TFF - ÖSK 1-2

Säker seger, fint offensivt spel och många målchanser. Vad har hänt med ÖSK på bortaplan?

Måste börja med att säga att jag inte är ett dugg förvånad över segern, ingressen till trots. Det låg liksom på lut att sportklubben skulle bärga alla tre poäng mot ett hybrisdrabbat Trelleborg. Matchbilden och scenariot var så tydligt på förhand att matchen egentligen skulle kunna avgöras ospelad. TFF skulle inte, enligt förhandssnacket, kunna behärska favoritrollen och föra matchen. ÖSK kunde slå ur underläge och ligga på kontring. Något som passar laget allra bäst och som man gjorde mycket bra i åttio minuter mot Örgryte.

Hemmalaget började dock bra, precis så som hemmalag brukar utan att för all del sätta ÖSK på alltför stora prov. I stället blev det ett glimrande nordiskt samarbete som kom att resultera i matchens första mål. Larsen fick tag i bollen på offensiv planhalva och fick komma rättvänd och i hög fart mot hemmalagets backelinje. Han vände kvickt varpå han slog en underbar genomskärare till Furuseth som tajmade löpingen perfekt. En enkel skottfint och en runding av målvakten senare och norrmannens fjärde mål för säsongen var ett faktum. Strax därefter borde Larsen utökat ledningen sedan han snappat upp en förlupen boll i bortre delen av straffområdet men avslutet var tamt och Fredrik Persson kunde avvärja. Trots att TFF hade mycket boll skapade man inte speciellt mycket utöver de två chanser rutinerade Mats Lilienberg skaffade sig. Först en nick på vilken Alvbåge TV-rädddade till hörna och sedan ett friläge där han aldrig riktigt fick kontroll på bollen och Alvbåge var snabbt ute och fick skottet rakt på sig.

Trelleborg var inte alls nöjda med den första halvleken och spelarna måsta ha fått sig en rejäl skrapa i paus av en mycket missnöjd tränare. Det vittnade den furiösa upptakten av andra halvlek om. Man satte ÖSK:s defensiv under rejält tryck och undertecknade var inte helt nöjd med det faktum att allt talade för en rejälv nervpärs med allt vad det innebär i form av hjärtsvikt och nervösa sammanbrott i fyrtiofem minuter. Dessbättre hann oron aldrig ta överhanden. Petter Furuseth Olsen sprintade nämligen i från en trög mittback och spelade in bollen (oavsett vad han själv säger så var det en makalös framspelning) till Ricardo Costa som lämnades med öppet mål. Brassens första allsvenska mål för säsongen var därmed ett faktum.

Glädjande att notera var sedan att laget, anförda av Furuseth och Larsen, fortsatte att attackare och levde upp till devisen om att "anfall är bästa försvar". Man hade flera ypperliga lägen att definitivt punktera matchen men en kombination bestående av oskicklighet, otur och en duktig motståndarmålvakt förhindrade ett tredje ÖSK-mål för kvällen. TFF kom ingenvart mot ett solitt spelande ÖSK-försvar och när man började panikspela och slå långbollar upp mot anfallet var matchen vunnen. Magnus Samuelsson och Gustaf Andersson är för starka i luften för att ett sådant oprecist tjongande skall kunna löna sig. Nu reducerade visserligen Trelleborg i matchens sista minut genom inhopparen Patrik Redo men det var mer en slumpens skörd och tid att rejält satsa på kvittering fanns inte.

ÖSK vann denna match ytterst rättvist. Sällan har laget uppträtt så bra på bortaplan som man gjorde i den andra halvleken på Vångavallen och jag befann mig nästan i ett chocktillstånd under stora delar av de avslutande fyrtiofem minuterna. Mer sådan grannlåt och laget kommer att fortsätta klättringen i tabellen. Nu var det visserligen inte någon av favoriterna till guldet vi mötte men TFF har gjort många bra resultat i allsvenskans upptakt och denna segermatch bådar mycket gott. Man stod upp bra, vågade anfalla med mycket folk och löpviljan hos mittfältarna var magnifik och beundransvärd. Att vi spelade en tuff match så sent som i torsdags märktes det inte mycket av.

De största hjältarna för dagen i ÖSK var mittbacksklippan Magnus Samuelsson, speldirigenten Lars Larsen och underbare Petter Furuseth Olsen. Norrmannen borde vara aktulle för Åge Hareides landslag inom kort om han fortsätter att spela på den höga nivå som han nu gör.

Noterat:
* Nordback fick sin tredje varning och är avstängd mot AIK. Det är synd då "Nobbe" visat mycket bra form men samtidigt kan jag inte annat att gilla det faktum att han är tillbaka med sin oömma (ovårdade) spelstil. Förra året var han inte avstängd en enda gång och stannade på ett(!) gult kort.

* ÖSK har gjort mål i samtliga matcher denna säsong. Ett faktum vi enbart delar med Helsingborg. Tråklag? Jo, precis.

* PFO kapades ett antal gånger men leendet fanns där hela tiden. Jag är smått lyrisk över denne spelare som redan kan mäta sig med storheter som Gudjohnsen, Sahlin och Kubisztal som passerat revy i ÖSK på 90-talet. Om Göran Marklund tackat ja till Sportklubbens kontrakt hade vi kanske inte få se den store lille liraren PFO i ÖSK. Hemska tanke.

* Hur, hur, hur kunde Anttonen missa DEN chansen. Obegripligt är inte ens förnamnet. Men vi vann, så ältar inte mer än så här.

* Trellborg skall ha all heder. Man ordnade på eget bevåg en tyst minut för Orvar Bergmark och ett antal spelare i TFF spelade i sorgband för att hedra ÖSK-legendaren.

BRING ON AIK!

0 kommentarer