Doncaster - Yeovil4 - 1
ÖIS–Sirius 2-2
ÖIS tappade återigen två viktiga poäng genom allt för svagt spel i luftrummet i eget straffområde. I en jämn och offensivt sett välspelade match delade ÖIS generöst med sig av poängen till Sirius. Matchbilden var den sedvanliga där ÖIS kontrollerar den första halvleken för att sedan låta motståndarlaget kvittera någonstans kring ”sjuttiominutersstrecket”. Oavgjort var helt klart ett rättvist resultat även om vi ÖISare hade hoppats på en lite bättre poängtilldelning.
Valhalla Idrottsplats
Tisdagen den 3:e juli, ca. 19.48
Halvtidsintervjuare: ”Tomas, vad säger du om första halvlek.”
Tomas Östlund: ”Nej, vi gör det bra och leder med 2-1 men vi har lite problem med Ante Eriksson. Källander och Skiljo kommer inte riktigt rätt i positionerna där. Vi måste fixa till det till i andra halvlek.”
Halvtidsintervjuare: ”Ni har haft ledningar förr, vad talar för att ni håller det den här gången?”
Tomas Östlund: ”Att vi har halvtidsvilan på oss att snacka igenom det hela och att vi vet vad som är problemet.”
Valhalla Idrottsplats
Tisdagen den 3:e juli, ca. 20.23
Sirius kvitterar till 2-2 efter att Ante Eriksson, för jag vet inte vilken gång i ordningen, hittat den där perfekta ytan mellan ÖIS:s försvar och defensiva mittfält (ni vet precis den där ytan som Östlund pratat om i halvtid), tagit emot bollen och hållit undan ett par ÖISare som om de vore knattelirare och släppt ut bollen till Daniel Pereira. Pereiras inlägg till Hoch är alldeles utmärkt och Hoch knoppar retfullt elegant in bollen i Dick Lasts vänstra hörn.
Än en gång så har ÖIS tappat en ledning trots att lagledningen vet vad som är problemet och vad som ska göras åt det. Hur kan det bli så här?
I inledningen av matchen var det annars svängdörrar i båda lagens försvar. ÖIS var det lag som inledningsvis skapade de farliga målchanserna. Bland annat hade Ken Fagerberg en boll i stolpen efter en bra frispark av Alexandros Pappas. Stolpreturen snappades upp av Boyd Mwila men tyvärr så räddades skottet på mållinjen av en Siriusspelare. Under de inledande minuterna hade Boyd även ett riktigt bra läge framför Siriusmålet, efter en nick av Jukka Sauso, men hans klackförsök blev allt för lamt och Jon Rytterbro kunde enkelt avvärja.
Det lilla som Sirius skapade under inledningen av matchen skapades av firma Eriksson och Hoch. Andreas Eriksson var väldigt dominerande under den första halvleken och Magnus Källander och Ivica Skiljo hade stora problem med att hitta rätt i positionerna mot Eriksson. Från sin position som släpande forward, bakom Hoch, lyckades Eriksson gång på gång hitta en perfekt yta mellan ÖIS:s backlinje och defensiva mittfält. Från den positionen fungerade Eriksson sedan som bollmottagare och spelfördelare vilket stundtals ställde till stor oreda i ÖIS:s försvarsspel.
ÖIS var som sagt det dominerande laget inledningsvis (och det säger jag utan att nedvärdera uppsalaiternas insats och spel som stundtals var mycket effektivt) och man skulle få betalt för sin offensiva satsning. 1-0 målet var grymt snyggt. En riktig upprullning från egen planhalva till motståndarnas straffområde. Tolv touch, fyra passningar och en nick var allt som krävdes. Allting börjar som sagt på egen planhalva i den 20 minuten när Jukka Sauso, för en gångs skull, väljer att hålla huvudet kallt och spela sig ur en trång och svår situation istället för att tjonga eller spela ut bollen till inkast. Sauso spelar kort till Martin Strömberg som drar en gubbe för att sedan hålla i bollen och slicka sidlinjen så att han drar på sig Siriusspelare och får motståndarlagets försvar att flytta över till höger. En mycket rutinerad insats av Strömberg. I precis rätt läge sätter Strömberg en ordentligt och distinkt passning in till Ivica Skiljo i mitten av planen. Skiljo, som i ÖIS-leden inte är känd som någon stor passningsspelare, överraskar alla genom att lugnt och fint ta emot bollen, lyfta blicken och slå en välavvägd boll ut till vänster där det lilla expresståget, som går under namnet Alexandros Pappas, kommer ångande. Pappas avancerar med bollen ett tiotal meter in på Sirius planhalva innan han får iväg ett av sina patenterade inlägg. I straffområdet finns en helt ren Alexander Mellqvist som inte gör några misstag; utan avslutningen är klockren och Jon Rytterbro i Siriusmålet är, trots sin imponerande räckvidd, mer eller mindre chanslös. När ÖIS spelar så här enkelt och direkt är laget riktigt bra. Synd bara att det sker så sällan. Det var för övrigt Pappas fjärde assist i årets serie, vilket ger en hedersvärd fjärde plats i assistligan.
Sirius kvittering kommer dock med ÖIS-ögon allt för kvickt. Bara två minuter efter ledningsmålet hittar Andreas Eriksson ”sin” yta mellan ÖIS:s backlinje och mittfält, av Skiljo eller Källander syns förstås inte röken. Eriksson kan därför lugnt och stilla vända upp för att hitta den notoriske målskytten Daniel Hoch med en fin djupledspassning. Hoch uppfattar direkt att Dick Last har hamnat på halvdistans och lobbar kallt in bollen. ÖIS:s försvarsspel är i detta läge under all kritik; man ligger fel i positionerna på det defensiva mittfältet, har dålig kommunikation mellan backlinje och mittfält och ingen av försvararna spelar motståndaren på kropp utan man ger dem hela tiden onödiga ytor och gott om tid med bollen. Samtidigt ska det sägas att Sirius, med firma Eriksson och Hoch i spetsen, bjöd på ett rörligt och smart anfallsspel som gjorde det svårt för ÖIS-försvaret.
Efter kvitteringen står matchen och väger en del tills ÖIS ”bestämmer sig” för att ta tag i dirigentpinnen igen. Under denna period spelar ÖIS ett fyndigt anfallsspel och skapar ett visst tryck mot Siriusförsvaret. Man visar bra intentioner i anfallsspelet och varierar sitt spel med korta passningar centralt i banan för att sedan snabbt förflytta bollen ut på yttermittfältarna som kan slå vassa bollar i djupet på Ken och Samuel Barlay. Publiken bjuds på en hel del tuffa dueller mellan Ken Fagerberg och Gustaf Segerström där den unge ÖISaren står upp mycket bra även om han den här kvällen saknar det där lilla extra.
ÖIS 2-1-mål är även det en mycket vacker historia. Andreas Eriksson rensar undan en hörna och försöker få fram bollen till en framrusande medspelare men Martin Strömberg bryter påpassligt och avancerar några meter på sin vänsterkant innan han sticker in bollen i straffområdet på Boyd, som har en försvarare i ryggen. Boyd tar skickligt emot bollen och håller i den ett tag så att ytterbacken måste falla in och hjälpa sin mittförsvarare, vilket öppnar upp för Strömberg som fortsatt sitt avancemang längs med kanten och nu är i höjd med Sirius straffområde. Boyd spelar enkelt ut bollen till Strömberg som får till, vad Lars Lagerbäck skulle ha kallat för ett, överlångt inlägg och man kan tydligt höra svordomar och uppgivna suckar på läktaren men i den bortre delen av Sirius straffområde dyker Barlay upp och vinner en nickduell mot en Siriusförsvarare. Bollen går till Mellqvist som kyligt bröstar tillbaka bollen till Barlay, som inte gör något misstag eller visar någon nåd utan krutar in bollen bakom Rytterbro. De avslutande femton minuterna av första halvlek präglas sedan av ett ineffektivt och slarvigt passningsspel från ÖISarnas sida. Positionsspelet är vid vissa tillfällen kaosartat och Sirius skapar en hel del oro för ÖIS på sina fasta situationer.
ÖIS visade alltså för andra matchen i rad upp en lovande första halvlek. Två mål, en utomordentlig inställning och ett lovande spel. Det enda som lämnade något att önska var kanske försvarsspelet och spelet på det defensiva mittfältet. Om försvarsspelet lämnade en hel del frågor så var det desto roligare att se att Boyd var på ett så pass strålande spelhumör. Så har man inte sett honom på hela säsongen och om han fortsätter i samma stil så kommer han att bli en grym tillgång under ”höstserien”.
Andra halvlek var en spännande men ganska så slarvigt skriven historia. Inget av lagen kontrollerade spelet utan man bytte i stort sett chanser med varandra. Inledningsvis skapar ÖIS en hel del semichanser genom Boyd som enkelt tar sig igenom Sirius högerförsvar. Gång på gång, och med samma fint/teknik, lyckas Boyd möta bollen vid mittlinjen och vända upp för att sedan utmana och sätta fart längs med sidlinjen. Sirius Linus Smedjegården hade upprepade gånger svårt att hänga med den kvicke ÖISaren. Tyvärr så leder inte Boyds framfart til några direkta farligheter. Trots att det var ÖIS som hade spelet så var det Sirius som skapade de farliga chanserna.
I den 68:e minuterna var det därmed som vanligt dags för Last att plocka ut bollen ur maskorna. 2-2-målet var lika obehagligt som ett bad i en iskall alpbäck. Sirius tar sig enkelt fram på ÖIS högerkant, efter en slö insats av Pappas, och bollen når efter lite ”fippel” Andreas Eriksson, ständigt denne Eriksson, som håller i bollen briljant så att Sirius ytterback, Periera hinner upp och kan hjälpa sin medspelare, ungefär på samma sätt som Strömberg vid ÖIS:s 2-1-mål. Eriksson släpper retfullt enkelt ut bollen på Periera som måttar ett utmärkt inlägg mot Daniel Hoch som vinner en nickduell mot Sauso eller Dahlin och bollen letar sig in bakom Last.
En liten utvikning bara, seriöst, hur lång är Daniel Hoch egentligen? Får han ens åka Balder på Liseberg? Jag har hört att killen måste visa leg när han ska köpa folköl på 7-Eleven? Så kort är han! Jag menar når han ”the artist formerly know as Prince” ens till axlarna? Tveksamt! Hur i helvete kan han då vinna en nickduell mot Dahlin och Sauso? Sist var det Sundsvalls Kalle Ljungberg och nu Hoch. Hur i helvete kan det hända!?! För mig är det fullkomligt obegripligt, men det är i alla fall vad som händer och kvitteringen är dess värre ett faktum.
Efter kvitteringen är det ÖIS som ligger på för ett ledningsmål, här syns det klart och tydligt vilket lag det är som har förväntningarna på sig i matchen, men man lyckas inte skapa någonting utan det är Sirius som står för farligheterna genom inhopparna Antou Jallow och Christopher Lundin. Under denna period består ÖIS:s anfallsspel mest av offside-springar av Ken och inlägg mot ett samlat Siriusförsvar. När man möter ett lag där backlinjen i stort sett enbart består av spelare som är längre än 190 cm och som har en målvakt som totalt kontrollerar luftrummet tycker ni då att man ska satsa på sköna luftpastejer? Låter det som en framkomlig väg? Inte direkt va! Det är i vilket fall som helst vad ÖIS ägnar sig åt under de sista 10-15 minuterna av matchen. Vad skapar man då med hjälpa av detta? Nada. Siltch. Zero. Absolut ingenting. Totalt meningslöst, men också erbarmligt trist att beskåda
Sirius är dock som sagt inte helt ofarliga utan sticker hela tiden upp i kontringar som tvingar ÖIS:s försvarare till onödiga varningar; Pappas tar en onödig varning genom en ful axeldragning i ett läge när Lundin, tillsammans med två eventuellt tre medspelare, kommer mot ett relativt samlat ÖIS-försvar (i mina ögon såg det ut som att man där spelade sex försvare mot fyra attackerande spelare) och Dahlin drar på sig sitt femte kort när han i den 93:e minuten drar ner Antou Jallow bakifrån, trots att Jallow har Henrik Lawenius mellan sig och Dick Last. Från läktarplats så ser det ut som att Dahlin tar varningen för att han inte riktigt litar på Lawenius kvaliteter som försvarare. Om det stämmer så måste man fråga sig om Lawenius verkligen ska vara på planen i oavgjord ställning i slutminuterna av en match, något som passande nog för oss in på coachning, Janne Carlsson och ÖIS:s klackens alldeles egna Jan Björklundkloner.
Jag har full förståelse över besvikelsen över uteblivna poäng och sena kvitterings- och vinstmål och man kan helt klart ifrågasätta vissa av Janne Carlssons laguttagningar. Själv är jag oerhört tveksam till uttagningen av Lawenius och till idén att använda ”slaktare” som Hamzeh centralt på mittfältet. Men det ska också sägas att spelet under stora delar av säsongen har sett lovande ut och att det ändå rör sig om en tränare som fått ärva ett lag som tappat sex man från förra säsongens startelva (Valter Tomaz Jr, Ola Toivonen, Anders Prytz, Johan Anegrund, Toumas Uusimäki och Ailton Almeida) och som har ersatt dessa med ett gäng riktigt orutinerade killar (Christian Lindström, Robin Jonsson, Ken Fagerberg, Henrik Lawenius, Tobias Christensson & Mikael Alfredsson) och ett par oprövade nyförvärv (Alexandros Pappas, Samuel Barlay och Martin Strömberg) men som ändå på mycket kort tid fått ihop ett riktigt välfungerande lag som stundtals spelar riktigt underhållande och konstruktiv fotboll (se matcherna mot Häcken och Sylvia samt första halvlekarna mot GIF Sundsvall, IFK Norrköping och Sirius igen om ni inte tror mig). Jo, man kan helt klart önska sig att poängtilldelningen hade sett lite bättre ut men låt mig samtidigt påpeka att poängskörden är över förväntan och spelet som laget presterade på Valhalla idag lovar mer. I mina ögon har ÖIS presterat precis som förväntat förutom i matcherna mot Enköping och Åtvidaberg samt den andra halvleken mot GIF Sundsvall. Med det lag ÖIS mönstrar just nu så ska bortamatcher mot Mjällby och Ljungskile resultera i oavgjort eller förlust, trots detta har vi tre av sex poäng med oss från dessa tuffa bortamatcher. När det gäller kraven på avgång så vet jag därför inte riktigt vad jag ska säga och tro eller vilket lag det här gänget följer i annat fall; kanske är det Real Madrid, Barcelona eller Chealsea. Vad vet jag. Kanske bryr de sig inte så mycket om vad som händer på planen utan det viktiga är kanske just identiteten som fanatisk supporter av någonting, i det här fallet ÖIS. Kanske har de helt rätt och jag har helt fel och i sådana fall ber jag om ursäkt men kan vi inte säga att avgå-kraven kanske kan vänta ett tag tills dess att laget verkligen spelar uselt ett par matcher i rad eller inte tagit de poäng som de förväntas att ta. Det är klart vems förväntningar pratar vi om här; mina eller ”björklundarnas”?.
Avslutningsvis så ska det sägas att Sirius under hela matchen står upp bra mot ÖIS. Tillsammans med IFK Norrköping och BK Häcken så är Sirius det bästa laget som ÖIS har mött den här säsongen. Man spelar en flott, effektiv och modern anfallsfotboll och bygger spelet kring rutinerade spelare som Andreas Eriksson och Daniel Hoch. Pär Millqvist är dessutom en lurig djävel som vågar sig på aktiv och oväntad coachning. I backlinjen har man duktige Gustaf Segerström som gör ett riktigt hästjobb i matchen mot ÖIS, även om jag är lite besviken här då jag hade väntat mig mer av Segerström. Jag tycker faktiskt att Ken stundtals dominerade den duellen rätt så rejält även om han inte gjorde något mål. Planens gigant var dock Andreas Eriksson. Jag minns honom under hans tid i AIK och man såg redan då att han var en duktig spelare men av någon anledning passade han inte in i AIK och nu tar han revansch i Sirius och i Superettan. Under hela matchen var Eriksson inblandad i alla farligheter som Sirius skapade. Han var strålande som bollmottagare och spelfördelare. Han höll i och täckte boll på ett föredömligt sett, vi ÖISare får hoppas att Samuel Barlay tog anteckningar på hur spelet på det offensiva mittfältet ska gå till, så att Sirius kunde lyfta hela laget och fylla på ordentligt med folk i anfallen. När Eriksson byttes ut efter 86:e minuten hördes bu-rop från ÖIS-publiken, man undrar varför? Kanske var det helt enkelt därför att han med förbluffande tydlighet visade upp de defensiva svagheterna i dagens ÖIS; att laget helt saknar en Markus Johannesson-typ; en riktig bollvinnare som vet hur man går in på kropp och kontrollerar en allt för dominerande offensiv mittfältare. I fallet med Sirius så måste man kanske ändå säga att det är lättare att spela avslappnat och enkelt när förlust är ett helt OK resultat och en poäng är en bonus men Uppsalalaget ska ändå har en stor eloge för att de bjöd upp till dans och presterade en offensiv och positiv fotboll.
När det gäller ÖIS så är det lite tragiskt att se hur uddlöst man blir de sista tjugofem minuterna av matchen. Det är som att ängslan och nervositet helt får ta över spelarnas kroppar. Allt ser helt OK ut i spelet fram till den sista avgörande passningen. I matchen mot Sirius hade ÖIS egentligen allting i egna händer; spelmässigt dominerade man första halvlek och var överlag det bättre laget men så tappar man skärpan i de avgörande lägena. Jag räknade till tre mer eller mindre givna lägen där ÖIS enkelt kunde avgjort matchen; 1) Pappas frispark, i den sjätte minuten, som letar sig fram till Ken vars avslut tar i stolpen; 2) Boyds retur i samma spelsekvens som räddas på mållinjen och 3) Skiljos friläge i andra halvlek som Rytterbro gör en riktigt bra benparad på. Sedan ska det kanske även sägas att Ken borde gjort något bättre av de två chanser då han nästan är igenom i andra halvlek. I det första läget ser det ut som att Gustaf Segerström gör en klockren brytning men att Segerström i sekvensen efter stoppar Kens lättning med sin högerarm. Om Fagerberg varit lite kyligare i det läget hade han varit helt fri med Rytterbro i Siriusmålet. I det andra läget ser det ut som att Ken väljer att lägga sig efter Jonas Lundmarks hårda tackling trots att han annars återigen varit igenom mot Rytterbro. Det är klart vi pratar om den 85:e minuten och han var kanske allt för trött då för att orka stå upp. När vi ändå är igång och gnäller lite så måste man fråga sig hur hur många gånger den unge Fagerberg sprang offside i andra halvlek? Jag tappade räkningen vid den 166:e avvinkningen, är det någon som har den exakta siffran? I vilket fall som helst så var det många kontringslägen som rann ut i sanden på grund av att Ken var för het på gröten och fullkomligt ignorerade var han hade backlinjen någonstans. Mot en så pass duktig backlinje som Sirius håller det inte att spela på chans.
Martin Strömberg ska ha lovord för sin insats i tisdagens match. Han gjorde ett jättejobb både offensivt och defensivt. Han sprang, slet och bröt klockrent hela matchen igenom. På egen hand ”dödade” Strömberg många av Sirius kontringsförsök och inlägget fram till 2-1 var i stort sett idealiskt. Det här måste helt klart vara Strömbergs bästa insats i ÖIS-tröjan.
Överlag så tycker jag trots allt att ÖIS gör en bra match och spelet gav hopp inför framtiden men som så många gånger förr den här säsongen så faller allting under de sista tjugo minuterna. En lovande sak med matchen mot Sirius var att ÖIS för första gången på länge hade en ordentlig bänk. Med spelare som Christian Lindström, Mentor Zhubi och Simon Chekroun har man ett bra sparkapital att sätta in i andra halvlek. Med några smarta nyförvärv (kanske Carlos Espinoza) och Robin Jonsson samt Iheb Hamzeh tillbaka så kan laget börja ta trepoängare igen. I nästa match mot Bunkeflo får vi hoppas att den första ”trean” kommer även om ÖIS då får klara sig utan Ken Fagerberg (3 varningar) och Marcus Dahlin (5 varningar) i den matchen. Häng i, än har inte den tjocka tanten i kiosken sjungit sista versen.
ÖIS–Sirius 2-2
20 min. 1-0 Alexander Mellqvist, assist Alexandros Pappas
22 min. 1-1 Daniel Hoch, assist Andreas Eriksson
30 min. 2-1 Samuel Barlay, assist Alexander Mellqvist
68 min. 2-2 Daniel Hoch, assist Daniel Pereira
Varningar:
ÖIS: Alexander Mellqvist, Ken Fagerberg, Alexandros Pappas, Marcus Dahlin
Sirius: Fredrik Olsson, Christopher Lundin, Jonas Lundmark
Publik: 2022
