Tveksamt mål fällde Örgryte
Kanonmatch gav bara en poäng efter ännu en snöplig kvittering i slutet.
Det räcker inte att vara bäst i 90 minuter. Det är inte nog med att vara bättre i 91 minuter. Inte ens 92 minuters överlägsenhet räcker till seger. För när stopptidens mörka vingslag flaxar över arenan, då försvinner poängen likt en dopad 100-meterslöpare.
Två lag som ramlade ur Allsvenskan förra året möttes på Valhalla, men medan ÖIS både har förändrat och föryngrat så har Häcken kvar stommen från 2006. Efter den bejublade uppvisningen mot Sylvia skulle givetvis startelvan få förnyat förtroende och ÖIS inledde med exakt samma lag som senast. Första halvlek var mestadels ställningskrig, innehöll få avslut och ännu färre målchanser, men det var Örgryte som hade ett stabilt grepp om spelet. Man vann den viktiga striden om mitten efter att visat den hetare viljan och tagit hem de flesta närkamperna.
Det första riktigt organiserade anfallet dröjde till dryga halvtimmen. Alexandros Pappas kom fram på kanten och inlägget seglade mot Alexander Mellqvist på bortre. Ken Fagerberg såg inte detta utan försökte själv nicka och bollen gick över efter en halvträff. Riktigt nära var det minuten före pausvilan, när Samuel Barlay ostört fick avancera på mittplan och skottet från drygt 25 m fräste via Alexander Hyséns händer och upp i ribban. Samuel fick ytterligare en chans innan sidbytet, men Hysén räddade hans vinkelskott till hörna.
Lirarnas Lag fortsatte att dominera kampen i andra med ett mer aggressivt och frejdigt spel än annars. Visserligen hade Häcken några chanser i inledningen. En vänsterhörna ställde till bekymmer och när Dick Last senare tappade ett inlägg fick Marcus Dahlin ordna upp situationen. Men det var trots detta Sällskapet som styrde och ställde. Efter en knapp kvarts spel kom en riktigt bra ÖIS-period. Man inledde med ett skott utanför från Christian Lindström när Ken Fagerberg spelade fram. Det var just Christian, som i 63:e minuten slog en boll mellan försvararna. Passningen såg ut att vara menad till Ken, men bakifrån kom Samuel Barlay med stora kliv och rusade förbi samtliga för att avsluta med en behärskad bredsida in i mål. Den välförtjänta ledningen var ett faktum.
Nu skulle vi bara sätta in den sista spiken i Häcken kista och nära, ack så nära var det flera gånger. Ken Fagerberg, som var inblandad i det mesta, gav Menthor Zhubi skottläge, men skottet gick utanför. Ken och Menther jobbade sedan fram bollen till Christian Lindström, men nu gjorde Alexander Hysén en suverän räddning när han styrde kanonen till hörna.
När så Magnus Källanders skott snek ribbans ovansida och Menther Zhubis skruvade boll tog i kryssets utkant, så kunde man befara vad som var på gång. Häcken såg sin chans till poäng, började flyta upp folk och trycka på. Visserligen öppnade det för kontringar, men ÖIS lyckades inte med den sista passningen för att få till ett friläge. I stället såg det som vid många tillfällen förut. Lirarnas Lag hamnar allt längre bak på planen, man slår desperat ifrån sig bollen som kommer ännu snabbare tillbaka.
Eftersom det brukar bli många chansinlägget på slutet, så byttes Jukka Sauso in i 89:e för att tillsammans med Iheb Hamzeh - som kommit in tidigare - försvara luftrummet. Det såg ut att gå vägen när matchuret passerat full tid, men i fjärde stopptidsminuten hände det som inte skuule få hända. Jonas Henriksson slog ett inlägg från högersidan och Teddy Lucic nickskarvade bollen mot borte stolpen. Dick Last gör en briljant räddning när han tippade bollen i stolpen, men då kommer Hasse Berggren framrusande och trycker in både Dick och bollen så att målburen flyttar sig. Efter en viss tvekan och en snabb konsultation med sin AD, så dömer Keijo Hyvärinen mål. Efter matchen hävdade domaren att bollen var över mållinjen redan på nicken, något som samtliga tyckte var otroligt eller snarare omöjligt efter att ha sett ett antal repriser. I andra läget borde Dick Last fått frispark och ÖIS hade då fått en välförtjänt trepoängare.
Efter att den värsta bitterheten har lagt sig, kan vi konstera att Sällskapet gjorde ett mycket bra insats mot seriefavoriten Häcken. Magnus Källander var åter banans kung och är antagligen(?) seriens bäste spelare i nuläget. Ken Fagerberg liksom Christian Lindström sprang, slet och kämpade så att de knappt kunde stå upp i slutet av matchen. Samuel Barlay visade prov på att han verkligen kan bli ett värdefullt lån under säsongen. Nåja, nu är det bara att bita ihop (i det sura äpplet), spotta i nävarna inför nästa match och hoppas att de här tappade poängen inte kommer att ha nån avgörande betydelse för slutplaceringarna.
