Gustaf Andersson under luppen
Gurra måste vara en fotbollsspelare som älskar närkamper, gräs och svett. Eller brinner passionen för segerns sötma så starkt att ingenting gör ont mellan domarens första och sista signal?
Denna säsong har Svartvitt dammat av den lupp som legat gömd någonstans i vintermörkret, för att med den bevaka och objektivt bedöma en spelare i varje match. Naturligtvis är det en av våra Svartvita ÖSK spelare som kommer hamna under luppen. I vissa fall kommer denna spelare att väljas av slumpen, i andra fall beroende på den rådande situationen som kan finna det intressant att granska någon av mig vald spelare
Landskrona står för motståndet och förmodligen får vi se en tät defensiv från ÖSKs sida, då just det defensiva arbetet visat stora brister i de inledande matcherna.
Slumpen har återigen fått välja vem luppen ska granska, och denna gång får Gustaf "Gurra" Andersson sin insats utvärderad.
Förutsättning:
Gustaf som är född 1979 bör ha ett antal säsonger framför sig i Allsvenskan om han får vara frisk. Försäsongen i år har dock från och till hållit honom i jätterolig löpning runt planen istället för att få kicka bubba med de övriga grabbarna på Eyravallens gräs.
En något ringrostig Gurra matchades återigen in i laget några matcher innan premiären mot Hamlstad, men just ringrostigheten var då kraftigt påtaglig.
Bollkontakten, positionsspelet och passningarna lämnade alla stora frågetecken efter sig.
Om vi backar några år bakåt i tiden så kändes Gurra då mer som en framtida storback än vad han gör idag.
Hans utveckling har främst bestått i snacket och peppet på planen, men det är inte det som gör en fotbollsspelare till en Allsvensk fotbollsspelare.
Prestationsmässigt har han tyvärr gått tillbaka i mina ögon. Att dra, putta och hålla i motståndaren så fiffigt och osynligt som möjligt känns mer prioriterat av Gurra än att ta upp kampen med hjälp av sitt verkliga fotbollskunnande. Tyvärr.
Gurra ska ha all heder för sin inställning och sin vinnarskalle men det är viktigare att prestera fotbollsmässigt.
Som innerbackskollega har Gurra haft Magnus Samuelsson och Tomas Andersson i årets Allsvenska matcher.
I dagens match får vi se honom tillsammans med Magnus Samuelsson som är tillbaka efter en lårskada och därmed förpassat Tomas Andersson till att lapa sol på bänken.
Som ytterback närmast ser vi Fredrik Samuelsson till höger och Micke Danielsson som vanligt till vänster.
I den defensiva mittfältsrollen ser vi Fredrik Nordback.
Med tio mål insläppta så förstår man att backlinjens samarbete inte fungerat. Hur kommer det fungera idag?
Klockan har nu hunnit bli 16:50, vilket innebär att Comhem nu startar sin sändning.
Luppen är framtagen och kaffet färdigbryggt.
Nu kör vi.
Kalla fakta:
Passningar:
-Totalt: 14
-Rätt: 9 (64%)
-Fel: 5
Rensningar: 14
Mål: 0
Avslut: 1½
Analys av:
-Samspel med sin omgivning:
Det märktes att självförtroendet (som är så viktigt i ett försvar) hängde på en mycket skör tråd i backlinjen.
Det mest självklara blir onaturligt och stelt.
De första 15-20 minuterna fick Gurra och backlinjen jobba frenetiskt för att tillsammans med Alvbåge hålla nollan intakt. Det var ett samspel som gnisslade rejält denna första period av matchen, men i takt med att minuterna gick så blev även backlinjen mer samspelad, med vissa enstaka missförstånd senare i matchen.
Gurras samspel med Fredrik S. var sett till hela matchen godkänt. Dock noterade jag vid ett flertal tillfällen att kommunikationen dem emellan inte fungerade.
I matchminut tio har BOIS en friskark som skär igenom straffområdet, mot bortre stolpen. Gurra väljer märkligt nog att följa bollbanan både med kropp och blick och lämnar på så sätt Magnus Samuelsson ensam framför mål med två BOISare. Detta misstag att stirra på bollen för mycket och på så sätt mista kontrollen på sin omgivning ser jag Gurra begå ett flertal gånger denna match.
Samspelet med just Magnus S. var en smula otajt till en början men blev därefter stadigare.
Senare i matchen (minut 48) visar Gurra med hela kroppen att han ska nickrensa en boll på väg mot mål. Han slänger sig men väljer (eller missade han?) i sista stund att släppa den förbi sig, varpå Alvbåge får reflexrädda för att freda sitt mål.
-Positionsspelet:
Det fungerade över förväntan tycker jag. Den ringrostighet som syntes så väl i Gurras matcher på den sena försäsongen var nu inte lika synlig. Dock slarvade han ett antal gånger, då han låg för långt ifrån sin "gubbe", och på så sätt gav honom det utrymme som behövdes för att komma loss och skapa något.
-Närkampsspelet och ambitionen:
Gurra måste vara en fotbollsspelare som älskar närkamper, gräs och svett. Eller brinner passionen för segerns sötma så starkt att ingenting gör ont mellan domarens första och sista signal?
Då jag med luppens hjälp skulle bokföra Gurras passningar kändes det fel efter en stund. Passningarna var tvungna att bytas ut mot rensningar, och i vissa fall kunde jag inte ens skilja passningarna och rensningarna åt. I kalla fakta ovan kan ni själva se siffrorna.
Hur som helst så viker inte Gurra en tum i närkampsspelet. Han slänger sig, fläker sig och hoppar in och ut ur situationer som både finns och inte finns.
Denna kämparglöd är beundransvärd, och det är viktigt för ett lag att ha någon eller några sådana spelare. Men det får inte slå över, så denna ambition och kämpaglöd blir ett självändamål vilket jag tycker mig då och då se i Gurra.
Vid två tillfällen hamnade Gurra i närkamp med BOIS målvakt. Det första var i mina ögon ovårdat, då han inte hade någon som helst möjlighet att nå bollen. Sex minuter senare var Gurra het igen, då BOIS målvakt lämnade retur på en frispak och Gurra störtade fram. Dock utan resultat.
-Defensiv:
Det märktes att laget tränat på det defensiva arbetet under veckan som gått. Gurras styrkor används främst i det defensiva arbetet och i dagens match gjordes det jobbet godkänt. Se texten ovan för mer utförlig beskrivning.
-Offensiv:
Här tycker jag Gurra används bra. Han är orädd och duktig i sitt huvudspel. En fin löpning renderade i ett nickavslut som BOIS målvakt med nöd och näppe räddade till hörna. Den offensiva delen som jag saknade i denna match var uppspelen centralt i banan. I stort sett samtliga uppspel kom längs kanterna eller via långbollar över mittfältarna. Lundins order eller spelarens beslut?
Summering:
I förutsättningarna kan man ana min osäkerhet kring valet av Gurra som mittback i startelvan.
Nu får jag böja mig i och med att Gurra spelade upp sig rejält och visade varför han fått Lundins förtroende.
Måtte Gurra slipa än mer på sin spelstil så den anpassas efter situationen. Då kommer fler lag än Landskrona få känna besvikelsen efter en nolla i målprotokollet.
Det som måste förbättras är naturligtvis samspelet backarna emellan. Får de bara vara hela och friska och kontinuiteten infinner sig så blir detta bra mycket bättre än det var under de två inledande matcherna.
Adressen på alla dessa rensningar kan förbättras rejält. Granskas Gurra någon mer gång önskar jag mer bockar i passningsprotokollet och färre rensningar a la Ståhl.
Betyg:
3 (5)
