Landskrona - ÖSK 0-1

Det var lite av det gamla, stabila, tråkiga men likväl härligt poängtagande ÖSK vi fick se på Landskrona IP.

Det var ett laddat ÖSK som åkte ned till Landskrona för match på söndagen. Man hade käkat taggtråd, peppat, lovat bättring och skulle minsann inte vika ned sig i första taget denna gång á la debaclet på Malmö Stadion. Stefan Lundin valde att ge Patrik Haginge chansen på mittfältet och Magnus Samuelsson återkom i laget som mittback på Thomas Anderssons bekostnad. Magnus hade även fått äran att för första gången bära kaptensbindeln.

Trots allt detta hade BoIS med lite större skärpa och en Alvbåge på ett mer normalt humör kunnat vara i ledningen med 3-0 innan femton minuter var spelade. Alvbåge började matchen fenomenalt bra och räddningen på Okkonens skott via ribban var något av det svettigaste undertecknat skådat på länge. Det räddningen betydde mycket för laget och inte minst John själv. Landskrona, väl medvetna om ÖSK:s defensivt katastrofala inledning på säsongen, fortsatte att sätta de för dagen rödtröjade Örebroarna under press i hopp om att ett tidigt mål skulle sänka dem totalt. Nu klarade laget av denna press, främst genom Alvbåges storspel, och började så sakteliga ta sig framåt i banan och skapa chanser på egen hand.

Patrik Anttonen hade ÖSK:s stora chans i första halvlek då han nickade utanför i fritt läge på Patrik Haginges inspel. Mikael Danielson hade en frispark i bra läge vilken BoIS duktige målvakt Sandqvist räddade med visst besvär. Man skapade inte mycket mer under de första fyrtiofem minuterna men höll spelet väl så uppe som hemmalaget. Bollarna i djupled vilka orsakade stora bekymmer för ÖSK:s centrala försvar i inledningen försvann helt och därmed skapade heller inte BoIS speciellt mycket mer än chanserna alldeles i början av matchen.

Sportklubben började andra halvlek ypperligt. Två vassa nickar (Costa och Gustaf Andersson) kunde ha resulterat men Jonas Sandqvist visade varför han håller rutinerade Mats I Svensson på bänken då han parerade till hörna för ÖSK vid båda tillfällena. Givetvis blev båda dessa hörnor helt resultatlösa och det är lite oroväckade att Larsen har så dålig precision i sina hörnsparkar. Det är nämligen inte ens nära att bli till farligheter. Bättring även på den fronten efterlyses härmed.

Lanskrona svarade med ett par halvchanser utan att för all del hota Alvbåge nämnvärt. Drygt femton minuter in på halvleken snappar Fredrik Nordback upp en dålig utspark av "Alven" och levererar, på vinst och förlust, en långboll upp i banan mot Furuseth. PFO hinner först och håller förvånansvärt enkelt undan för hemmalagets mittback som missbedömde bollbanan rejält. Lobben är iskall och målvakten chanslös. Petter gjorde därmed mål för tredje matchen i följd och gav ÖSK en något överraskande ledning.

BoIS hade svårt att skapa målchanser i slutet av matchen därtill var ÖSK:s försvar för skickligt. Man surrade visserligen som bin utanför straffområdet och hade mycket bollinnehav på offensiv planhalva men det var uddlöst och inte ens Jörgen Pettersson förmådde utmana Alvbåge på allvar. Med tjugo minuter kvar att spela slängde man in kraftfulle Dejan Pavlovic på topp men det försämrade hemmalagets spel då de långbollar som var avsedda för Pavlovic att skarva vidare enkelt togs hand om av Magnus Samuelsson och Gustaf Andersson. Efter två minuters spel på övertid blåste utmärkte domaren Marcus Strömbergsson av matchen och årets första trepoängare kunde inkasseras.

Det var kanske inte vackert av ÖSK men det spelar naturligtvis mindre roll nu. Vi visste alla vilka förutsättningar som gällde, försvarsspelet hade prio ett denna gång. Att PFO skulle skapa chanser var tämligen klart och hans avslutningsprocent måste vara skyhög. Jag kunde aldrig tänka mig att jag skulle vara så fel ute när jag sågade norrmannen i vintras, men jag äter mer än gärna upp mina ord. Två mål mot Kalmar på lördag och han har redan gjort lika många som bäste ÖSK:are (Oyuga) mäktade med förra säsongen.

En annan spelare som måste hyllas för denna trepoängare är givetvis John Alvbåge. Jag var inne på att det var läge att ge Westman chansen inför denna match med tanke på den taffliga säsongsstarten för "Kung Alve". John visade dock sitt starka psyke och vilken bra målvakt han verkligen är. Som jag ser det var han helt felfri på Landskrona IP. I dag hade han även hjälp av ett fungerande försvar med Magnus Samuelsson i spetsen. Det var helt enkelt lite av det gamla, tråkiga men likväl härligt poängtagande ÖSK vi fick se. Fredrik Nordback skall också ha beröm för sin insats, han är en helt annan spelar när han får spela i sin speciella roll som defensiv innermitt. Riktigt kul att se Mikael Danielson komma tillbaka så starkt efter den miserabla insatsen senast.

Patrik Anttonen, Lars Larsen och Ricardo Costa var dock förvånansvärt svaga. Gissar att dessa kommer mycket mer till sin rätt på jämna och fina planer. De hade uppenbara bollbehandligsproblem i dag och det är oroväckande. Men gissar att man visar sig från sin rätta sida mot KFF på lördag då planen är perfekt och inte kan ställa till det med oväntade och obehagliga studsar.

ÖSK-bollen är satt i rullning...

0 kommentarer