Krönika: En tår av stolthet föll längs den rödblå kinden
HIF vann, visst. Men det som Henke snackade om var det som fick mig att tro på HIF - igen.
Stuart Baxter tog till stora ord. Matchen mot Hammarby var den bästa sedan dagen han intog tränarrollen i Helsingborgs IF. Då ska vi minnas att det gick overkligt bra på hösten och enda matchen som kan konkurrera med gårdagens högdramatiska tillställning är väl HIF-IFK Göteborg där HIF tillintetgjorde Blåvitt under de 45 första minuterna. Skillnaden som gör gårdagens match bättre än den mot IFK? Svaret är enkelt: Igår spelade HIF i 90 minuter trots en stund av panik när Hammarby, med domaren Åke Andreasson i spetsen tog sig in i matchen.
Kom till Olympia timmarna innan match och kände någon typ av ängsla, oro. Det kändes som om HIF kunde blandas in i den absoluta bottenstriden då BP något oväntat slog starka Gais hemma (Kristoffer Björklunds, BP:s målvakt, förtjänst). Samtidigt talade statistiken och traditionen, som faktiskt verkar vara starkare än vad många vill medge, för HIF. Det som också talade för HIF var en nytändning för Christoffer Andersson och att ett nyförvärv av hans kaliber faktiskt temporärt kan höja laget. På väg mot ingången stötte jag på Mats Olsson, Kvällspostens "stjärnjournalist". När jag påminde honom om hans tips där HIF står som segrare skrattade han bedrövat och erkände att han tog fel. När jag berättade att HIF skulle torska med 4-1 reagerade han snabbt: 4-1?! Han verkade tycka att jag var galen. Och denna gången fick han ju rätt.
Ingen med rödblå tröja spelade dåligt
HIF gör sin bästa match på väldigt, väldigt, väldigt, väldigt länge. Och säga vad man vill. Andreas Dahl var tillsammans med McDonald Mariga, Razak Omotoyossi och Henke Larsson kung på plan. Razak sprang något kopiöst och det får han gärna fortsätta med. Hans "drömmål" var som pricken över i:et. Detta kom att bli en afton då man bad till högre makter att inte alltför många agenter var på plats. Jag kommer säkert idiotförklaras, men jag hoppas lite på att HIF förlänger med Andreas Dahl. Och det är inte efter bara denna matchen. Han har sakta men säkert blivit bättre och är i dagsläget ett mycket hetare alternativ än Andreas Jakobsson. Baxter verkar ju onekligen hålla med mig. Samma startelva (bortsett från Beloufa, så klart) bör formeras. Det är en svår match som väntar HIF i Göteborg. Svår. Inte omöjlig. Det gäller att få ihop ett mittbackslås som inger trygghet. Jakobsson? Varför inte? Åtminstone har han rutin från den positionen även om snabbheten börjar försvinna. Glädjeämnen igår? Tja... Segern, att HIF gör mer än ett, två mål, att det är fyra olika målskyttar, att HIF spelade i 90 minuter och som Henke sa "visade stake". Att Skulason ÄNTLIGEN fick speltid gjorde mig speciellt glad. Ett bra inhopp och förutom Babis Stefanidis tycker jag att alla får högsta betyg. Visst, Beloufa höll på att sänka det egna laget, men annars var han bra och fick också han kröna insatsen med mål. Och äntligen gjorde Mariga spelmål på Olympia!
Negativt då? Inte mycket. Beloufas brist på kyla och domaren Åke Andreassson som var yr hela matchen och som ljög om sitt misstag genom att skriva Suleyman Sleyman som den varnade Hammarbyaren i "slagsmålet" mellan Samir Beloufa och Christian Traoré.
HIF är nu fem poäng efter ettan Kalmar FF. Fast, som HIF säger på hemsidan, är det inte toppen jag inriktar mig på än. Det skönaste var att lag som ÖSK, Gais och Trelleborg gick på pumpen samtidigt som HIF vann. Andrum var det ja.
Det var en fantastisk match, fantastisk publik och ett fantastiskt resultat. Jag säger som Per Gessle: Här kommer alla känslorna på en och samma gång.
Det framkallade en och annan glädjetår. Tårar av stolthet. Tårar av lättnad. Om än tillfällig lättnad. Tack, HIF!
Tre heta:
HIF-klacken
LAGET HIF (spelarna och alla som jobbar med de, inte styrelsemedlemmar)
Hammarbyfansen (Här har supportrar från övriga storstadslag mycket att lära sig av. Det jag såg och det jag hört säger mig att Hammarbyfansen tog förlusten på ett bra sätt och inte bråkade)
Tre kalla:
Åke Andreasson
HIF:s bojkott av vågen efter en seger
Den massiva kritik som riktats mot Erland Hellström (Det kändes ju knappast som att backarna litade på honom och att han ska ta på sig samtliga mål är bara korkat. (Razaks skott styrdes via en Hammarbyare, Beloufas nick var stenhård och hade skickat in Kingson i målet, samtidigt som backen övergett sin stolpe. På Marigas mål är det tveksamt om han kan ta den. Erland har inte spelat på länge och har en tuff uppgift framför sig. Ta över efter Kingson är inte lätt.)
