Lyckan står den djärve bi - del 2
Fortsättning på funderandet om premiären.
[fortsättning från del 1]
... målfarlig och passningsskicklig i första hand. Kan han kombinera detta med defensiv styrka så är det förstås desto bättre, men offensiven är huvudsaken. Jag är oerhört nyfiken på att, i B-laget på tisdag, med egna ögon få se vad nye brassen Robério går för! Kan han månne vara lösningen?
* * *
Modigt var det alltså av Jukka att ställa upp med det lag han gjorde mot Elfsborg. Förhoppningsvis vågar han fortsätta på den inslagna linjen även i fortsättningen. Mod var det också flera enskilda spelare som visade. Tryggvi Gudmundsson spelade vid ett par tillfällen i första halvlek bollen direkt med ett tillslag, dessutom framgångsrikt. Mycket kul att se, och djärvt på en så knagglig plan. Valter Tomaz Jr, som var en av planens giganter med sitt slit på mittbacken, tordes ändå lämna sin trygga backlinje ibland och gå på offensiva äventyr. Några gånger i första halvlek visade han prov på spelsinne i den högre skolan med öppnande stickare i djupled från mittfältsposition. Jói Gudmundsson, som snabbt har vuxit ut till något av en personlig favorit, vågade gång på gång utmana och försöka göra sin gubbe, eller t o m sina gubbar. Han lyckas inte jämt, och ibland kan han tappa bollen i lägen han kanske inte borde, men han är riktigt härlig att se. Riktigt härligt kaxig var också inhopparen Erik Johannesen, som verkligen vågade ta för sig. Han gjorde faktiskt, så ung han är, en märkbar skillnad för ÖIS som helhet när han kom in, med sin energiska ettrighet och sina orädda anfallsförsök. Här har vi definitivt en publikfavorit i vardande!
* * *
ÖIS backlinje har fått en del beröm i snacket efter matchen. Och visst var de bra individuellt, visst krigade de heroiskt mot de gula anfallsvågorna; de svettades, slet, kastade sig, krälade, offrade sig hänsynslöst för att freda sitt mål. Inte minst Valter var magnifik med sin förmåga att hela tiden få ut ett ben och avstyra till synes livsfarliga lägen, och med sin häpnadsväckande spänst och förmåga att komma högst i nickduellerna. Men bra som de var en och en, Valter, Dahlin, Prytz och Marek, så saknades det ändå en del i samordning. Ibland gjordes stora markeringsmisstag, inte minst vid Elfsborgs första mål. Och kampvilja och jävlar anamma i aldrig så stora lass kan inte ersätta ett kallt huvud och god organisation. Jag saknade Johan Anegrund på planen, det gjorde jag faktiskt.
* * *
Frågan är ändå om inte Dick Last var bäste Öisare på Ryavallen. Jag skrev häromdagen att han är den som imponerat mest på mig på träningarna inför premiären, och det omdömet behöver jag verkligen inte ångra i dag. Den mannens reflexer... ja, ni vet ju.
* * *
Något som också var väldigt bra på Ryavallen var förstås antalet tillresta ÖIS-fans! 694 stycken på bortaläktaren, frågan är om inte det är nytt klubbrekord. Vi har varit i närheten några gånger, både i Halmstad och här i Borås, men detta kan ha varit strået vassare. (Det är dåligt med statistik på det här området, så vi får nog aldrig veta säkert.) Det skall också ha varit massor med Öisare på övriga läktare, vi var säkert över tusen totalt sett, men det är ju bara antalet på bortaläktaren som är en mätbar storhet.
Klacken var också riktigt bra. Visst, det var en del problem med synkroniseringen på den långsmala läktaren, ena änden visste inte alltid vad den andra sjöng, men sångviljan var det verkligen inget fel på. Stor eloge till alla som höll humör och sång uppe trots det iskalla hällregnet! Klacken var verkligen värd den enorma glädje som svallade upp när Lasse Nilsson missade straffen och slutsignalen ljöd.
* * *
Sammanfattningsvis var detta nog den bästa premiär vi kunde ha fått. Visst, vi kunde ha spelat betydligt bättre och vunnit med större siffror. Men som uppstart på säsongen är en sådan här kultmatch, en riktigt svår men lyckligt överstånden pärs för såväl lag som supportrar, en bättre sammansvetsare och moralingjutare än vilken storseger som helst. Klarade vi "holmgången i Borås", då finns det absolut ingenting vi inte klarar av.
Det här kan bli en riktigt fantastisk ÖIS-säsong!
