Krönika: Balansen i laget - ett vågspel
Såsom tidigare antytts blev gårdagens match en något av ”hjärnornas kamp” som resulterade i att Nanne Bergstrand slutade som den obestridde vinnaren.
Bergstrand kan mycket väl vara en av de idag klokaste tränarna på den svenska marknaden. Låt vara att han är defensiv i sitt grundtänkande, ingen kan dock ta ifrån honom de taktiska förändringar han gjorde under matchen. Det HIF visade upp igår var en manifestation och ett kvitto på att något grundläggande brister i lagets prestationer. Stuart Baxter försökte så gott han kunde, något desperat, förändra matchbilden i andra halvlek genom att gå ner på en trebackslinje. Det fick bära eller brista. Det skulle vara ytterst förvånande om Franco Miranda, med tanke på hans senaste insatser, får förlängt förtroende i HIF. Ytterst oturligt blev Adama Tamboura skadad vilket tvingade Baxter till nya omdisponeringar i backlinjen.
Vikten av kontinuitet kan inte på något sätt underskattas. Försäsongen började besvärligt och ledningen har inte på ett riktigt sätt analyserat hur förlusten av både Andreas Granqvist och Luton Shelton har påverkat balansen i laget. Med så mycket olika språk och fotbollskulturer inblandade följer kommunikationsbrister som "ett brev på posten”. Att få ihop en fungerande backlinje måste vara HIF:s prioritet nummer ett. Jag vet inte närmare orsakerna till beslutet att Samir Beloufa inte spelade. Han var tydligen disponibel men Baxter ansåg att han mentalt inte skulle vara förberedd på spel. Andreas Jakobsson agerade hjälpgumma för den allt mer vilsne Fredrik Björck som inte kan finna någon ro i sitt positionsspel med ständigt nya kompanjoner.
Laget har idag inte den kompetens som krävs. Och som tidigare antytts; finns kvaliteten och viljan som måste tillföras inom truppen eller måste den hämtas utifrån? Hur ser Henrik Larsson på sina anfallskollegor och hur ser Andreas Jakobsson på den ledarroll han tilldelats men tydligen inte kunnat bemästra? Många frågetecken har tornat upp sig och kan lösningen bara stavas Christoffer Andersson?
Hela truppen behöver självrannsaka sig efter ännu en blek insats. Kalmar må vara bra men det ursäktar inte den attityd och ovilja som många visar upp då motgångarna börjar samlas på hög. I medgång är allt enkelt men i motgång måste alla sluta upp mot samma mål. Så sker inte idag. En tydlig ledargestalt saknas, som kan kräva att grundspelet under matchen följer de utsatta taktiska planerna. Jag förvånades en del över att HIF inte lärt sig av tidigare erfarenheterna man dragit av de senaste bortamatcherna. Nu föll man in i det mönster som tyvärr ofta kännetecknat säsongens spel; ängsligt och utan självförtroende med undantag från en period i början av andra halvlek.
Krafttag och omdisponeringar behövs. Samtidigt måste det eftersträvas en större kontinuitet. Det är ett oerhört svårt vågspel som Baxter och Eklund måste balansera. Görs inte detta kommer bottenstrid tyvärr vara ett faktum för månader framöver.
