den biten ÖSK.

Högerkanten var väl den del som fungerade sämst idag och det var inte Patrik Antonnens fel. Antonnen som var tillbaks på sin rätta plats som högerback kändes nästan inte som om han varit frånvarande ett par matcher på den platsen, känns skönt att veta. Tyvärr hade inte Sebastian Henriksson en bra dag på jobbet idag, förlorade ett antal närkamper och nickdueller. Ibland kändes det nästan som om han gav upp på förhand och struntade i att hoppa upp och försöka nicka eller springa ikapp sin motståndare. Sånt håller inte riktigt i allsvenskan tycker jag. Tränare Patrick Walker hade tydligen en annan uppfattning då det inte kom något byte på Sebastian Henriksson, något som jag med flera i klacken hade förväntat oss.

Peter Westman tyckte jag inledde matchen på ett mycket stabilt sätt och vi får innerligt hoppas att hans skada inte är allt för allvarlig. I media står det att läsa om en lättare hjärnskakning och eventuell tandskada. När Aftonbladet ringer upp Peter Westman tvingas denne avbryta intervjun p.g.a. en blödande läpp vars blodflöde inte ville stoppas. Dessutom uppger Westman att han har minnesluckor från hela den här dagen något som inte låter som något trevligt.


Richard Richardsson fick då hastigt och lustigt göra sin allsvenska debut för Örebro SK och helt ouppvärmd hoppa in mellan stolparna, en inte allt för tacksam uppgift. Men sån är ju andremålvaktens roll. Fast det såg länge ut som om Richardsson skulle kunna ta vid där Westman slutade och hålla nollan. Men så i den 91: a matchminuten blir han ensam med Hammarbys Heidar Geir Juliusson. Richardsson tvekar, ska han gå ut och försöka bryta alternativt sparka undan bollen för Juliusson eller ska han backa och försöka skärma av skottvinkeln. Tvekan gör att islänningen kan lobba bollen in i mål och 1 – 0 är ett faktum. Ett ganska så orättvist faktum kändes det då och gör så fortfarande.

Till och med Hammarbys tränare Tony Gustafsson tycker att Bajen gör en riktigt dålig match och både i slutet av första halvlek och i den andra hörs det från Hammarbys mäktiga klack ”Kämpa Hammarby, kämpa” Den typen av ramsor brukar man ta till då laget ligger under eller spelar dåligt. Ändå var det ÖSK som fortsatte att trycka på och skapa chanser matchen igenom. Dessutom spelade ÖSK högt med sin backlinje.

Majoriteten av dom som sökt sig till Söderstadion hade nog förväntat sej det motsatta, att ÖSK skulle backa hem och spela lågt med hela truppen. Dessutom hade ju ÖSK nyligen blivit helt utspelade av IFK Göteborg som till och med fått till ett mål i Maradona-stil. Ett sånt lag skulle det väl inte vara några som helst problem att sätta några strutar på, nykomling som dom är.

Personligen hade jag nog hoppats att ÖSK skulle införliva tråkstämpeln som laget fortfarande dras med och på ren trots förstöra för Hammarbys publik, backa hem med laget och tjonga boll. Men istället blev det Hammarby som stod för tjongandet. Något som tyvärr gav utdelning till slut men sånt är livet, hårt men orättvist.

Hoppas bara att ÖSK orkar ladda om en gång till, för trots förlusten ikväll var det ett klart fall framåt som så när hade gett poäng i en svår bortamatch. ÖSK, ta med er den här matchen och andra halvlek mot Trelleborg och så tar alla spelare och lägger sej till med Fredrik Nordback kämpaglöd och ovilja att förlora. Då ni Malmö FF, då kommer det sannerligen inte bli någon lätt match att vända hemåt mot Skåne nästa söndag med några poäng med sej hem i spelarbussen.

Eller som Hasse Borg lär ha sagt ”i luften har man ingen balans”

Vi ses på Behrn arena nästa söndag!

Mattias Östman2007-05-13 22:33:00
Author

Fler artiklar om Örebro

Fem punkter från vallen #3