Hur illa var det egentligen? - del 2
Fortsättning på matchkommentaren.
[fortsättning från del 1]
... godkänt för sitt defensiva arbete. Uppspelen däremot måste de kunna göra bättre, underlaget till trots. Offensivt kan bara Edwin Phiri få beröm. Han inledde matchen rejält darrigt, hade stora problem med den lervälling som skulle föreställa plan borta på hans kant och höll på att ställa till det för sig ett par gånger. Men efter dessa inledande svårigheter kom han in i matchen på ett riktigt bra sätt och var definitivt den av backarna som gjorde mest för att bryta långbollsmonotonin och variera med att kortpassa eller själv driva bollen uppåt. Framför allt det sistnämnda gjorde han med stigande mod och framgång allt eftersom matchen gick. Vad gäller Johan Anegrund, som alltså byttes in efter pausen, så gjorde han en stor groda som bäddade för Giffarnas mål. Han var också långt uppe i anfallet och snurrade strax därefter och blev överspelad, vilket orsakade den snabba kontring och djupledsboll mot Hermansson som slutade i en stolpträff. Men efter det spelade Anegrund upp sig till sedvanlig säkerhet, så man får kanske ha överseende med att han (precis som Edwin) var rostig i början av denna hans säsongspremiär.
Markus Johannesson var nog bäste Öisare, gjorde ytterst få misstag i passningsspelet och var en gigant som bollvinnare som vanligt. Han slog inte heller dessa tröttsamma chansbollar upp mot ÖIS anfallare som backlinjen ägnade sig åt, utan hade hela tiden en tanke med vart han slog bollen. Däremot känns det som att han borde ha kunnat hjälpa backlinjen betydligt mer genom att göra sig spelbar, och ta ett större ansvar för att få igång ÖIS spel.
De tre offensiva mittfältarna Jói Gudmundsson, Eric Gustafsson och Christian Hemberg får, liksom Valter på offmitten i andra halvlek, underkänt. De fick inte mycket vettiga bollar att jobba med, men det de fick borde de ha kunnat göra mer med, och de borde också ha kunnat jobba mer aktivt för att få mer boll. Det samma gäller Roberio, som inte alls kom med mycket i spelet när han sattes in på vänsterkanten. Faktiskt skiftade ÖIS spel, som tidigare varit mest på vänsterkanten, ganska mycket till högerkanten istället när Jói flyttades dit i samband med bytet, vilket visar att han måste ha gjort något rätt som varken Hemberg eller Roberio gjorde lika bra. Detta räcker dock inte för att Jói skall få godkänt med tanke på missarna i passningsspelet.
Anfallarna Paulinho och Tryggvi hade ytterst lite boll, men så hade de också en ytterst otacksam match. Det är faktiskt svårt att säga varken bu eller bä om deras insats med tanke på hur matchbilden var, och jag har lite svårt att förstå de hårda sågningar som framför allt Tryggvi fått sig till livs efter matchen. Vad skall en anfallare göra när han inte får en enda vettig boll att jobba med? Det enda är väl att söka sig lite längre ner i planen, och det gjorde Tryggvi, dock utan att få några bollar där heller. Inhopparen Ailton slutligen gjorde förstås braksuccé, och det var verkligen ett giftigt avslut han fick till; bara ta emot, vända på en femöring och skjuta in bollen i hörnet innan de fem(!) Giffare som omgav honom hann ingripa. Men om Ailtons insats i övrigt på sina åtta minuter är det svårt att säga något.
Härnäst väntar nu ett (som vanligt) turbulent och säkert revanschlystet AIK hemma på Gamla Ullevi på torsdag. Där kan vi inte skylla på planen, och jag hoppas att vi inte behöver skylla på något annat heller. Vi måste kunna prestera bättre än så här!
