Gästkrönika: Ångest, angst, HIF
Adam Sjöstedt skriver av sig lite om HIF:s inledning och depressionshämmande mediciner.
Studentkarnevalen i Lund 1994 slog en gång för alla fast att ångest är ett adjektiv som komparerades enligt Ångest, Angst, Ågren. Många trodde därefter att Ågren var det korrekta ordet för att beskriva maximal ångest, men så är det inte. Ångest anno 2004 kompareras istället: Ångest, Angst, HIF. Det torde för övrigt vara det enda superlativ som HIF förknippas med just nu. Men vad vi alla egentligen vill veta är när de tre bokstäverna HIF skall börja förknippas med tre poäng igen? Oddsen för HIF-vinst börjar väl närma sig de som vanligtvis förknippas med snöfall i Afrika.
Lena Philipsson sjunger om att det gör ont och många skulle säkert ha tagit fasta på hennes text för att beskriva HIF:s säsongsöppning. Visst har Lena Ph ont - fast bara om natten. Att följa HIF anno 2004 gör också ont, även på dagen. Själv kommer jag att tänka på en helt annan artist, eller vad sägs om inledningen till Love Hurts med Nazareth:
Love hurts, Love scars, Love wounds and mars
Any heart not tough or strong enough
To take a lot of pain, take a lot of pain
Love is like a cloud, it holds a lot of rain
Love hurts, Ooo-oo Love hurts
Nu är ju frågan ifall det inte gör nästan lika ont att höra Dan McCafferty's stämma yla som att se HIF:s lagdelar irra runt utan någon som helst organisation. Man undrar när Eli Lilly, som tillverkar världens mest kända lyckopiller, får upp ögonen för den nya jättemarknad som HIF nu skapat i helsingborgsregionen. Det är bara en fråga om tid innan företaget skickar båtlaster med sitt Prozac. Man får hoppas att hjälpsändningen anländer snarast - den behövs. 3 poäng av 15 möjliga för ett lag som aspirerar (aspirerade) på en placering i allsvenskans topp gör ingen HIF:are glad.
Däremot ryktas det att landets notoriskt understimulerade masochister fått upp ögonen för den oerhörda pina som erbjuds när HIF spelar. Kan man då ödmjukt hoppas att HIF:s publiksiffror kan hyfsas till något när vändkorsen snurrar allt snabbare för att släppa in alla tillströmmande! självplågare? Om klubben agerar snabbt kan man kanske tjäna ytterligare en hacka genom att erbjuda konferenspaket på Olympia för fakirer som söker den ultimata utmaningen. Klarar man av att se HIF under 90 minuter i år uthärdar man allt: Laget själv står inte att känna igen och det är sällan, för att inte säga aldrig, som 11 personer på en fotbollsplan lyckas underprestera så monumentalt i match efter match. Talangen finns där - och den är stor - men kämpatakterna har hittills endast funnit glimtvis.
Men nu när jag ätit Prozac som vissa äter chips känns det bättre. Det kommer en match på måndag och målet är klart: Om vi så tvingas ge fakirer och masochister pengarna tillbaks skall IFK Göteborg åka hem med 0 poäng från Olympia! Kanske skulle man slå hål på spargrisen och satsa en slant på HIF? Förr eller senare snöar det på Kilimanjaros topp också...
