GIF Sundsvall-IK Sirius 0-0
Efter flera matcher i regn, rusk och moln så sken solen äntligen över Norrporten Arena. Bäddat för publik- och fotbollsfest med andra ord. Giffarna på den ena planhalvan, Sirius på den andra och ett sjudande publikhav av solstinna sundsvallsbor på läktaren. Tyvärr blev det inte riktigt så…
Bara 2872 personer hade nämligen letat sig till Norrporten Arena den här eftermiddagen. Om det var trädgårdspåtning, mjukglasshäng eller varjedagsåparepriser som höll den breda massan borta är högst oklart, men på läktaren gapade stolarna åtminstone tomma. Den del av publiken som ändå letat sig dit redan till tio minuter före avspark fick det överraskande beskedet att Sirius skyttekung Daniel Hoch började matchen på bänken; något som bör ha berott på en lättare skada.
När matchen väl startade var det tämligen uppenbart att Sirius taktik byggde på snabba omställningar. Flera gånger redan i matchens inledning hade man alla elva spelare bakom bollen, något som gjorde det svårt för Giffarna att skapa några vidare chanser. En som försökte var dock Tobias Eriksson. I den nionde matchminuten fick han matchens första chans, då han sköt från snäv vinkel. Skottet smet dock utanför den vänstra stolpen.
Sundsvalls spel var fantasilöst och långsamt, inte minst då hos forwardparet Patriksson/Neemelo. Hos Sirius dito fanns däremot massvis med kreativitet, vilket höll på att ge utdelning i den tjugofjärde matchminuten. Rappe Antou Jallow nickade bollen förbi GIF-försvaret och lyfte densamma över en utrusande Fredrik Sundfors, men lyckligtvis tog bollen vägen över ribban den gången. Utöver denna, matchens vassaste chans, hade siriusanfallet ett par riktigt vassa spelkombinationer som alla slutade på samma sätt; med Antou Jallow knappt offside.
Den piggaste hemmaspelaren i första halvlek var Micke Lustig. Han kom gång på gång fram på högerkanten och visade prov på både snabbhet och fantasi. I matchminut trettiotre sprang han enkelt förbi en siriusförsvarare och lyfte in bollen till Johan Patriksson som nickade bollen utanför. En av två halvfarligheter från Sundsvalls sida under den första halvleken.
För det var som sagt trångt, långsamt och fantasilöst. Dock fanns vissa ljuspunkter som ändå väckte vissa förhoppningar inför halvlek nummer två. Lustigs fina spel har redan nämnts, men även Tobias Erikssons styrka på mittfältet var en anledning till att den optimistiske GIF-supportern även i kaffekön vågade fortsätta hoppas på tre poäng.
Hopplösheten växte dock ganska snabbt i den andra halvleken. Spelet gick långsamt, och de långa bollarna plockades effektivt ner av Sirius Gustaf Segerström (i mitt tycke matchens bäste spelare). Visserligen lyckades Tarmo i den femtiofemte matchminuten komma till skott inne i Sirius straffområde, men den enda farligheten gick mitt på målvakten. Flera försök till förändring gjordes med de spelare som redan fanns tillgängliga på planen. Linus Hallenius och Arash Bayat skiftade kant flera gånger under matchen och tränarna provade även med att byta plats på Patriksson och Bayat; dock utan resultat. Ett byte måste göras. Jag tänkte Kalle Ljungberg in till förmån för Patriksson och Linus upp på topp…
Sankala lyssnade.. nästan. I matchminut sextiosex höll nämligen fjärdedomaren upp skylten med nummer femton, men inhopparen var inte Ljungberg utan Johan Melander. Dessutom blev det till en början inte Hallenius som gick upp i anfallet, utan Arash Bayat. Den tilltänkta effekten skulle dock vara densamma.
Trots detta kom Giffarna ingenstans. Trots detta fortsatte spelet att vara fantasilöst och långsamt. Lustigs storspel från den första halvleken kom av sig helt i den andra, och han syntes bara till vid enstaka tillfällen, då han slog ett par inlägg som Segerström eller den gänglige siriuskeepern Jon Rytterbro effektivt tog hand om.
I den sjuttiåttonde minuten kom så Sankalas genidrag. Jag vet inte om det var ett uttryck för desperation eller om han sett kvaliteter som vi andra inte sett, men vilket som så valde han att plocka ut Linus Hallenius (som vid det här laget flyttat upp i anfallet) och sätta in.. Patrik Eriksson-Ohlsson! Detta är förvisso en matchrapport, där eget tyckande inte bör givas allt för mycket plats, men hur tänkte karln! Helt plötsligt hade så GIF Sundsvall två långsamma targetspelare där framme, men ingen som kunde springa på deras bollar. Det behöver väl knappast sägas att Giffarna efter detta inte skapade några fler farligheter. Det gjorde som tur var inte Sirius heller, men i den här matchen var de ändå närmast segern.
Sammantaget kan sägas att Sirius förmodligen var det bästa lag som gästat Norrporten Arena den här säsongen, och att deras poäng var högst välförtjänt. Lagets andraplacering i tabellen liknar allt mindre en slump, och Sirius kan mycket väl bli att räkna med då serien ska summeras till hösten. Detta ursäktar dock inte Giffarnas tafatthet. Tempot är i många fall för lågt och spelet är fantasilöst. Det ryktas om att Lustig är på väg bort, vilket borde rendera i en slant, pengar som i sådana fall snarast bör läggas på en klassanfallare… om nu inte en viss herr Ukeyima helt plötsligt skulle infinna sig vill säga.
Matchfakta:
GIF Sundsvall-Sirius 0-0
Publik: 2872
Spelarbetyg med kommentarer:
Fredrik Sundfors – 3 -Håller nollan igen. Mer behöver knappast sägas.
Christian Söderberg – 2 -Verkar lite osäker. Hade ett par felpass framåt i banan, vilket gjorde att han gärna spelade bollen till närmaste gubbe i försvaret=tempot sjönk.
Erkan Saglik – 3 -Som vanligt stabil, men fick ett par gånger se sig överspelad av de snabba siriusanfallarna. Man känner sig dock sällan orolig med Erkan i försvaret.
Stefan Ålander – 3 -Inga direkta misstag. Stabil i positionsspelet och i närkamperna.
Mikael Lustig – 3 -Matchens bäste i första halvlek då han kom i raid på raid. I andra var han snudd på osynlig. Underligt.
Linus Hallenius (ut 78') – 2 -Gjorde ofta bra saker med bollen då han hade den, vilket tyvärr var alldeles för sällan. Har ibland en tendens att hålla bollen lite för länge.
Joel Cedergren – 2 -Joel är som vanligt säkerheten själv i defensiven. I offensiven är han dock en bidragande orsak till det låga tempot. Stannar gärna upp, ser sig om och täcker boll en stund innan han behagar spela den vidare.
Tobias Eriksson – 3 -Bäste GIF-spelare sett över hela matchen. Hade mycket boll på mittfältet, men vad får honom att tro att man kan spela bollen längs marken då det står sex siriusspelare i vägen? Något som för övrigt gällde även andra.
Arash Bayat – 2 -Den tunga våren fortsätter för Arash. Idag spelade han såväl höger- som vänsteryttermittfältare och provade även på rollen som forward, men utan större framgång någonstans. Utmanar inte alls lika mycket som förra säsongen, vilket ju var hans stora styrka.
Johan Patriksson (ut 66') – 1 -Jag hoppades verkligen. Jag hoppade så mycket på att förra säsongen bara var en tillfällighet och att Patriksson skulle visa upp sitt rätta jag den här säsongen. Idag känns det lite som att Pandoras ask öppnats på den fronten. Patriksson raderades effektivt ut av Sirius backar, och kom helt enkelt ingenvart.
Tarmo Neemelo – 2 -Tarmo fungerar väl i rollen som targetspelare och plockar ner en hel del bollar. Tyvärr lyckas han sällan göra så mycket med bollen efter att han plockat ner dem. Ibland beror det på bristande understöd, men Tarmo får nog ta på sig en del av problemet själv också.
Johan Melander (in 66’) – 2 -Melander hade en eller två bra rusher på kanten, då han gjorde exakt det han är bra på; utmana och gå förbi. Det var mer än många andra GIF-spelare den här eftermiddagen, men tyvärr räcker det ändå inte till mer än betyget två.
Dessutom spelade Patrik Eriksson-Ohlsson (in 78'), men han kan icke bedömas p.g.a. för kort speltid
