Krönika: Jag är orolig
"Styrelse och tränare verkar ha tappat förtroendet för den långsiktiga planen för att uppnå målen och övergår nu till kortsiktiga lösningar, det finner jag mycket mera hotfullt än sista platsen i allsvenskan och några förlorade matcher."
Kräftgång, rykten och skriverier. Jag oroar mig, över uteblivna segrar, uteblivet spel, värvningspolitik och supportersnack. Jag har haft det fulla förtroendet för både styrelse och tränare. Vi bygger ett lag och vi har kvalitet, en spelidé och en plan. Vi litar på Patrick och Patrick kommer får ut mycket av våra spelare. Vi har en plan vi tror på och kan hålla fast vid även när det blåser och tillsammans kommer vi reda ut stormen. För den relativt lilla klubben gäller det att kunna bygga laget och få ut maximalt av materialet. Patrick kommer göra det med styrelsens förtroende... men laget går kräftgång. Trots en del bra spel uteblev segrarna. Modet hölls uppe även om det började knorras. Trenden fortsatte och knorrandet blev mer högljudda klagomål bland supportrar. Hårt ansatta efter debaclen mot Halmstad där vi vek ned oss och inte hängde med börjar ÖSK värva och titta på spelare. Meddelande: Kris, vi måste värva!
Nu lite lösryckta resultat och stora tanke experiment är kanske inte en stark grund att bygga sina argument på men jag kan inte låta bli. ÖSKs resultat mot Kumla under säsongen 5-0 samt 1-1. Detta Kumla som blir förnedrat och uppiskat i brygga av våra kära ungdomar. ÖSK U och Kumla spelar i div 3 och spelare med allsvensk aspiration skall slå Kumla 9 gånger av 10. Men motivation slår klass säger man. Kanske är det så att vi har en gyllene generation på gång i ÖSK U? Nja, 3a i div 3 skriker ju inte dominans även om man stått för mycket bra spel. Det som oroar mig här är dock att ÖSKs reservlagspelare saknas motivation och krigaranda. Endast Nordin och Jon fick godkänt, två spelare med känning på startelvan. Men varför krigar inte spelare som Fredrik Samuelsson, Johan Pettersson, Kevin Walker och Magnus Samuelsson för att visa att de vill spela från start? Tröttsamt och oroande.
Mitt i kräftgången pratas proffsövergångar för Patrik Haginge och med all rätt. Pressens vinkling är givetvis den sensationella att ÖSK stoppar övergången och kanske stämmer det, kanske inte. Vår reaktion, vi vill inte kommentera. Mera mörkning. Vägrade ÖSK utan att prata med Haginge? Vad för summor har erbjudits och vad för summor skulle vara aktuellt för en övergång? Men policyn är att inte avslöja nånting och knipa igen.
Jag är nu rädd och orolig. The troubles, som ledde till en två-årig sejour i superettan präglades av att ekonomin mörkades och att det panikvärvades under sommaren. Nu mörkas pengarna från Emras övergång samt att kommentarerna kring intresset kring Haginge säger väldigt lite. Vid osäkerhet spekulerar man och spekulationer gör gärna saker värre, för mig ser det amatörmässigt och inkompetent ut. Vi ser en kenyan med disciplinproblem från en isrealisk division två klubb på ingång och en 11-måsskytt från superettan som inte lyckas i Frankrike på ingång för att inte tala om en skadebenägen värmlänning som börjar bli för långsam och inte platsar i en annan allsvensk klubb på ingång. Därtill viker reserverna ner sig mot ett div3 gäng och verkar ointresserade av att spela fotboll. Jag är väldigt orolig.
När jag professionellt möter snålhet med information ser jag det som ett svaghetstecken och blir rädd när jag ser det hos vår kära klubb. Styrelse och tränare verkar ha tappat förtroendet för den långsiktiga planen för att uppnå målen och övergår nu till kortsiktiga lösningar, det finner jag mycket mera hotfullt än sista platsen i allsvenskan och några förlorade matcher. Kanske är det nödvändigt, kanske missbedömdes spelarmaterialet eller kanske behöver man mer tid?
Framtiden kommer visa hur det blir men det jag saknar är inte nyförvärv, det är jävlarannamma och stake från spelarna samt öppna kort från styrelsen.
