Atli hem till Island
ÖIS lånar ut mittbacken Atli Thorarinsson till hans isländska moderklubb KA resten av säsongen.
Atli Thorarinsson kom till ÖIS U-trupp från isländska Knattspyrnufélag Akureyri (KA) 2000 och tog steget upp i A-truppen 2001. Men han har ända sedan dess haft väldigt svårt att ta en ordinarie plats i Sällskapets elva. Han har mest fått ägna sig åt B-matcher, inhopp och enstaka matcher från start när ordinarie mittbackar varit skadade eller avstängda. I fjol t ex fick Atli spela 330 minuter i Allsvenskan, fördelat på 14 matcher varav 3 från start. I år har han hittills bara spelat åtta minuter, han fick hoppa in i slutet av premiären borta mot Elfsborg.
Det kommer därför inte som någon större överraskning att i dag få nyheten att Atli lånas ut till sin moderklubb KA resten av säsongen. ÖIS visade ju i fallet Daniel Lohm härom veckan att man är villig att låna ut de spelare som känner sig längst från elvan och som vill söka sig vidare för att få mer speltid. Förutom Johan Anegrund, Marcus Dahlin och Valter Tomaz Jr finns även bl a U-lagets landslagsmeriterade Michael Johansson att tillgå, så truppens tillgång på mittbackar är ändå god. Atlis kontrakt med ÖIS går ut efter 2004, och det troligaste är nog att han inte kommer tillbaka till Sällskapet igen.
Atli är en stabil, hårdför och nickstark mittback. Det som legat honom i fatet och gjort att andra spelare valts före honom i laguttagningarna är nog i första hand hans bristande snabbhet. Mot riktigt snabba och tekniska motståndaranfallare kan han, om han inte får hjälp av någon snabbare mittbackskollega, få stora problem. Denna brist är ju inget man i någon större utsträckning kan träna bort, och med sina 24 år (född 1980) är det väl inte längre så troligt att Atli blommar ut till en man för startelvan på mittbacken. På försäsongen i fjol tränade ÖIS in en 4-2-3-1-uppställning med Atli som en av de defensiva mittfältarna, och jag tror faktiskt att det hade kunnat gå riktigt bra. Men tyvärr spelade vi sedan aldrig så i Allsvenskan, pga skador och annat, och Atlis stora chans gick upp i rök.
Men i en liga med lite långsammare tempo, som jag inbillar mig är fallet med den isländska förstadivisionen, bör den gode Atli kunna bli en riktig stöttepelare. Han har alla förutsättningar att kunna bli sitt lags Niclas Sjöstedt. ("Kungen", ÖIS meste allsvenske spelare genom tiderna, var ju inte heller direkt vindsnabb, men uppvägde med att vara klok och alltid stå rätt placerad.)
Hade det bara hängt på trevligheten så hade Atli hur som helst alltid varit i förstaelvan! Snällare pôjk får man leta efter, han hade alltid ett glatt ord eller två till övers när han fick syn på en supporter, och var alltid på gott humör på träningarna. Han är också den typen av spelare som alltid gör sitt allra bästa, aldrig klagar över att inte bli uttagen och i största allmänhet är ett riktigt föredöme.
Mitt bästa minne av honom var nog på en träning inför ett göteborgsderby härom året. När träningen var slut stannade Atli kvar en stund på ÖIS-gårdens matta och tränade in... en målgest! Han övade sig på att slå en volt, för han hoppades få spela i derbyt (trots att det inte var speciellt troligt, om jag minns rätt) och han hoppades dessutom på att göra mål (trots att han aldrig gjort mål i Allsvenskan). Den bilden kommer jag att bära med mig - av Atli, den ständige optimisten.
