Har du missat intervjun med Adama Tamboura?
Vi tror att många missat vår intervju med Adama Tamboura då den kom upp precis innan derbyt mot Malmö. För att folk ska slippa leta efter den så uppdaterar vi den igen och hoppas på fler läsare.
Jag sitter på den avbytarbänk som Malmö FF:s reserver ska inta på tisdagen. Bredvid mig sitter en nyduschad Adama Tamboura som trots fint spel fått finna sig i att följa matcherna från läktaren när McDonald Mariga, Olivier Karekezi och Razak Omotoyossi varit disponibla. Det är en situation som han accepterar, dock inte för evigt.
- Det är en knepig situation då jag har en plats i landslaget att försvara. Det är ju ett minus för mig när de andra landslagsspelarna spelar varje vecka. Men det kommer bli bättre så småningom då ett par av spelarna till sommaren får EU-pass.
Adama verkar vara en kille med båda fötterna på jorden och han är härligt ödmjuk.
-Situationen är ju den att endast tre spelare utan EU-pass får finnas med i en matchtrupp. Men jag är absolut inte uppgiven som sagt och laget stöttar mig. Jag kämpar på som vanligt.
När jag frågar honom om vilken spelare som är Malis bästa och frågar om det är en viss Adama Tamboura, skrattar han, tittar leendes mot mig och berättar vem han ser som den bästa.
- Haha, nej. Inte Adama Tamboura. Jag måste säga Mahamadou Diarra i Real Madrid. Det är en världsspelare som är viktig i vilket lag han än spelar i om det så är Mali eller Real Madrid. Han är vårt ansikte utåt och vår störste spelare då han spelar i ett världslag som Real Madrid.
Den sociala biten är av största betydelse för fotbollsspelare, ja, alla. Adama är inte ett undantag och har några i laget som står honom närmare än andra.
- På fritiden är det Razak, Olivier och McDonald som jag umgås med. Det är lättast då Razak och "Olle" snackar franska. Att Mariga snackar engelska gör inte så mycket, det funkar ändå.
Det är lätt att känna utanförskap när man är bosatt i ett land där du inte talar landets språk och inte hanterar engelskan något vidare bra. Utanförskapet är något som Adama lyckats undvika.
- Alla behandlar mig väl och vi stöttar varandra. Det är just det som är det bästa med HIF eftersom det är ett lag och vi ska ta oss igenom både svåra och lättare tider tillsammans. Det är även en bra kommunikation i laget och vi på planen förstår varandra.
Inget är perfekt och det gäller så klart även HIF. När jag ber honom säga vad som är dåligt med HIF, tittar han ner mot gräset, tar ett djupt andetag, nästan som en suck, och berättar motvilligt då han inte riktigt kommer på något dåligt.
- Det är inget som HIF kan styra över, men det enda negativa är regeln om icke-EU spelare. Det sätter ju stopp för någon av oss afrikaner. Klubben gillar jag och hittar inte något just nu som jag inte trivs med.
När vi återkom till ämnet Diarra som håller till i Real Madrid, kan jag inte låta bli att fråga vem hans stora idol var när Adama var liten grabb.
- Ronaldo från Brasilien. Det är han fortfarande. En fantastisk anfallare som visat alla kritiker att han håller än idag. Kan tyckas märkligt att jag har en anfallare som idol när jag själv är av defensiv karaktär, men jag gillar offensiv fotboll och Ronaldo är en spelare som gör det offensiva jobbet på ett utmärkt sätt.
Jag frågade Adama om han kunde beskriva sig själv som fotbollsspelare. Han tvekade till en början, men när han väl berättade fanns där inga detaljer som fick mig att tappa hakan direkt.
- Jag spelar ganska bestämt, aggressivt. Jag jobbar hårt hela tiden och ger alltid hundra procent. Sen har jag hyfsad teknik.
Adama berättar om hur han ser på tränaren Stuart Baxter och när han förklarar sin åsikt om HIF:s skotte märker man hur professionell han är. Har han kritik är det något han vill sköta internt skulle jag tro.
- Det är en fantastisk tränare som jobbar bra och målmedvetet. Jag gillar honom och jag kan ju inte sura på honom för att jag inte kan spela. Har vi vänsterbackar och de andra behövs i det offensiva spelet är det ju logiskt och förståeligt.
Vi tog en titt i backspegeln för att se hur Adamas uppväxt varit, något som han, till skillnad från många andra afrikaner, ser tillbaka med glädje på.
- Jag gick i skolan, mådde bra och mycket tid gick till fotbollsspelandet. Det var det stora intresset och jag och mina kompisar spelade på gatorna. Jag är väldigt glad över min barndom och jag gillar mitt land. Det är inte särskilt mycket bråk mellan människorna, de flesta kommer överens. Turismen i Mali är god och det är, ovanligt nog för att vara Afrika, fred i landet.
När framtiden kommer upp på agendan, skrattar han och säger inte helt oväntat:
- Jag vill bli så bra som det bara går. För att nå det målet krävs speltid för att kunna utvecklas och ta nästa steg. Men det är HIF som gäller i första hand och det är HIF jag vill hjälpa. Jag vill göra mitt bästa för laget.
På tal om HIF, varför valde du just Sverige och HIF?
- Jag tyckte om det jag fick se av klubben och de hade och har bra spelare. Sen blir det inte sämre för att Henke spelar här, tvärtom, avslutar Adama Tamboura.
Intervju: Örjan Briand
Kortfakta om Mali
Huvudstad: Bamako
Officiellt språk: Franska
Statsskick: Republik
Yta: 1 240 000 km²
Invånare: 11 716 829
Nationaldag: 22 september
Källa: Wikipedia
