Petter Furuseth Olsen under luppen
Slumpen fick återigen avgöra vem som skulle granskas, och ironiskt nog föll lotten på vår kanske mest offensiva spelare Petter Furuseth Olsen.
Denna säsong har Svartvitt dammat av den gamla lupp som legat gömd någonstans i vintermörkret, för att med den bevaka och objektivt bedöma en spelare i varje match. Naturligtvis är det en av våra Svartvita ÖSK spelare som kommer hamna under luppen och i vissa fall kommer denna spelare att väljas av slumpen, i andra fall beroende på den rådande situationen som kan finna det intressant att granska någon av mig vald spelare.
Med måndagens match i minnet adderat med ett antal parametrar såsom dagens motståndare Malmö FF, bortaplan, en fallande Polack från start (Nej Du Igor, än har vi inte glömt), riktigt gräs och diverse omkastningar i Örebroelvan är det lätt att få ett tankeresultat som manar luppen till att i dagens match granska någon med defensivt arbete i första rummet. Nu valde jag istället att återigen låta slumpen avgöra vem som ska granskas, och ironiskt nog föll lotten på vår kanske mest offensiva spelare Petter Furuseth Olsen.
Förutsättning:
PFO värvades tillsammans med Joel Riddez och Christian Johnsen till ÖSK inför denna säsong för att få ut mer av det spel Stefan Lundin vill att Örebro ska spela.
Efter en något blyg inledning på försäsongen har PFO tagit för sig mer och mer socialt bland killarna i laget och kikar man på den sportsliga prestationen har hans kurva pekat spikrakt uppåt hittills.
Som rookie i Allsvenskan 2004 har PFO inte låtit rubrikerna väntat på sig. Trots solklara siffror som 2-5 i baken mot Halmstad senast så presterade ÖSK som bekant ett underbart anfallsspel och en av kreatörerna var PFO som i och med detta premierades med en plats i veckans lag hos oss på Svenska Fans.
Vidare har Aftonbladets Lasse Sandlin, Halmstads tränare Janne Andersson och Malmös Tom Prahl alla uttryckt sin beundran av PFOs insats mot HBK.
I dagens fotboll är de fasta situationerna såsom frisparkar, hörnor och inte minst straffar alltmer viktiga och så gott som alltid en potentiell möjlighet till nätrassel.
ÖSK har de senare åren lidit brist på virvelvindar (t.ex. Rubarth) som med hög fart kan behandla bollen kontrollerat och därmed ofta tvinga motståndarna att ta till ojusta medel, och på så vis skapa en fast situation beskriven ovan. Naturligtvis ser jag att kreativt anfallsspel mynnar ut i vackra spelmål, men verkligheten är inte alltid så.
I PFO tycker jag mig kunna se den typen av spelare, även om han med sin hunger och riviga spelstil tillför en hel del annat för fotbollspubliken att njuta av.
PFO spelar på topp tillsammans med Ricardo Costa och efter att ha haft ett hyfsat gott samarbete under försäsongen fungerade det inte lika stilrent mot HBK. Främst var det Costa som inte kom till sin rätt i detta samarbete. Däremot fungerade PFO bra tillsammans med övriga anfallsglada lagkamrater i måndags och då Lars Larsen i synnerhet.
Dommaren Leif Sundell blåser igång och luppen kommer fram.
Kalla fakta:
Passningar:
-Totalt: 14
-Rätt: 9 (64%)
-Fel: 5
Avslut: 4 (2 utanför, 1 i stolpen)
Mål: 1
Assist: 0
Brytningar: 3
Jag tycker att en granskning av en så offensiv spelare som PFO bleknar lite då matchen såg ut som den gjorde. Därför hoppas jag kunna återkomma till honom senare under säsongen för att få en mer rättvis bild.
Analys av:
-Samspel med sin omgivning:
Samspelet med ÖSKs andra topp Ricardo Costa var i det närmaste obefintligt i dagens match. Likaså med Lars Larsen som sett till hela matchen låg för lågt och i stort sett aldrig kom rättvänd med bollen för att kunna servera mackor till PFO.
-Positionsspelet:
PFO söker upp fria ytor i sin offensiva roll. Med sin snabba rörlighet skakar han av sig försvarare alldeles utmärkt, som t.ex. i matchminut 43 då en djupledslöpning i rätt ögonblick belönades med en pass från Nobbe. Avslutet dock i innerstolpen denna gång.
Ett stort frågetecken angående hans position i andra halvlek har jag däremot.
Då MFF trummade på som bäst var det stora hav mellan PFO och närmaste medspelare. Han rörde sig 5-10 meter ifrån MFFs backlinje och föll på så vis ur matchen totalt i andra. Efter ett långskott i början på andra halvlek av PFO dröjde det cirka 30 minuter innan han fick röra bollen igen. Man kan naturligtvis diskutera om det är PFO eller hans lagkamrater som ligger fel, men glappet måste hur som helst åtgärdas.
-Ambition:
Ambitionen är livlig och vinnarfokuserad hos PFO.
Mellan minut 3 och 13 skapade PFO en del på egen hand. Bland annat en del fasta situationer blev frukten av hans ambition att skapa. Livligheten fick sig också ett ansikte i slutet av matchen då han kom i dispyt med MFFs Majstorovic efter en hög spark av Tobias Grahn på Nobbe. Bra med engagemang PFO!
-Defensiv:
PFO ligger rejält högt i sin utgångsposition och börjar där sitt defensiva arbete genom att störa Asper och MFFs trebackslinje. Nu var han på tok för ensam eftersom avståndet till framförallt Costa gjorde det svårt att skörda några större framgångar i det defensiva arbetet.
Noterade dock att han viker sig för lätt i nickdueller, vilket kanske är förståeligt mot de jättepågar som huserar i de bakre leden i MFF. Men jag vill ändå se att man tar fighten i nickduellerna. För även om man inte kan vinna duellen så kan man störa tillräckligt för att inte motståndaren ska kunna få precision i sin nick.
-Offensiv:
Virvelvinden Petter är en offensiv kraft som jag garanterar kommer mer till sin rätt då matchkaraktären ter sig mer fördelaktig för ÖSK. Nu var ÖSKs anfallsspel obefintligt i framförallt andra halvlek, men PFO har återigen bevisat att han är en klasslirare offensivt.
Att på bortaplan göra 1 mål och ha ytterligare ett avslut i innerstolpen är starkt.
Summering:
Att efter dagens sorgliga insats av ÖSK som lag granska lagets mest offensiva kraft är naturligtvis ingen drömuppgift. Men ÖSK har verkligen lyckats med sin värvning av PFO, då han gjort 2 mål på lika många matcher. Han visar dessutom upp härlig kreativ löpvilja och en teknik som mer än väl står sig i Allsvenskan. Däremot bör man snarast få igång en forwardskamrat till PFO, som kan komplettera honom på topp. Sen om det blir (en piggare) Costa, Kuhí, Lundblad eller Johnsen spelar mindre roll, bara någon av dem är rappare och mer funktionell än Costa hittills varit.
Betyg:
3 (5)
