Krönika: Mittbacksparet fick publiken att sätta hjärtat i halsen
Mittbacksparet Samir Beloufa och Fredrik Björck hade inte en av sina bättre dagar. Just de bra dagarna kommer med allt större mellanrum numera.
Okej, seger är alltid en seger och visst är det bara att instämma när Henke säger att uteblivna straffar och andra domslut jämnar ut sig över en säsong. Men det ursäktar inte Fredrik Björcks huvudlösa tilltag. En annan domare (Jonas Eriksson är annars väldigt glad för att peka på straffpunkten) hade inte tvekat och med 2-0 till ÖSK har jag svårt att se HIF vända på steken.
Den första halvleken var varken bra eller kass från HIF:s sida. Kvitteringen kom dock i ett psykologiskt viktigt läge för både HIF och Olivier Karekezi. Den nya taktiken med offensivt tänk från Baxter gick hem mot ett i vanliga fall superdefensivt ÖSK. Ett ÖSK som för dagen spelade en trevlig fotboll och som bjöd på offensivt spel vilket gjorde det hela till en ganska trevlig tillställning. I andra halvlek var Henke smått fantastisk med sina kyliga skarvningar och hans snabba frispark som Babis Stefanidis dödade matchen med. Efter målet skanderade Kärnan: "Vi vill ha Babis kvar...", och i fallet Babis har jag redan vädrat min åsikt. Givetvis ska han vara kvar, speciellt med det fantastiska spel som ex-djurgårdaren visade upp. Visst hade det suttit fint med offensivt nytt blod till sommaren, men jag har under en tid oroat mig för mittbacksparet Fredrik Björck-Samir Beloufa. Fredrik Björck sätter antingen Daniel Andersson på svåra prov eller spelar fult i farliga lägen, som den uteblivna straff som Örebro i ärlighetens namn skulle haft. Mot Brommapojkarna skickade Björck hem en hög boll som, tur för Björck, Daniel Andersson lyckades ta ned och skicka vidare, men det var inte utan stress. Baxter måste ta ett snack med Frölundasonen för frågan är hur lång tid det tar innan Björcks hjärnsläpp utnyttjas. Samir Beloufa var väl den som tillsammans med Andreas Jakobsson hade det jobbigast igår på Olympia i HIF i går. Beloufa kom fel in från början och när Karekezi gnällde över en missad passning, ja, då var matchen körd för algeriern. I ren frustration klappade han i väg bollen ut på västra läktaren och man satt inte lugn när denne herre skulle agera i försvaret.
Intressant kamp om vänsterbacksplatsen
Ser vi till den omdiskuterade vänsterbacksplatsen i HIF så är läget än mer laddat nu än innan. Bortser vi från den osportsliga fördelen som Miranda har då han innehar ett EU-pass är Adama Tamboura segrare om att starta. Men efter igår så tror jag att Franco Miranda höjde sina aktier för att få nytt förtroende i nästa match, och det inte bara av nationella skäl. Han var godkänd, ja t o m bra. Det blev dock lite olyckligt när han följde med upp i offensiven när högerbacken Erik Wahlstedt gjorde det samma. Det blev lite väl öppet, men det är absolut inget som inte går att rätta till. Får Miranda bara rätt på sina inlägg så kan och blir han en stor tillgång för HIF och varför inte, ett förlängt kontrakt? Det är trots allt HIF vi snackar om och laget från Helsingborg är fulla med överraskningar. Kanske får Dahl ett femårskontrakt när hans nuvarande passerat sista datumet? Dock inte troligt.
Daniel Andersson - rätt man för kaptensbindeln?
Från Östra läktaren hörde jag gång efter annan hur allas vår favorit, Daniel Andersson, styrde och ställde och man måste säga att han inger respekt. Ser man utifrån hans ledaregenskaper och den pådrivare han är så är det frågan om inte han bör vara ett bättre alternativ än Andreas Jakobsson som inte känns allt för auktoritär och inte är den som skriker: "Jävlaranammar!". Det som dock talar emot Daniel Andersson är väl att han är laget pajas, the Entertainer vilket gör att spelarna kanske inte kan ta honom på lika stort allvar som med Jakobsson. Men av de spelare som finns i HIF i dag känns egentligen bara ett namn rätt - Henrik Larsson. Killen (eller ska jag säga gubben) har mer erfarenhet än resterande allsvenska spelare tillsammans och kanske kan växa lite med uppgiften, även om han tilldelats mer ärofyllda uppgifter. Kanske kan den glädje som vi såg i fjol då han och Luton Shelton gjorde vardagen till ett helvete för motståndarna infinna sig igen?
Men det är en fråga som Stuart Baxter avgör och allt detta är ju spekulationer.
Fyra mål - fyra målskyttar
1-1, Olivier Karekezi. 2-1, Henrik Larsson. 3-1, Babis Stefanidis. 4-1, Razak Omotoyossi. Ingen av dessa fyra HIF:are tog något större steg mot skytteligatoppen... Där tog den negativa biten slut. Den positiva biten är det faktum att det är ett styrkebesked och ganska skönt för Baxter kan jag tänka mig, att HIF har så många som kan göra mål. Man är inte IFK Göteborg som förlitar (?) sitt målskytte på Berg den yngre (Marcus). Det gör det mer oberäkneligt för t ex nästa allsvenska motståndare Kalmar FF som inte kan fästa blicken på enbart en spelare. Risken/chansen (välj själva) är dock stor att man stirrar sig blind på gårdagens hjälte, Henrik Larsson.
HIF får genom segern en smula arbetsro och kanske kommer EM-kvalet lägligt för att slipa på de trubbiga detaljer som det trots allt finns i försvarsspelet, främst det centrala. Men vi ska njuta av denna sköna och välbehövliga seger, och... Man ska egentligen nöja sig med tre mål om dagen, fast fyra går lika bra.
