Memento mori
Nu leker livet som Öisare igen! Men har optimismen kanske flugit iväg lite väl högt efter segern i måndags? Bäst att negga lite som motvikt!
Matchen mot Sylvia gav inte bara tre oerhört värdefulla poäng. Vi få rättrogna som var där fick också se hela fyra mål - av fyra olika målskyttar! - och ett riktigt fint rödblått lir för första gången på länge. Plötsligt är det väldigt lätt att vara Öisare igen! Lägg därtill att GAIS fick storstryk mot KFF samma kväll inför en hemmapublik av närmast öisisk litenhet (3239), och att Kamraterna i går kväll fick åka hem från Borås med svansen mellan benen efter att ha blivit utskåpade av Elfsborg, så har det varit en närmast perfekt vecka så här långt. Passa på att njuta nu, alla rödblå själar! Det har vi förtjänat efter den åtminstone spelmässigt så plågsamma säsongsinledningen.
Men mitt i välbehaget är det ändå på sin plats med några påpekanden, innan den nyfunna rödblå optimismen flyger i väg till helt orimliga höjder. Här är ett par anledningar till varför vi inte kan boka en enkel biljett till Allsvenskan riktigt än, trots 4-0-segern mot Sylvia.
Negg nr 1) Vi såg redan mot Åtvidaberg att vi klarar av att rulla boll mot lag som inte pressar vår bollhållare eller stänger igen mittfältet. Det gjorde inte Sylvia heller, de var nog ännu sämre än Åtvid på det. Men sådana favörer kan vi knappast räkna med mot särskilt många lag ens i den här serien. Och mot motståndare som faktiskt gör sitt jobb har vi hittills i år inte lyckats prestera alls, så när som på första kvarten mot Enköping.
Negg nr 2) Janne Carlsson gladde sig i gårdagens Göteborgs-Posten över ÖIS höga bolltempo. OK, jämfört med Sylvia möjligen, men med en mer normal måttstock handlade det närmast om gångfotboll. Det märktes verkligen att Sylvia spelade i en (ännu) lägre division i fjol.
Negg nr 3) Ordnade anfall från Sylvia var rätt sällsynta, och handlade då oftast om inlägg från kanterna. Men trots att tillfällena var få lyckades ÖIS försvar ändå ett flertal gånger visa upp samma närmast osannolika virrighet och oförmåga att rensa som givit oss sådan magknip tidigare under säsongen. Ärligt talat, en så total brist på struktur i de bakre leden kan sluta i katastrof mot bättre motstånd. Svårt att sätta fingret på var problemet ligger, för individuellt skötte sig alla fyra i backlinjen fullt godkänt, inklusive den så oprövade Robin Jonsson. (Det är definitivt mittback han är, inte ytterback!) Förmodligen är det en ledare, en Anegrund-figur som styr upp det hela, som saknas. Marcus Dahlin har förutsättningar att bli en sådan, känns det som, men då måste han kliva fram och verkligen ta det ansvaret också.
Negg nr 4) Mot det här motståndet fungerade det, men det känns ändå inte som om vi riktigt hittat hur vi skall spela än. 4-4-2 eller 4-2-3-1 kan man förstås diskutera tills tungan domnar, men bortsett från det funderar jag också över vilka som skall spela. Vem är till exempel förstavalet bredvid Källa på innermitten? Mellqvist var OK men inte mer i den här matchen. Håller han mot bättre motstånd? Håller Dominic, som haft en tendens att komma snett i matcherna när han pressas? Varken "Hebbe lelle" (Iheb) eller Ivo har i alla fall varit riktigt lyckade på mittfältet, även om deras fysiska styrka tveklöst skulle behövas där i vissa matcher.
Och vem skall spela offmitt/släpande anfallare? Barlay gjorde nog sin bästa tävlingsmatch i ÖIS-tröjan, och var mycket nyttig där framme med sin tyngd. Men han är inte mycket till passningsspelare, det syntes även mot Sylvia. Är Lindström ett alternativ? Känns inte som om han är tillräckligt målfarlig, och dessutom är han bättre på kanten. Zé Rony? Hmm, han är nog lite för lättviktig, funkar bättre som toklöpande inhoppare. Boyd? Hmm, kanske, om han inte tas för hårt, och om han ids lägga ner det jobb som krävs.
Så där, nu har jag förhoppningsvis sänkt förväntningarna lite inför det otroligt intressanta derbyt mot Häcken! Det är först mot motstånd av den kalibern som vi verkligen kan få en bild av vad vårt kära Sällskap går för. Det finns definitivt potential i årets lag, men frågan är hur långt den räcker. På torsdag kväll vet vi lite mer! I väntan på det, passa på att njuta lite till av denna härliga vecka. Det tänker jag göra!
Rubriken: När de romerska kejsarna höll triumftåg genom Rom efter stora segrar så hade de enligt legenden en slav med sig på triumfvagnen, som viskade i örat: Memento mori 'Kom ihåg att du är dödlig'.
